Levande Liv

När jag bestämde mig för att ta en paus från allt våren 2006 bestämde jag mig för att aldrig mer bara köra på för att sedan falla platt ner som en pannkaka. Men nu... jag vet inte... det är inte lika hemskt som då, det är det verkligen inte... men det känns som att jag är en bit på vägen för att komma dit... Visst, jag har lärt mig att stanna innan jag hänger utanför stupkantan, men jag skulle behöva stanna lite längre innan jag står på kanten och balanserar...

Jag känner mig så slut och ofta när jag är hemma själv kommer tårarna... Men jag kan som ändå inte peka på vad det är riktigt... Jag SKULLE behöva sluta jobba på mornarna, men hur ska vi då klara oss ekonomiskt...? Jag SKULLE behöva sluta pressa mig så hårt, men rädslan, eller vad det nu är, att anses som lat är för stark...  Det är så mycket jag skulle behöva göra, jag försöker tänka på förra året, det var vid den här tiden då det vände, och det var så skön känsla, men nu känns det som det vänder igen...fast åt andra hållet...

Det var verkligen inte meningen att det skulle bli så här... på alla plan i mitt liv just nu...

När jag kom hem från Fredrik för 2 veckor sedan var det bara att hugga in i tentapluggandet och gud ska veta att jag har mest bara jobbat, pluggat, ätit och sovit dessa veckor. Och man kan ju tycka att jag har fått den sömn jag behövt för att orka, och det kanske jag har fått oxå, men nu verkar det som att det bara har räckt till just jobb och skolan. Oj, vad jag har sovit det senaste dygnet, fortfarande slut men det verkar ändå vara på väg åt rätt håll.

Igår blidde det AW med Lise-Lotte och Helena på Olearys, mycket trevligt! Efter promenaden hem föll jag pladask ner i soffan, fulltständigt utpumpad. Snacka om slut i både kropp och knopp! Hade det inte varit för att systeryster skulle komma så hade jag somnat just där, just då. Lyckades hålla mig uppe till kl 10 för att sedan vara lite otrevlig för att gå till sängs. Hmmm, men det gjorde inget för henne, tur det... :D Sov till kl 8 imorse, underbart skönt! Och dessutom vakna till underbart väder, så jag tog mig ut och gick till Bräntberget för att träffa Lise-Lotte och Lova en stund. När jag kom hem igen dog jag i soffan. HAHA! Skönt med en ledig helg! Återhämtning är så viktig.

Och jag vill ge en eloge till mig själv, som ska tacka nej till några timmar extrajobb på mitt jobb. Det är ett litet nej men ett stort framsteg för mig, och jag tror många runtom mig kan hålla med i det. Alla som känner mig väl vet att jag är lite av en arbetsnarkoman, jag har alltid tyckt och tycker det är roligt att jobba, även fast jobbet jag har nu är det tråkigaste någonsin. ;P

Ikväll blir det News med världens bästaste Nina. Vi ska ta lite fika, prata mycket och bara ha det mysigt! :D Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan henne sedan när vi bor i olika städer, för hon är verkligen den bästaste!

Nu är det bara några få dagar kvar tills jag är hos min Fredrik igen, längtar så mycket! 3 veckor är en mycket lång tid, tycker jag, det får nog bli lite oftare sen. Jag har tagit ledigt från den 17-24 mars, då kommer jag vara där i 10 dagar. Förhoppningsvis är tentan i onsdags avklarad och då sitter jag på planet den 14 mars redan. Det ska bli så skönt att få lite vardag tillsammans och sedan är det ju inte mycket kvar på terminen. Underbart! :D

Nu ska jag göra iordning mig för att sedan promenixa ner på staden och som sagt ta en fika med världens bästa Nina. :D

Ha en bra lördagskväll alla ni där ute!

Jag verkligen, verkligen AVSKYR lata personer. Personer som sitter på ändan och låter andra jobba. Som säger att de inte orkar. Samma sak är med personer som är snåla och glider på andra. En annan sak jag inte heller är speciellt förtjust i är folk som inte gör något åt sin egen livssituation och bara går runt och tycker synd om sig själv.