Levande Liv

Så lämnar vi snart 2006 bakom oss och träder in i ett nytt år. Ett nytt år med mycket spännande framför mig. Lämnar det smått jobbiga 2006 bakom mig och tar nya friska tag inför det nya året.

Jag kämpar med mig själv varje dag fortfarande, vissa dagar mer än andra. Jag var och hälsade på pappa idag och det tar så mycket mer energi av mig än jag vill erkänna, inte just att åka och hälsa på pappa utan hela min familjesituation.

Nu ska vi ha en trevlig kväll med Patrik och Ulrica. :D

Gott nytt år!

För två år sedan var vi i Thailand och ingen kan väl ha missat vad som hände då...

Denna dag kommer alltid att vara speciell, denna dag kommer alltid att vara lite sorgsen, denna dag är en dag till eftertanke och tacksamhet över livet...

Alltför mycket har hänt i mitt liv på dessa två år, men nu håller det på att vända och jag känner en mer inre och djupare glädje över saker och ting som händer runtomkring mig. Det behöver inte vara stora saker som händer, det kan tex vara att jag äter en god middag eller att jag träffar en vän på ett fik och pratar bort några timmar.


De små sakerna i livet kan ibland vara de största.

Mitt kök är litet, fullt och oparktiskt. Skåpluckorna har en ful gul färg och själva skåpen är slitna. Bänkarna är låga och inte så himla stora, personer lite längre än mig får lätt ryggskott när de står där. Spisen har endast  3 plattor. Kyl och frys är dock stora men inte de modernaste skåpen. Bänken som är mot fönstret är uppsatt provisoriskt ser det ut som och under bänken finns endast ett skåp. Resterande plats under bänken är bara öppet, precis som det var när jag var liten. Jag älskade att sitta där under när jag var liten, idag tycker jag det bara är opraktiskt.

Men....

Jag älskar mitt kök. Jag älskar att laga mat där. Jag vet var allt finns. Jag har anpassat mig att det är litet och jag har hittat ett sätt som fungerar. För mig är matlagningen en konst, jag skapar något som jag och andra får njuta av. Och jag njuter av att få ställa fram mat till mig och mina nära och kära. Jag tycker om att stå och diska efter maten, det är en avkoppling för mig. Det bästa är efteråt när jag går förbi köket, tittar in och bara njuter av att det är undanplockat och fin. Och platsen under bänken som vetter mot fönstret har vi utnjyttjat på bästa möjliga sätt.

Jag älskar mitt kök...

Så är det snart jul! Och för första gången på jättemånga år, ser jag faktiskt fram emot julen. Jag känner mig så förväntansfull precis som ett barn. :D

Sänder några tankar till mamma, Maja, Per och Jesper som sitter på ett plan på väg till Venezuela. Härligt värre!!

Många funderingar har det blivit det senaste dygnet. Det problem jag trodde hade löst sig har kommit tillbaka men i en ny skepnad hos en annan människa.

Kanske är jag naiv, jag vet inte. Jag kanske förväntar mig för mycket av människor, vuxna människor pratar jag om då. Inte ens småbarn beter sig som vissa vuxna. Jag är bara så less på att vara förnuftig för andras räkning, för det tycker jag att jag är.... alltför ofta.

Men jag har lärt mig att säga ifrån och det ska jag göra även denna gången, jag accepterar faktiskt inte att det ska vara så här. Visst, alla kan inte älska alla människor de träffar, absolut inte, men man ska väl ändå kunna umgås med varandra...eller?!

Jag vill inte ha en massa svammel i mitt liv, jag vill må bra och att alla ska kunna umgås med varandra.

Ibland suger det så otroligt mycket att vara skiljsmässobarn (eller ska jag säga skiljsmässovuxenbarn, jag var ju faktiskt 21 när mamma och pappa skiljde sig.) 

Även fast jag är liten besviken, så kommer jag att bjuda båda mina föräldrar (med respektive) till Fredriks examensfest. Väljer den ena inte att komma på grund av att den andra ska komma, så må det vara hänt.
 
Men det är inte helt utan strid, för jag accepterar helt enkelt inte att någon av dem väljer bort sig själv på grund av att den andra kommer på min bekostnad, för det är jag som blir drabbad, ingen annan.

Jag vill bara ha en fungerande familj, jag vet vilka jag räknar in i min familj och det är inte endast mina föräldrar och syskon, det är även de som kommer med på köpet. Blod behöver inte alltid vara tjockare än vatten. Mina nära vänner tillhör även min familj men i en annan bemärkelse, de är minst lika viktiga för mig.

Jag vill inte välja bort någon för någon annan, är det för mycket begärt?!

Jag bara undrar....

Jag har börjat fundera lite på vilka som egentligen är mina vänner. Och vad är en vän egentligen?

Just nu känner jag mig ganska besviken på några av mina "vänner" eller jag kan nog inte kalla dem vänner för de uppträder inte som jag tycker en vän ska vara. Det hade varit värre förr men på något sätt så tar jag inte lika illa vid mig när de man trodde var en vän, visar sig att inte vara det. Nu vet jag att jag klarar mig utan dem s.k. vännerna, och uppskattar eller värdesätter de inte mig, så kan det lika gärna vara.

För när man är vänner så ska det väl vara att ge och ta, det är väl inte bara en som ska ge (jag) och den andra (de) ska ta. För precis så känns det just nu.

Tråkigt är det iaf, men inget jag kommer att fundera så mycket mer över. Som jag ser det är det deras förlust att de inte vill ha mig som vän.

Så var vi inne i december månad, och snön lyser med sin frånvaro. I helgen ska jag pyssla och bara ha det mysigt. Igår hade Fredrik och jag en sån skön dag. Vi sov istort sett hela förmiddagen, sedan gick vi upp och städade lite, plockade upp grejerna jag hade köpt på Ikea. Vi lagade mat och sedan tog vi ett bad. :D Kvällen blev lugn och skön med filmtittande.

Idag ska jag hämta upp kartongen med julsaker och pyssla på. De nya gardinerna i sovrummet ska upp och dagen kommer att avslutas med Bosse. Tänk vad tiden går fort, när vi köpte biljetterna så kändes det som evigheter tills vi skulle gå på konsert, men nu är den dagen här. :D Och eventuellt kommer Nina och jag köpa biljetter till Jill Johnson i februari.

I morgon ska vi nog till Nina och Miku och ha lite adventsfika.

Kan livet bli så mycket bättre än så här?