Levande Liv

Det är vinter nu och jag försöker undvika att känna efter. Det är mörkt, solen syns inte ofta och när den väl gör det så springer jag nästan ut för att ta en promenad, bara för att få lite sol på näthinnan och för att få lite energi. 

Jag undviker att känna efter att det känns besvärligt att ta på sig alla kläder man ska ha på sig för att inte frysa. Jag undviker att tycka det är jobbigt att ta av mig skorna på jobbet när jag ska ta av mig täckbyxorna och sedan en gång till för att ta på mig dem när jag ska hem igen. Jag bara gör det utan att känna efter. Jag undviker att känna efter att det är kallt om ansiktet när resten av kroppen är varm när jag är på promenad.

Jag försöker undvika att känna efter att det är vinter, ställer mig i duschen och längtar efter sommarens bad, där jag ligger viktlös, vattnet omsluter mig och det är underbart...

Tidigt på lördagsmorgonen...



...tog vi en promenad runt Ösbyträsk...



... innan vi gick och inhandlade en välbehövlig frukost.

Jag har svårt för människor som har låg arbetsmoral. De som försöker slinka undan så fort det ska tas i lite extra eller de som är hemma så fort de har ont någonstans eller är sjuk.

Varför jag skriver om detta är pga en situation som hände på jobbet igår. Jag har en person som ska arbetsträna. Den här människan har varit sjukskriven länge som jag har fattat det och ska nu komma tillbaka till arbetslivet. Vad det verkar som är det mer eller mindre ofrivilligt, vilket gör att bara där drar jag åt mig öronen. Igår kom personen en halvtimme tidigare och jag var inte där just då, jag var i en annan byggnad som jag är på torsdagar, så denna person hade väntat i en halvtimme. Vi pratade lite och när denna person ska börja jobba och jag är på väg hem, säger personen: "Ja, jag har ju redan tappat en halvtimme så jag vet ju inte hur mycket jag hinner idag". VA?!?!?! Som tur var stod jag med huvudet in i förrådet och försökte få någon ordning där med alla förbrukningsartiklar, jag höjde på ögonbrynen och tänkte: HERREGUD!!! Vad ska man säga?! Det enda jag kände var att detta var då fan inte rätt person att säga det till. Personen föll platt som en pannkaka redan vid andra mötet. Bit ihop för fan och gör det du ska utan en massa gnäll! Jag är allergisk mot gnäll om att man har ont där och där. Helt okej att man konstaterar det kort och koncist men gnat och gnäll...? NEJ TACK! Och man börjar väl inte jobbet förrän man väl börjar jobba...eller...?

Alla är vi annorlunda, men såna här människor kan jag mycket gärna vara utan!

Jag ser att det har blivit väldigt mycket skrivande och väldigt lite bilder på sistone. Lite tråkigt...
Jag ska se till att ändra på det, kanske efter nästa gång jag har varit i Stockholm kommer det ut lite bilder på min blogg. Observera att jag sa kanske... ;)

Annars då? Jag kom hem från Stockholm igår...TYVÄRR! Jag vill redan tillbaka. Det var länge sedan jag sov så skönt och det var länge sedan jag hade det så skönt som jag har haft det den senaste veckan. :) Jag har hunnit träffa Veronica och Anne. Veronica var hemma hos oss på middag, mycket, mycket trevligt. Jag träffade Anne två gånger och det var superkul. Vi har inte träffats sedan 2000, kom vi fram till, så vi hade en del att prata om. Jag hann göra pannbiffar, det blidde två ugnsplåtar totalt, så nu har F massor med mat i frysen. På fredagen åt vi Thailmat och tog en öl innan vi klev in på Boulevardteatern för att träna skrattmusklerna lite. :D  På lördagen åkte vi till en av F:s många kusiner för att äta middag och umgås lite, mycket trevligt det oxå. På söndagen var det tänkt att vi skulle in till stan en sväng men det blev inte så vi gick och handlade lite och gjorde lite tacos och såg lite filmer. Skön avslutning på helgen!

Och när jag kom hem och slog på datorn blev jag attackerad av Frida på MSN som berättade att jag hade klarat tentan. :D Allt hårt jobb lönade sig. :D Underbart! Så nu idag har jag bokat biljetter till nästa helg då jag ska till Sthlm igen.

Igår fick jag tag i biljetter till Iron Maiden så till sommaren blir det att gå och se dem. Systeryster hänger med och när jag ringde så frågade hon var vi skulle bo... ?!?! hahahaha Jag svarade bara: Gissa?! Hon tänkte sig inte för riktigt. Och självklart får hon bor hos oss. Om drygt ett halvår bor jag i Stockholm, iofs bara över sommaren som det ser ut nu, men ändå, det ska bli skönt att röra på sig.

På återseende!

Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns den? Eller finns det tusen svar
Här rakt från hjärtat nu
Ditt medlidande kan jag vara utan
Om det här ska vara allt vi hann
Så håll mig hårt, håll mig älskling

Nu, Stockholm vaknar långsamt, på droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld, till hela Kungsholmstorg
Det känns som när jag kom hit, Way back in 93
En ynklig rad av fotspår, en okänd kontinent

Släpp, snälla släpp taget nu
Jag kan stå, gå eller krypa härifrån
Om det här är allt vi hinner med
Så håll mig hårt, min älskling

Nu, vaknar staden långsamt, och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld, så skiten bara känns
Det känns som när jag kom hit, Way back in 93
En ynklig rad av fotspår, en oändlig kontinent

Stockholm vaknar långsamt, och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld, till hela Kungsholmen
Det känns som när vi kom hit, till möjlighetens land
Du kan följa mina spår hem, Columbus var mitt namn