Levande Liv

På tisdag börjar allvaret igen och jag sitter här lite snopen över att sommaren gick, eller jag kanske ska säga sprang, iväg så fort. Men oj, vilken sommar jag har haft. Helt, helt underbar!!! Nog en av de bästa hittills i mitt liv. Vi har haft det så bra. Öland, Vaxholm, Grinda, Glashuset ett antal gånger, Johan Glans, Iron Maiden, Lars Winnerbäck, Kylie Minogue, 3 besök från norr, flyttat 2 gånger, cykelturer, bilutflykter och massor med mys ute i oasen. Ja, listan kan göras hur lång som helst verkar det som. Vi har bara hunnit med en bråkdel av det vi hade tänkt, men å andra sidan har vi hunnit med mycket med tanke på att vi har jobbat hela sommaren och det vi inte hann med finns ju faktiskt kvar. :D

Jag har gjort mitt val efter mycket velande fram och åter. Tillslut kom jag fram till 3 olika alternativ och det blev Umeå/Ö-vik. Ett läsår till och sen ska tiden som student vara över för min del. Nu får det helt enkelt vara nog med det livet! Jag är snart klar på universitetet och jag har målet i siktet, det är nära nu. Nu vill jag börja jobba, stadga mig någonstans och skaffa några knoddar. hahaha! :) Var det blir vet jag inte riktigt, beror väl mycket på var jag får jobb. Men jag är öppen för alla förslag som kan tänkas, och hur man än funderar och tänker så blir livet inte som man har tänkt sig det. Känslan av att känna sig som en loser (som jag hade tidigare i sommar) finns inte längre och det är sååå skönt att den försvunnit. Det är ingen stärkande känsla direkt. :S Och jag är så mycket mer än det yrke jag bestämt mig för, så otroligt mycket mer än det. Framtiden ser jag fram emot med spänning, det kan väl bara bli bättre och bättre...eller?

På måndagkväll åker jag upp till Umeå, en hård höst kommer det att bli, men jag är inställd på det och laddar för fullt nu i helgen. Passar på att ta långa promenader, läsa böcker och helt enkelt göra det jag mår bra av. Försöker att inte tänka på att vi ska vara särbo ytterligare ett läsår, utan jag ska försöka ta en dag i taget för att veckorna ska gå. Jag ser ännu inte våren framför mig, jag ska ta mig igen hösten först. En termin i taget, det kommer att bli bra, det ska bli bra.

Nu ska jag ta en promenad i det härliga sensommarvädret, stossa i butiker och bara njuta, njuta, njuta av livet...

Hamnade på något konstigt sätt in på gammal musik på Youtube. Musik som jag lyssnade på i början av 90-talet. Vad sägs om Dr Alban? 2 Unlimited? Ace of base? Och många, många mer! Hahahaha

På mellanstadiet, framför allt i fyran och femman, gick jag och min bästa vän på disco nästan varje helg och dansade som bara den. Det var oftast sexorna som ordnade disco och speciellt en klass ordnade superbra discon. De hade danstävlingar och jag var ofta med i finalerna. Och jag kommer ihåg vilken stil jag hade, haha, inte riktigt så som jag dansar idag. Det var en sån dans som man nu gör för att fåna sig lite. haha! Riktigt roligt! Jag sitter nu här i fåtöljen skrattande åt minnena. Men vi hade alltid superkul! Hur man i "baren" kunde man köpa godis och läsk och hur discot alltid avslutades med tryckare. Hur man satt i trappan upp till övervåningen och pratade. Alla tappra föräldrar som turades om att vara vakt vid dessa tillfällen. Jag hoppas mina kommande barn kommer att få det lika roligt som jag hade det då. ler

Ja, vad lite musik kan göra en nostalgisk...

Jag känner mig så härligt ledig just nu, det är 5 dagar kvar till skolan startar och fram till dess ska jag bara ha det skönt. Läsa böcker, ta promenader och känna lugnet. Jag jobbade igår och i förrgår så nu har jag verkligen gått in i ledighetsstadiet. :D

Mannen har åkt norrut för att jaga älgar, hoppas det går vägen, det vore skönt med lite älgkött i frysen. Jag har tänkt dra mitt strå till stacken och plocka lite bär nästa vecka. För är det något som är lyxigt är det att ha fullt med bär och kött i frysen. Vardagslyx är den bästa lyxen. 

Nu ska jag luta mig tillbaka med min bok och bara ha det bra.  

Jaha...så har den slagit till... hemlängtan till Umeå... :S Men kanske är det flera faktorer som spelar in. Jag har varit sjuk någon dag plus att jag känner mig otroligt trött inför alla val jag behöver göra om en vecka. Plötsligt kändes det bara så himla enkelt att bara gå sista året i Umeå/Ö-vik, veta vad man får och att jag känner till folket på Umeå universitet. Jag vet inte riktigt, bara att livet skulle kännas så enkelt där och jag vill inte läsa så mycket mer, jag har gjort det tillräckligt nu.

TIden får utvisa...

Imorgon är tio veckors jobb över, och det är, tror det eller ej, med vemod jag kommer gå ifrån jobbet imorgon. Men å andra sidan vilket jobb har jag inte gjort det med? Inget än så länge vad jag vet... Jag har verkligen trivts på jobbet under sommaren. Jag har haft underbara arbetskamrater! Jag fick dessutom en blomma och en lykta som vi kan ha ute i Oasen som tack för i sommar. Jag kommer att sakna den härliga stämningen jag och J har haft ute i egenvården, men jag sa att vi skulle kunna gå och fika eller kanske ta en lunch när det passar och hon höll med. :)  Men kanske är det jag som ska säga: TACK. Hösten är fortfarande oklar men det känns bättre nu än vad det gjorde i början av den här veckan. Vi får helt enkelt se vad som händer, det är nära dit nu och jag tar en dag i taget.

Nu ska vi äta en sen middag ute i Oasen. Livet känns härligt i Oasen, klockor är förbjudna där och endast ens tankar ska finnas i en tidlös tid. Efter mörkrets inbrott tänds ljusen där för att kunna njuta av harmonin som ljusen inger. :D

Ha en trevlig fredagkväll, kära vänner!

Jag har ju glömt att tacka Winnerbäck för den underbara kvällen på Zinkensdamm i lördags. En konsert jag kommer att leva länge på. :D

Tack, tack, TAAAAAAAAAAAAAAAAACK! 

...när det mesta känns avig? När det känns som att tiden är ett tåg och jag kommer inte med tåget utan fortfarnade står kvar på perongen och ser livet svicha förbi i en hastighet som jag inte ämnad för? Det är aldrig för sent att ändra sig, det vet jag via en kär vän, men har just jag orken att börja om? Jag ska ändå leva ett helt liv, så på det sättet vore inte valet vara svårt, men om jag ska börja om, var ska jag börja? Det känns som jag blivit någon jag absolut inte vill vara, en som velar och varken vet ut eller in längre. Jag är inte sån...egentligen.

Jag har många drömmar men satsar jag ständigt för högt? Och på vägen dit blir jag less innan jag ens hunnit fram till målet... Är jag en drömmare och ser jag inte verkligheten för vad den är? Och vad jag är? Jag måste nog sätta mig ner en stund för att tänka på mig själv, ställa mig utanför mig själv och se mig själv med andra ögon om det ska fungera i längden.