7000 kr
Nyheterna berättar nu på morgonen hur vi LÅNAR för att köpa julklappar. Tydligen handlar vi julklappar för 7000 kr per person. Att "vi" dessutom lånar för att handla till en enda dag är enligt mig helt jävla vansinnigt!
Vi vräker julklappar över våra barn, för det är väl mest till barnen vi handlar för. Den fråga man ska ställa sig är om de blir lyckligare? Nja, det är snarare vi vuxna som vill må bra över att ge och ge och ge. Jular där halva berget av julklappar varit kvar när barnen vill leka med de saker de öppnat, då sitter vuxna och hetsar; "Öppna det här och öppna det här!" Hellre kvalité än kvantitet. Den dagen, om den dagen kommer, vi har barn blir det strikta linjer gällande presenter och julklappar.
Jag behöver väl inte säga så mycket mer. Alla som känner mig vet vad jag tycker om julen, det vill säga helt jävla idiotiskt!
Vi vräker julklappar över våra barn, för det är väl mest till barnen vi handlar för. Den fråga man ska ställa sig är om de blir lyckligare? Nja, det är snarare vi vuxna som vill må bra över att ge och ge och ge. Jular där halva berget av julklappar varit kvar när barnen vill leka med de saker de öppnat, då sitter vuxna och hetsar; "Öppna det här och öppna det här!" Hellre kvalité än kvantitet. Den dagen, om den dagen kommer, vi har barn blir det strikta linjer gällande presenter och julklappar.
Jag behöver väl inte säga så mycket mer. Alla som känner mig vet vad jag tycker om julen, det vill säga helt jävla idiotiskt!
Livet just nu
Novembermörkret slukar oss tidigt på dagarna. Ljusen tänds både morgon och kväll här hemma. Jag njuter av att få mysa hemma med levande ljus och mannen påpekar då och då att myskontot är stort just nu. Julstjärna och julstake hoppar vi över i år. Det räcker med att titta ut genom fönstret och se grannarnas fina fönster. Jag har mina värmeljus, det räcker gott och väl.
Julen är lika överreklamerad som alltid, jag blir less innan det ens har börjat. Det ska bli skönt att fira jul hos mamma och Per. Trevligt sällskap och god mat. En julklapp till var och en. Precis lagomt. För det värsta som finns är julaftnar som innefattar så många julklappar att man nästan drunkar i dem eller att man knappt ser varandra för att berget av julklappar är högre än en själv.
Mannen jobbar långa veckor, jag jobbar korta helger. 25 dagar kvar till julafton. 41 dagar kvar till Thailand. Jag gillar vintern som den är nu. Vitt och fint överallt. När det är minus 15 grader är det svårt att tänka sig att det faktiskt blir sommar igen. Men det blir det. Varje år. Precis som jag ibland kan tycka att det är svårt att föreställa sig vintern på sommaren. Speciellt som den är nu och som den var förra vintern, så som den ska vara; vit.
Promenaderna med en kär vän på dagarna gör att vardagen den här hösten har varit helt okej nu när jag ser tillbaka i bakspegeln. Jag tänker på vilken ofantlig tur jag har mest hela tiden, fast det kanske också är för att jag har lärt mig att se turen i mitt liv. Inte gräva ner mig i det som inte är eller i det som kunde vara, trots att funderingarna varit extra många och långa den här hösten.
Vår bästa tid är nu.
Julen är lika överreklamerad som alltid, jag blir less innan det ens har börjat. Det ska bli skönt att fira jul hos mamma och Per. Trevligt sällskap och god mat. En julklapp till var och en. Precis lagomt. För det värsta som finns är julaftnar som innefattar så många julklappar att man nästan drunkar i dem eller att man knappt ser varandra för att berget av julklappar är högre än en själv.
Mannen jobbar långa veckor, jag jobbar korta helger. 25 dagar kvar till julafton. 41 dagar kvar till Thailand. Jag gillar vintern som den är nu. Vitt och fint överallt. När det är minus 15 grader är det svårt att tänka sig att det faktiskt blir sommar igen. Men det blir det. Varje år. Precis som jag ibland kan tycka att det är svårt att föreställa sig vintern på sommaren. Speciellt som den är nu och som den var förra vintern, så som den ska vara; vit.
Promenaderna med en kär vän på dagarna gör att vardagen den här hösten har varit helt okej nu när jag ser tillbaka i bakspegeln. Jag tänker på vilken ofantlig tur jag har mest hela tiden, fast det kanske också är för att jag har lärt mig att se turen i mitt liv. Inte gräva ner mig i det som inte är eller i det som kunde vara, trots att funderingarna varit extra många och långa den här hösten.
Vår bästa tid är nu.
Äntligen!
Äntligen har det lossnat! Jag är på banan igen! Tjooohoooo! :D Synd bara att det var helgen då lillasyster bestämde sig för att komma på besök och helgen då vi tänkte ta en tripp till Norrbotten.
Nåja, det är ju snart jul och då får jag träffa min familj igen. :)
Nåja, det är ju snart jul och då får jag träffa min familj igen. :)
Saknad
Jag ska inte sticka under stol att jag saknar Gustavsberg. Och Stockholm. För det gör jag. Mycket.
Mina turer runt Ösbyträsk och Farstarundan. Nackamasterna som man såg blinkandes nerifrån hamnen, långt borta men ändå nära. Gammalt som möter nytt på de gamla bruksgatorna. Kvarndammen som man kunde gena förbi på väg till Fredriks jobb. Hamnen som påminner en om bruket som varit och som till viss del är kvar. Outleterna i hamnen, en titt in dem bara för att se på allt vackert som finns. Naturen är så annorlunda mot för vad jag varit van vid. Stora ekar, där jag inte kan låta bli att undra vad de har för historia att berätta, om de bara kunde tala. Och allt vatten, detta underbara element...
Närheten till Stockholm. En halvtimme bort. Pulsen. Söder, älskade Söder. Götgatan. Som jag saknar dig. Gamla stan, när jag väl kommit på att Gamla stan är så mycket mer än Västerlånggatan så gillar jag dig ännu mer. Österlånggatan med alla små gallerier och butiker. Utbudet som är i Stockholm saknar jag, för det finns fasen allt där. Och snacka om att jag blivit bortskämd med Stockholms utbud.
Jag hoppas vi ses snart igen, älskade Gustavsberg, du har satt spår i mig...
Mina turer runt Ösbyträsk och Farstarundan. Nackamasterna som man såg blinkandes nerifrån hamnen, långt borta men ändå nära. Gammalt som möter nytt på de gamla bruksgatorna. Kvarndammen som man kunde gena förbi på väg till Fredriks jobb. Hamnen som påminner en om bruket som varit och som till viss del är kvar. Outleterna i hamnen, en titt in dem bara för att se på allt vackert som finns. Naturen är så annorlunda mot för vad jag varit van vid. Stora ekar, där jag inte kan låta bli att undra vad de har för historia att berätta, om de bara kunde tala. Och allt vatten, detta underbara element...
Närheten till Stockholm. En halvtimme bort. Pulsen. Söder, älskade Söder. Götgatan. Som jag saknar dig. Gamla stan, när jag väl kommit på att Gamla stan är så mycket mer än Västerlånggatan så gillar jag dig ännu mer. Österlånggatan med alla små gallerier och butiker. Utbudet som är i Stockholm saknar jag, för det finns fasen allt där. Och snacka om att jag blivit bortskämd med Stockholms utbud.
Jag hoppas vi ses snart igen, älskade Gustavsberg, du har satt spår i mig...
Dumma frågor
Jag tycker att det finns dumma frågor, oavsett vad lärare säger, för det är ofta lärare som säger; Det finns inga dumma frågor. MEN det är bättre att ställa dumma frågor och få svar på dumma frågor än att inte ställa dumma frågor och därmed förbli dum.
Det var dagens fundering det...
Det var dagens fundering det...
Pjux
Jag har äntligen investerat i ett par riktigt sköna skor.
Det bästa av allt är att jag inte har ont i höfter, knän och rygg när jag går i dem och det känns verkligen att det ger lite mer att vara ute och gå i dem. Plus att jag får en mycket bättre hållning, i klarspråk innebär det att jag har en RAK rygg när jag använder dem. Det är helt underbart! Skorna finns här!
Det bästa av allt är att jag inte har ont i höfter, knän och rygg när jag går i dem och det känns verkligen att det ger lite mer att vara ute och gå i dem. Plus att jag får en mycket bättre hållning, i klarspråk innebär det att jag har en RAK rygg när jag använder dem. Det är helt underbart! Skorna finns här!
"Bänkproblemet" i Umeå
I centrala Umeå finns en bussgata, Vasaplan. På Vasaplan finns det busskurer med bänkar. Bänkar som förr om åren var varma och goa att sitta på, men som numera inte har den funktionen av många olika orsaker vad det verkar som. En av våra lokala tidningar har tagit upp detta till diskussion igen och folk verkar på allvar tycka detta är ett riktigt STORT problem. Se bara på den här artikeln från 18 november. Här sitter det fyra stackars (?) ungdomar och fryser rumpan av sig på de kalla bänkarna i busskurerna på Vasaplan.
Är det någon som reagerar likadant som mig på bilden i artikeln? Det är fyra ungdomar i centrala Umeå i november, andra delen av november, ser ni vad de har på sig? Det ser ut som ialla fall två av dem har vår/höstjacka på sig. Ingen, förutom en, har mössa på sig, två eventullt tre har inga vantar på sig, en ser ut att ha någon typ av lackstövlar på sig.
Är det någon som har upplyst Umeborna att vi bor i Norrland? (Och är det något man måste bli upplyst om om man bor här?) Här blir det vinter VARJE år! Borde man inte klä sig efter det då, istället för att klä sig som att vi bodde på betydligt sydligare breddgrader. Är det minus 15 grader som det var i morse, skulle inte jag ialla fall gå ut i sommarklänning och sandaler...
NÄ, sluta vara så jävla fåfänga, Umebor! Klä er efter våra fantastiska årstider, för klär man sig rätt och slipper frysa dagar som denna underbara dag, ja, då är även vintern en härlig årstid!
Härifrån!
Är det någon som reagerar likadant som mig på bilden i artikeln? Det är fyra ungdomar i centrala Umeå i november, andra delen av november, ser ni vad de har på sig? Det ser ut som ialla fall två av dem har vår/höstjacka på sig. Ingen, förutom en, har mössa på sig, två eventullt tre har inga vantar på sig, en ser ut att ha någon typ av lackstövlar på sig.
Är det någon som har upplyst Umeborna att vi bor i Norrland? (Och är det något man måste bli upplyst om om man bor här?) Här blir det vinter VARJE år! Borde man inte klä sig efter det då, istället för att klä sig som att vi bodde på betydligt sydligare breddgrader. Är det minus 15 grader som det var i morse, skulle inte jag ialla fall gå ut i sommarklänning och sandaler...
NÄ, sluta vara så jävla fåfänga, Umebor! Klä er efter våra fantastiska årstider, för klär man sig rätt och slipper frysa dagar som denna underbara dag, ja, då är även vintern en härlig årstid!
Härifrån!
Träning
Äntligen har jag kommit igång med träningen igen, spinning och bodybalance blev det igår. Och nog fasen behöver jag lite bodybalance i min vardag, jag är ju vig som en planka, det vill säga inte vig för fem öre. Det var otroligt skönt att få sträcka ut min stela och hårda kropp. Jag tar ju trots allt promenader varje dag och jag är inte den bästa på att strecha efteråt, så ett eller två bodybalance pass ska det bli i veckan nu. Jag ska vara mjuk och lätt som en fågel när vi åker till Thailand. skrattar
Veckans kalldusch var nämligen när jag ställde mig på vågen. Saken är den att jag brukar känna när jag passerar en viss vikt och försöker då göra något åt det, men nu känner jag mig inte alls så som vågen visar. Tvärtom. Jag känner mig stark och hurtig i min vardag. Så jag ska försöka blunda för vågen och fokusera på hur jag mår i kroppen istället.
För i slutändan är det ju hur man känner sig i kroppen som räknas och det är viktigt att inte stirra sig blind på vågen. Och jag tränar för att må bra i sinnet och själen, om jag sedan får en vältränad kropp på köpet, ja, då är det bara ett stort plus.
Veckans kalldusch var nämligen när jag ställde mig på vågen. Saken är den att jag brukar känna när jag passerar en viss vikt och försöker då göra något åt det, men nu känner jag mig inte alls så som vågen visar. Tvärtom. Jag känner mig stark och hurtig i min vardag. Så jag ska försöka blunda för vågen och fokusera på hur jag mår i kroppen istället.
För i slutändan är det ju hur man känner sig i kroppen som räknas och det är viktigt att inte stirra sig blind på vågen. Och jag tränar för att må bra i sinnet och själen, om jag sedan får en vältränad kropp på köpet, ja, då är det bara ett stort plus.
Kanske detta blir målet? hahaa
Hemmafru de lux
Idag är jag nog fasen den bästa hemmafrun ever! klappar mig själv på axlarna Jag har handlat, städat, tvättat, betalat räkningar och hämtat ut paket. Inte för att det hör till mina vanliga aktiviteter på dagarna. Kvar att göra är att laga mat och träna. Ja, som ni vet gäller det ju även att vara vältränad och för att inte tala om extra fin för mannen när han kommer hem från jobbet en fredagskväll. Lukta gott, vara sexig och snygg, precis som de svenska fruarna i Hollywood.
För nu när jag är hemmafru så vet jag ju hur jag ska leva mitt liv, jag har ju faktiskt sett den första säsongen av Svenska Hollywoodfruar! Äta kycklingben för att hålla mig smal, vara helt förkrossad när mitt favoritläppstift slutat tillverkats och måste ta med mig min assistent (Kåmpis Helena, ställer du upp?) för att hitta en liknande nyans och sedan kan jag ju börja jobba åt min man och känna att jag får tjäna mina egna pengar. Men inte för många timmar i veckan, jag ska ju hinna med att vara snygg också. För pengarna jag tjänar ger jag familjen ett kylskåp fylld med cocacola och andra onyttigheter OCH när vi åker till Stockholm lovar jag att skälla på personalen för vi har ju faktiskt inte någon som helst stil här i Sverige, annat är det i USA (som jag aldrig varit i men jag har ju hört och sett vilken standard de har där.)
Men vad nu då?! Nu kom jag ju på följande; mannen kommer ju inte hem idag, han är på konferens med jobbet till imorgon. Har jag nu gjort allt detta helt i onödan? Nu MÅSTE jag trösta mig med en massage och maikyr i morgon och då, mina kära läsare, är jag ju EXTRAextra fin för min man imorgon nickar och det är väl det hemmafrulivet går ut på? Lyxen är en självklarhet i mitt otroligt fantastiska och glamorösa hemmafruliv. :D
Jag kan bara konstatera att livet som hemmafru är GREAT!
Frihet
Storslagna upplevelser, såsom Alperna i slutet av sommaren, ger mig perspektiv på livet och på vår ytterst pyttelilla tid här på jorden. Vi är ganska så små här på jorden fastän vi beter oss tvärtom, i all för många områden.
Att sträcka ut armarna, insupa atmosfären och storheten ger mig en hiskande känsla av frihet och en insikt över hur underbar vår planet faktiskt är. Vi har bara en. Vi måste ta hand om den bättre. Det är inte bara vi som ska använda den, förhoppningsvis ska våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare också använda den. Och vad vill vi lämna efter oss egentligen...?
Psst! Det behöver inte alltid vara en resa till ett annat land, det kan lika gärna vara en kall vinterdag där jag får dricka varm choklad när jag kommer in i värmen igen.
Ny look
Till Nina; Kanske är jag blondie ialla fall. ;)
Thailand
Resan bokad.
Hotellen bokade.
Äntligen åker vi tillbaka! Helt underbart ska det bli!
Och det bästa av allt; Vi möter upp Nina och Miku i Phuket andra veckan vi är där.
Hotellen bokade.
Äntligen åker vi tillbaka! Helt underbart ska det bli!
Och det bästa av allt; Vi möter upp Nina och Miku i Phuket andra veckan vi är där.
Del tre; Festen
När jag tänker tillbaka på helgen för vår 30-årsfest blir jag alldeles varm i mitt hjärta. För det kunde verkligen inte ha blivit bättre...
Tidigt på fredagmorgon dök Lise-Lotte, Helena och Johan upp efter att ha kört hela natten från Umeå. Jag bäddade ner dem och så sov vi en stund till. På morgonen väntade de in leveransen av våra köksluckor medan jag åkte in till stan för att möta upp Nina vid Arlanda Express och likt ett kärlekspar som inte sett varandra på länge sprang vi mot varandra på perongen. skrattar Efter att inte ha sett varandra på hur länge som helst fick jag äntligen se min fina och bästa Nina. Hem till Gustavsberg igen, gästerna från Umeå åkte vidare vid lunch vilket innebar att Nina och jag fick några häliga timmar tillsammans. Prata, prata och så prata lite till för vissa saker går inte alltid att prata om i telefon och det var så underbart att oasa och bara få ta igen de månader vi inte sett varandra.
Pappa, Maria, Daniel, Emmy och faster Inger kom över på middag på fredag kvällen. Mycket, mycket trevligt! Vi åt gott och fick umgås i några timmar. När de skulle åka bytes sällskapet av med mamma och Per, de bodde nere på Blå Blom nere i hamnen, nära och bra. Fredrik och Miku dök upp samtidigt senare på kvällen, Fredrik från Umeå och Miku från Vasa. Sett över hela helgen så kändes det som att jag fått tid för alla i min familj och speciellt Nina som jag träffar så sällan. Lite lite Maja-tid blev det dock, men det tog jag igen nu i september.
Lördagen kom och dagen för vår 30-årsfest var här. En 30-årsfest som dessutom innehöll en liten hemlighet. fniss Busiga var och är vi! Vi åkte till lokalen lite tidigare för att ställa iordning musiken, fixa bordsplaceringen och prata med personalen. Helena, Johan och Lise-Lotte var även där lite tidigare för att hjälpa till med det lilla som skulle fixat. Helena och jag fnissade i hemlighet några gånger under både fredagen och lördagen. Helena, du kommer väl ihåg när vi var inne på toaletten och fnissade för fullt hemma hos oss i Gustavsberg? *myser vid minnet* Hovmästaren var nog lika spänd som vi och vi fick klara besked om att vi var tvungen att vänta in henne när vi skulle berätta att vi gift oss. Folk började droppa in såsmåningom och det var mycket trevligt att se att så många tagit sig till Stockholm. Vår släkt är utspridd över nästan hela Sverige, från Luleå till Varberg. Så himla trevligt att se alla! Att folk faktiskt tar sig orken, tiden och engagemanget trots att det är långa vägar att åka.
Vid sjutiden satte vi oss vid borden, det var bara Katarina som vi väntade in. När hon kommit, hälsade Helena gästerna välkomna och berättade lite om vad som skulle ske under kvällen, men att ordet först skulle gå till Fredrik. Och jag kan säga att min puls var superhög då både Helena och Fredrik pratade. Fredrik började självklart sitt tal med orden; "Eftersom jag gillar att höra min röst så börjar jag själv med ett tal..." Min man i ett nötskal, självklart med glimten i ögat. När han började prata om homosexuella och deras rättighet till att ingå äktenskap såg jag att många fick en undrande min. Anledningen till att han tog upp just detta var att han en gång sagt, med vittnen närvarande, att den dagen homosexuella får ingå äktenskap kan jag också gifta mig. Och när han sa de förlösande orden; Lisa och jag har gift oss, kunde man för en sekund höra en knappnål falla innan alla applåder och va?! kom. Det var helt OSLAGBART! Jag ryser bara jag tänker på det, det är verkligen ett minne för livet.
Min moster grät, pappa grät, min lillasyster grät men den som grät mest var nog ändå Nina. Lillasyster tyckte att jag skulle ha sagt något för då hade hon inte sminkat sig så hårt och så blev hon lite bitter över att hon nu inte skulle få vara tärna när jag gifte mig. Nina konstaterade att om vi hade sagt det här hemma hos oss hade hon fulgråtit, lagt sig på madrassen och fortsatt gråtit, nu var hon tvungen att skärpa sig lite. Jag tror vi fick onda ögat av några också, hahaaa, men mest var det bara glädje. Ett kramkalas blev det innan vi började äta, och sedan kom alla frågor; När? Var? Hur? Vem friade? Efternamn?
Några tal, förutom Fredriks, blev det också. Lise-Lotte hade ett superfint tal som hon fick justera lite och visst är det lite roligt när det inte alltid blir som det är tänkt. Hon fick dra en in ett litet sidospår som hon hade tänkt berätta om på vår bröllopsfest, tänka sig att det blev på vår 30-årsfest. Min moster hade också ett rörande och otroligt fint tal. Min moster och jag har en speciell relation, hon är en av de finaste personerna som går på den här jorden. Hennes tal berörde mig ända in i hjärtat.
Under middagen hade vi en musiktävling som jag tror uppskattades av de flesta. Kombinationen med servering och gående bord blev enligt mig en succé! Maten och drycken var riktigt god. När mat och tävling var över drog vi bort några bord och musiken slogs igång. En lång musiklista som Fredrik hade satt ihop. Allt från NKOTB till Inflames till Lady Gaga. Jag dansade nästan hela tiden och vi hade rent ut sagt; SKITKUL! :) Nina, Miku och jag var sist från lokalen och vi kom hem vid fyratiden. Inte lätt för mig som oftast är trött som en treåring på kvällarna, men ibland förvånar jag även mig själv.
Vår 30-årsfest, eller bröllopsfest som många vill kalla det, var en mycket lyckad fest som jag kommer att bära med mig för resten av livet. Jag blir glad bara jag tänker på den (och självklart vår bröllopsdag). :)
Så tack till alla er som kom på vår fest!
Tack Lise-Lotte, Helena och Johan, Britt-Louise och Lasse, Sebastian och Katarina, Jonathan och Sara, mormor Ulla!
Tack mamma och Per, pappa och Daniel, Maja och Andreas, Maria och Emmy, mormor och Dessan och faster Inger!
Tack Magnus, Lollo, Maria och Jonas, Anna och Johannes, Josefa, Helena med barnen Freja och Bastian och sist men inte minst mumintrollen Nina och Miku.
Och självklart ett stort tack till personalen på Skafferiet i Nacka.
Tidigt på fredagmorgon dök Lise-Lotte, Helena och Johan upp efter att ha kört hela natten från Umeå. Jag bäddade ner dem och så sov vi en stund till. På morgonen väntade de in leveransen av våra köksluckor medan jag åkte in till stan för att möta upp Nina vid Arlanda Express och likt ett kärlekspar som inte sett varandra på länge sprang vi mot varandra på perongen. skrattar Efter att inte ha sett varandra på hur länge som helst fick jag äntligen se min fina och bästa Nina. Hem till Gustavsberg igen, gästerna från Umeå åkte vidare vid lunch vilket innebar att Nina och jag fick några häliga timmar tillsammans. Prata, prata och så prata lite till för vissa saker går inte alltid att prata om i telefon och det var så underbart att oasa och bara få ta igen de månader vi inte sett varandra.
Pappa, Maria, Daniel, Emmy och faster Inger kom över på middag på fredag kvällen. Mycket, mycket trevligt! Vi åt gott och fick umgås i några timmar. När de skulle åka bytes sällskapet av med mamma och Per, de bodde nere på Blå Blom nere i hamnen, nära och bra. Fredrik och Miku dök upp samtidigt senare på kvällen, Fredrik från Umeå och Miku från Vasa. Sett över hela helgen så kändes det som att jag fått tid för alla i min familj och speciellt Nina som jag träffar så sällan. Lite lite Maja-tid blev det dock, men det tog jag igen nu i september.
Lördagen kom och dagen för vår 30-årsfest var här. En 30-årsfest som dessutom innehöll en liten hemlighet. fniss Busiga var och är vi! Vi åkte till lokalen lite tidigare för att ställa iordning musiken, fixa bordsplaceringen och prata med personalen. Helena, Johan och Lise-Lotte var även där lite tidigare för att hjälpa till med det lilla som skulle fixat. Helena och jag fnissade i hemlighet några gånger under både fredagen och lördagen. Helena, du kommer väl ihåg när vi var inne på toaletten och fnissade för fullt hemma hos oss i Gustavsberg? *myser vid minnet* Hovmästaren var nog lika spänd som vi och vi fick klara besked om att vi var tvungen att vänta in henne när vi skulle berätta att vi gift oss. Folk började droppa in såsmåningom och det var mycket trevligt att se att så många tagit sig till Stockholm. Vår släkt är utspridd över nästan hela Sverige, från Luleå till Varberg. Så himla trevligt att se alla! Att folk faktiskt tar sig orken, tiden och engagemanget trots att det är långa vägar att åka.
Vid sjutiden satte vi oss vid borden, det var bara Katarina som vi väntade in. När hon kommit, hälsade Helena gästerna välkomna och berättade lite om vad som skulle ske under kvällen, men att ordet först skulle gå till Fredrik. Och jag kan säga att min puls var superhög då både Helena och Fredrik pratade. Fredrik började självklart sitt tal med orden; "Eftersom jag gillar att höra min röst så börjar jag själv med ett tal..." Min man i ett nötskal, självklart med glimten i ögat. När han började prata om homosexuella och deras rättighet till att ingå äktenskap såg jag att många fick en undrande min. Anledningen till att han tog upp just detta var att han en gång sagt, med vittnen närvarande, att den dagen homosexuella får ingå äktenskap kan jag också gifta mig. Och när han sa de förlösande orden; Lisa och jag har gift oss, kunde man för en sekund höra en knappnål falla innan alla applåder och va?! kom. Det var helt OSLAGBART! Jag ryser bara jag tänker på det, det är verkligen ett minne för livet.
Min moster grät, pappa grät, min lillasyster grät men den som grät mest var nog ändå Nina. Lillasyster tyckte att jag skulle ha sagt något för då hade hon inte sminkat sig så hårt och så blev hon lite bitter över att hon nu inte skulle få vara tärna när jag gifte mig. Nina konstaterade att om vi hade sagt det här hemma hos oss hade hon fulgråtit, lagt sig på madrassen och fortsatt gråtit, nu var hon tvungen att skärpa sig lite. Jag tror vi fick onda ögat av några också, hahaaa, men mest var det bara glädje. Ett kramkalas blev det innan vi började äta, och sedan kom alla frågor; När? Var? Hur? Vem friade? Efternamn?
Några tal, förutom Fredriks, blev det också. Lise-Lotte hade ett superfint tal som hon fick justera lite och visst är det lite roligt när det inte alltid blir som det är tänkt. Hon fick dra en in ett litet sidospår som hon hade tänkt berätta om på vår bröllopsfest, tänka sig att det blev på vår 30-årsfest. Min moster hade också ett rörande och otroligt fint tal. Min moster och jag har en speciell relation, hon är en av de finaste personerna som går på den här jorden. Hennes tal berörde mig ända in i hjärtat.
Under middagen hade vi en musiktävling som jag tror uppskattades av de flesta. Kombinationen med servering och gående bord blev enligt mig en succé! Maten och drycken var riktigt god. När mat och tävling var över drog vi bort några bord och musiken slogs igång. En lång musiklista som Fredrik hade satt ihop. Allt från NKOTB till Inflames till Lady Gaga. Jag dansade nästan hela tiden och vi hade rent ut sagt; SKITKUL! :) Nina, Miku och jag var sist från lokalen och vi kom hem vid fyratiden. Inte lätt för mig som oftast är trött som en treåring på kvällarna, men ibland förvånar jag även mig själv.
Vår 30-årsfest, eller bröllopsfest som många vill kalla det, var en mycket lyckad fest som jag kommer att bära med mig för resten av livet. Jag blir glad bara jag tänker på den (och självklart vår bröllopsdag). :)
Så tack till alla er som kom på vår fest!
Tack Lise-Lotte, Helena och Johan, Britt-Louise och Lasse, Sebastian och Katarina, Jonathan och Sara, mormor Ulla!
Tack mamma och Per, pappa och Daniel, Maja och Andreas, Maria och Emmy, mormor och Dessan och faster Inger!
Tack Magnus, Lollo, Maria och Jonas, Anna och Johannes, Josefa, Helena med barnen Freja och Bastian och sist men inte minst mumintrollen Nina och Miku.
Och självklart ett stort tack till personalen på Skafferiet i Nacka.
Tack, a-kassan!
Beslut om arbetslöshetsersättningen har kommit. Underbart! Och tänk att ett beslut om att jag ska få så lite pengar kan göra mig så himla glad! NU ska jag verkligen jobba på att uppfylla en dröm som jag haft länge, eller vänta, det är ju faktiskt inte bara en dröm utan flera...
För tänk... Tänk om jag lyckas! :D
För tänk... Tänk om jag lyckas! :D
Apelsiner
Jahaa, det verkar bli en period med apelsiner igen... *suckar* Tur att det är gott ialla fall. :)
Helikopterföräldrar
Nu finns det inte bara curlingföräldrar, det finns även helikopterföräldrar. Är det så att curlingföräldrar utvecklas till helikopterföräldrar? Eller är det samma sak egentligen, bara att curlingföräldrar är för barn under uppväxten och helikopterföräldrar för vuxna barn...? Hursomhelst tycker jag att båda fenomenen är lika tragiska... Och gör man inte de (vuxna) barnen en STOR otjänst med detta "nya" fenomen?
"Jag ringer till mitt (vuxna) barn och frågar om denne vill ha skjuts till och från skolan/jobbet"
"Jag betalar mitt (vuxna) barns klippning eller när mitt (vuxna) barn behöver en telefon, ja, då köper jag en ny åt denne."
"När mitt (vuxna) barn ska ha ett jobb, ja, då ringer jag till arbetsgivare och berättar hur framåt och duktig denne är." (Och då kan jag tänka att många arbetsgivare tänker; Om denne nu är så duktig och framåt, varför ringer inte denne själv?)
"Mina (vuxna) barn behöver faktiskt egentid med sin partner och ja, då ställer jag alltid upp som barnvakt. Hur många gånger i månaden det blir, spelar ingen roll."
Jag skulle då inte vilja ha någon av mina föräldrar exempelvis ringer till arbetsgivare för att föra min talan. Eller att någon av mina föräldrar ringer mig och frågar MIG om JAG vill ha skjuts när jag ska från punkt A till B. Tack men nej tack! Jag vet hur jag tar mig från punkt A till punkt B och behöver jag hjälp då frågar JAG om hjälp.
(Vuxna) barn ska väl ändå klara sig själva och inte behöva bli uppassade jämt och ständigt. Jag tror att de på sätt blir bekvämma och lutar sig bakåt lite grann och tänker; mamma/pappa fixar ju det, varför ska jag behöva göra det? Det löser ju sig ändå alltid i slutändan. Nämen, jajustdet, det är ju för att någon annan (föräldrarna) alltid fixar de (vuxna) barnens liv...
Gör barnen självständiga så vet de att de kommer klara sig bra i det vuxna vardagslivet. Om man vill ställa upp är det absolut inte fel men att ringa och fråga om de vill ha hjälp med både det ena och det andra tror jag att man gör sig själv och barnen en stor otjänst i slutändan...
"Jag ringer till mitt (vuxna) barn och frågar om denne vill ha skjuts till och från skolan/jobbet"
"Jag betalar mitt (vuxna) barns klippning eller när mitt (vuxna) barn behöver en telefon, ja, då köper jag en ny åt denne."
"När mitt (vuxna) barn ska ha ett jobb, ja, då ringer jag till arbetsgivare och berättar hur framåt och duktig denne är." (Och då kan jag tänka att många arbetsgivare tänker; Om denne nu är så duktig och framåt, varför ringer inte denne själv?)
"Mina (vuxna) barn behöver faktiskt egentid med sin partner och ja, då ställer jag alltid upp som barnvakt. Hur många gånger i månaden det blir, spelar ingen roll."
Jag skulle då inte vilja ha någon av mina föräldrar exempelvis ringer till arbetsgivare för att föra min talan. Eller att någon av mina föräldrar ringer mig och frågar MIG om JAG vill ha skjuts när jag ska från punkt A till B. Tack men nej tack! Jag vet hur jag tar mig från punkt A till punkt B och behöver jag hjälp då frågar JAG om hjälp.
(Vuxna) barn ska väl ändå klara sig själva och inte behöva bli uppassade jämt och ständigt. Jag tror att de på sätt blir bekvämma och lutar sig bakåt lite grann och tänker; mamma/pappa fixar ju det, varför ska jag behöva göra det? Det löser ju sig ändå alltid i slutändan. Nämen, jajustdet, det är ju för att någon annan (föräldrarna) alltid fixar de (vuxna) barnens liv...
Gör barnen självständiga så vet de att de kommer klara sig bra i det vuxna vardagslivet. Om man vill ställa upp är det absolut inte fel men att ringa och fråga om de vill ha hjälp med både det ena och det andra tror jag att man gör sig själv och barnen en stor otjänst i slutändan...
Förskönande bild
Det är lätt att försköna det som varit och det som kunde ha varit istället för det som faktiskt är här och nu. Dagarna går upp och ner, trots att jag överlag tycker mig vara vid ganska så gott mod.
Upp, upp, ner, ner.
Jag har det otroligt bra, jag ska inte klaga. Egentligen. Men att veckorna bara går och går utan att något egentligen händer är fruktansvärt jobbigt. Vissa dagar, det vill säga. Absolut inte alla dagar.
Upp, upp, ner, ner.
Jag är inte van vid den här situationen. Långt ifrån. Och jag kommer nog aldrig vänja mig heller. Det är lätt att försköna det som kunde ha varit men som inte är. Det är lätt att tänka OM och längta tillbaka till det som varit, fastän jag vet att jag inte vill tillbaka när jag granskar mitt inre lite extra.
Jag gjorde ett val och jag anser mig själv ha valt rätt, men jag önskar att det kunde ha varit lite annorlunda just här och nu...
Upp, upp, ner, ner...
Upp, upp, ner, ner.
Jag har det otroligt bra, jag ska inte klaga. Egentligen. Men att veckorna bara går och går utan att något egentligen händer är fruktansvärt jobbigt. Vissa dagar, det vill säga. Absolut inte alla dagar.
Upp, upp, ner, ner.
Jag är inte van vid den här situationen. Långt ifrån. Och jag kommer nog aldrig vänja mig heller. Det är lätt att försköna det som kunde ha varit men som inte är. Det är lätt att tänka OM och längta tillbaka till det som varit, fastän jag vet att jag inte vill tillbaka när jag granskar mitt inre lite extra.
Jag gjorde ett val och jag anser mig själv ha valt rätt, men jag önskar att det kunde ha varit lite annorlunda just här och nu...
Upp, upp, ner, ner...
"Gratis"
Då och då kommer det saker på min mail som jag undrar var det kommer ifrån, det är tips på sidor där man ska tävla eller få saker "gratis". Hmm, få se nu... När får man någonsin saker gratis i denna värld? Ofta krävs det en motprestation av något slag, exempelvis att man ska fylla i ett formulär eller skriva en slogan eller något annat. Det senaste som dykt upp på min mail är tips på en sida där man kan fynda eller tävla eller att just jag får ett få specialerbjudande (Yeah right!), det vill säga konsumera mer än vad man kanske egentligen behöver. Och när jag tittar runt lite snabbt ser jag att det bland annat är sånt jag inte vill ha genom att ha satt en Nej tack till reklam-skylt på min brevlåda, det fysiska brevlådan alltså. Ska jag då behöva få sånt här skit i min elektroniska brevlåda?
På vissa av dessa sidor ska man förutom att tävla även uppge sina vänners mailadresser, det vill säga föra deras sida vidare utan att sidägaren behöver göra något plus att mottagaren inte har något att säga till om. Och det är väl okej om man vet att ens vänner och släktingar är intresserade av att få saker host "gratis", men vi som inte är ett dugg intresserade då? Ska vi ändå behöva ta emot den här skiten som skickas?
Men vem vet? Det kanske bara är jag själv som råkat kryssa i en ruta för mycket någonstans utan att vara uppmärksam på det, trots att jag är ytterst noga med vad jag är på för sidor och vad jag kryssar i...
På vissa av dessa sidor ska man förutom att tävla även uppge sina vänners mailadresser, det vill säga föra deras sida vidare utan att sidägaren behöver göra något plus att mottagaren inte har något att säga till om. Och det är väl okej om man vet att ens vänner och släktingar är intresserade av att få saker host "gratis", men vi som inte är ett dugg intresserade då? Ska vi ändå behöva ta emot den här skiten som skickas?
Men vem vet? Det kanske bara är jag själv som råkat kryssa i en ruta för mycket någonstans utan att vara uppmärksam på det, trots att jag är ytterst noga med vad jag är på för sidor och vad jag kryssar i...
Kaffe
Flera koppar kaffe ska drickas och en massa jobbansökningar ska skickas in idag. Det är målet för dagen! Att jag sedan kommer skaka av den stora mängden koffein jag hällt i mig, ja, det är en annan sak, nu ska jag ha ett jobb! *skrattar*
Fel
Något är fel när orken inte räcker till det som man i normala fall tycker är roligt...
När man går hem före klockan tio när man är på Umeå jazzfestival. När det tar en hel dag att ladda batterierna för att ta en promenad. När man ena dagen har energi för tusen för att nästa dag inte ens ha energi för en själv. När man helst av allt bara vill sova, sova, sova.
Något är fel...
När man går hem före klockan tio när man är på Umeå jazzfestival. När det tar en hel dag att ladda batterierna för att ta en promenad. När man ena dagen har energi för tusen för att nästa dag inte ens ha energi för en själv. När man helst av allt bara vill sova, sova, sova.
Något är fel...