Helikopterföräldrar
Nu finns det inte bara curlingföräldrar, det finns även helikopterföräldrar. Är det så att curlingföräldrar utvecklas till helikopterföräldrar? Eller är det samma sak egentligen, bara att curlingföräldrar är för barn under uppväxten och helikopterföräldrar för vuxna barn...? Hursomhelst tycker jag att båda fenomenen är lika tragiska... Och gör man inte de (vuxna) barnen en STOR otjänst med detta "nya" fenomen?
"Jag ringer till mitt (vuxna) barn och frågar om denne vill ha skjuts till och från skolan/jobbet"
"Jag betalar mitt (vuxna) barns klippning eller när mitt (vuxna) barn behöver en telefon, ja, då köper jag en ny åt denne."
"När mitt (vuxna) barn ska ha ett jobb, ja, då ringer jag till arbetsgivare och berättar hur framåt och duktig denne är." (Och då kan jag tänka att många arbetsgivare tänker; Om denne nu är så duktig och framåt, varför ringer inte denne själv?)
"Mina (vuxna) barn behöver faktiskt egentid med sin partner och ja, då ställer jag alltid upp som barnvakt. Hur många gånger i månaden det blir, spelar ingen roll."
Jag skulle då inte vilja ha någon av mina föräldrar exempelvis ringer till arbetsgivare för att föra min talan. Eller att någon av mina föräldrar ringer mig och frågar MIG om JAG vill ha skjuts när jag ska från punkt A till B. Tack men nej tack! Jag vet hur jag tar mig från punkt A till punkt B och behöver jag hjälp då frågar JAG om hjälp.
(Vuxna) barn ska väl ändå klara sig själva och inte behöva bli uppassade jämt och ständigt. Jag tror att de på sätt blir bekvämma och lutar sig bakåt lite grann och tänker; mamma/pappa fixar ju det, varför ska jag behöva göra det? Det löser ju sig ändå alltid i slutändan. Nämen, jajustdet, det är ju för att någon annan (föräldrarna) alltid fixar de (vuxna) barnens liv...
Gör barnen självständiga så vet de att de kommer klara sig bra i det vuxna vardagslivet. Om man vill ställa upp är det absolut inte fel men att ringa och fråga om de vill ha hjälp med både det ena och det andra tror jag att man gör sig själv och barnen en stor otjänst i slutändan...
"Jag ringer till mitt (vuxna) barn och frågar om denne vill ha skjuts till och från skolan/jobbet"
"Jag betalar mitt (vuxna) barns klippning eller när mitt (vuxna) barn behöver en telefon, ja, då köper jag en ny åt denne."
"När mitt (vuxna) barn ska ha ett jobb, ja, då ringer jag till arbetsgivare och berättar hur framåt och duktig denne är." (Och då kan jag tänka att många arbetsgivare tänker; Om denne nu är så duktig och framåt, varför ringer inte denne själv?)
"Mina (vuxna) barn behöver faktiskt egentid med sin partner och ja, då ställer jag alltid upp som barnvakt. Hur många gånger i månaden det blir, spelar ingen roll."
Jag skulle då inte vilja ha någon av mina föräldrar exempelvis ringer till arbetsgivare för att föra min talan. Eller att någon av mina föräldrar ringer mig och frågar MIG om JAG vill ha skjuts när jag ska från punkt A till B. Tack men nej tack! Jag vet hur jag tar mig från punkt A till punkt B och behöver jag hjälp då frågar JAG om hjälp.
(Vuxna) barn ska väl ändå klara sig själva och inte behöva bli uppassade jämt och ständigt. Jag tror att de på sätt blir bekvämma och lutar sig bakåt lite grann och tänker; mamma/pappa fixar ju det, varför ska jag behöva göra det? Det löser ju sig ändå alltid i slutändan. Nämen, jajustdet, det är ju för att någon annan (föräldrarna) alltid fixar de (vuxna) barnens liv...
Gör barnen självständiga så vet de att de kommer klara sig bra i det vuxna vardagslivet. Om man vill ställa upp är det absolut inte fel men att ringa och fråga om de vill ha hjälp med både det ena och det andra tror jag att man gör sig själv och barnen en stor otjänst i slutändan...
Kommentarer
Trackback