Levande Liv

Rekommenderas! En vacker skriven bok om kärleken till sin pappa.

Januari, ytterligare en omstart. Återigen har jag tagit mitt pick och pack och flyttat. Och jag kan lägga ytterligare en stadsdel till min lista över var jag har bott i Umeå. Efter en liten tung start på året känner jag mig återigen stark och framförallt glad. Livet får förhoppningsvis en positiv vändning i början av februari. Jag ser fram emot detta med en skräckblandad förtjusning. Till dess ska jag skriva som bara den på uppsatsen så att den faktiskt bli klar någon gång. Ett examensbevis tack!

Januari har fått mig att tänka på vissa saker speciellt mycket. En av dessa saker är hinder och möjlighet och hur vi ser på det. Hinder möter man alltid på i livet och hur konstigt det än låter så ser jag hinder som något positivt, i alla fall när jag har kommit underfund hur jag ska komma över de hinder som möter mig på livets väg. Jag blir en erfarenhet rikare och det får mig att växa som person. Ibland kan det ta ett tag att komma över tröskeln, men när jag väl har gjort det så känns allt så lätt och enkelt. Alla har sin egen ryggsäck med livserfarenheter, likaväl bra som mindre bra erfarenheter. Hur man tacklar hindrena tror jag beror på vilken inre drivkraft man har och hur man hanterar saker och ting som händer i ens liv. Men även vad för slags personer man har runtomkring sig. Har man energitjuvar som bara tar och drar energi från en och aldrig ger något tillbaka så dras man lätt ner i en negativ spiral, istället för att umgås med energigivare.

Själv känner jag att personer som hela tiden ska klaga över deras liv såsom sjukdomar, brist på händelser och dylikt drar massor av energi av mig. Personer som man hela tiden ska sparka igång för att det ska hända något, jag kan faktiskt bli lite stressad av den människotypen, samtidigt som jag tror att jag är en person som inspirerar personer att ta tag i saker och ting. Och kanske får personer att se saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag är naturligtvis glad om jag kan göra en liten skillnad för en annan person, men vissa av oss, kanske är det speciellt utmärkande för svenskar, verkar ha en grundinställning att allt man tar för sig ska vara jobbigt och tungt och tråkigt fastän vi faktiskt gjort vissa aktiva val. Till exempel; valt att plugga en viss kurs, valt ett visst yrke, valt att skaffa många barn eller något annat avgörande i ens liv.

Likaväl som vi har aktiva val finns det händelser som inte är självvalda. Livet hanterar oss hårt och brutalt under vissa perioder. Händelser som kommer utifrån som vi inte kan påverka hur gärna vi än vill det. Vi kan lära oss av dessa händelser och kanske framförallt lära oss att hantera liknande händelser i framtiden och lägga ytterligare erfarenheter i vår ryggsäck. Och hur länge man tillåter vissa händelser hänga kvar i ens huvud tror jag beror mycket på vad man har för grundinställning till livet. Precis som jag skrev ovan i våra aktiva val. Och har man en negativ inställning till det mesta i livet så går det faktiskt att träna bort. Och jag tror att de flesta är kapabla till detta, bara viljan finns där. För visst är det mycket lättare att kliva upp ur sängen på morgonen om man är glad och positiv än om man är negativ och sur?

Under min studietid har jag för det mesta alltid sett fram emot att börja nya kurser. Jag tror det beror på att jag tycker det är grymt kul med nystarter. Beställa böcker och skaffa det som behövs för att klara av kursen. Det är en fröjd! Däremot har jag märkt att så fort jag har visat min entusiasm så tittar personer i min omgivning lite konstigt på mig. Speciellt när jag uttryckt mig; Jag ser fram emot den här kursen och tycker det ska bli riktigt kul att läsa den. Och då nästan oavsett vad jag har läst. Är det så att vi svenskar ska tycka att saker och ting är tråkiga och jobbiga? Ligger det i vår grundläggande mentalitet? Vad beror det på? Vad tror du?

Efter decembers intag av mat och sötsaker kände jag att jag behövde undvika allt vad socker och fett heter. Jag gick in på den lokala hälsokostaffären för att köpa en flaska detox och första dagen i Umeå förra veckan bestämde jag mig för att börja dricka detta och rena min kropp. Från den dagen har jag inte heller druckit kaffe, endast te, dock drack jag några glas vin i fredags. Hmm, ja, ni som läser bloggen vet ju vad som hände då. Och jag tror att det inte var så bra kombination och det var förmodligen anledningen till att jag mådde så himla dåligt under lördagen.  -Heheee- Min hud har blivit så mjuk och len, nästan som bäbishud. Alla kvisslor jag har haft på överarmarna har försvunnit och jag tror absolut att det beror på att jag dricker detox.

I måndags tog jag en vända på badhuset för att simma några längder, efteråt satt jag i bubbelpoolen och även en stund i bastun och det var så himla skönt. Speciellt för min rygg. Så nu har jag bestämt mig för att en gång i veckan simma, så fort jag vet hur februari och resten av våren ser ut. Jag glömde nämligen mina badkläder hemma så nästa vecka blir det ingen simning. Och jag ska investera i en baddräkt. Back to basic, so to say. Under högstadiet och gymnasiet simmade jag fler gånger i veckan och det är ju bara så skönt. Men även i vuxen ålder har jag simmat en hel del, oftast i perioder. Stärker jag min rygg och kropp kan jag kanske börja löpa när våren kommer igen. Hoppas det, för det är ju så himla skönt.

Kanske kan man kalla detta för en nystart? På många olika plan…

”Jag förstår” Hur många gånger har man inte hört det uttrycket? Ju mer jag hör det uttrycket, desto mindre gillar jag det. Speciellt från personer som har ”jag-förstår-dig” som någon slags standardfras till allt man berättar. Jag är av den uppfattningen att man inte alltid kan förstå allt, om man inte själv varit med om vissa saker i livet. Beroende på vad man är för slags person, finns det olika nivåer av att sätta sig in i någon annans situation. Och bara för att man kan göra det, betyder det inte att man kan förstå varje given situation som vissa verkar tro att de kan göra. Och jag hoppas och tror att de flesta har sympati och empati för andra personer, men att alltid förstå…? Nja…

För några år sedan fick jag den insikten. Jag träffade nämligen en bekant som just då förlorat sitt barn och under tiden vi pratade om det, upprepade jag flera gånger; Jag förstår! tills personen ifråga sa; Vet du? Det går inte att förstå om man inte har varit med om det. Och det är så sant! Det går inte att förstå känslan över att förlora ett barn. Eller att förlora en förälder eller en make. Om man inte själv varit med om det, och det är inte ens säkert att man förstår det även fast man upplevt det själv.

Eller att ha varit med om en tsunami. Herregud! Jag fattar det knappt själv. Hur ska någon utomstående förstå kaoset? Och jag kan fundera då och då varför just jag hade sån tur. Just den dagen! Och ändå var jag väldigt förskonad från allt kaos som var i Thailand för drygt 5 år sedan. Efteråt har jag helt värderat om saker och ting. Jag tror alla som varit med om en stor händelse eller en avgörande händelse i livet omvärderar själva livet. Bland annat tycker jag att det är helt sjukt med denna enorma överkonsumtion vi har i dagens samhälle. För vad är viktigast egentligen? Det materiella eller något annat?

Värst är december. Jag diskuterade detta med en nära vän förra veckan; vuxna som överöser barn med julklappar, bara för att de tycker det är så kul och ge. Hur många gånger behöver man ge, bara för att man själv tycker det är kul? Och på något sätt är detta ett sätt att uppfylla sitt eget ego, att känna sig uppskattad, enligt mig. Det blir överflödigt och äckligt! Det finns betydligt bättre saker att fylla andras och ens eget liv att fylla sitt liv med än massa med materiella saker. Jag tror också att ju mer saker vi har och ju mer vi överösas med, desto sämre mår vi. Vi är ständigt på jakt efter något annat, något bättre i vår materiella välfärd, istället för att nöja oss med det vi redan har. Om jag går till mig själv så blir jag stressad när det är för mycket saker runtomkring mig. Men bara för att jag tycker och känner så, betyder det inte att alla är så, tvärtemot. Alla väljer sina egna liv och som sagt; det går inte alltid att förstå personer i varje given situation.

Alla hanterar och bearbetar saker och ting på olika sätt, men jag tror i alla fall att man har en större förståelse om man själv varit med om vissa saker i livet. Och i vissa fall kan man till och med på riktigt förstå en annan människa och dess livssituationer. Men att använda ”Jag förstår” som en slaskfras bara för att man inte har annat att säga vid vissa tillfällen, ja, då kan man ibland lika gärna hålla truten.

Chips!