Levande Liv

Vad är det jag egentligen ska bevisa? Och framför allt för vem? För mig själv? För alla andra? Eller vill jag bara visa att jag kan bättre än alla andra? Kanske är det här prestationsångesten kommer in... Jag vet faktiskt inte...

Jag kan ju inte göra bättre än min egen förmåga... Varför pressar jag mig själv så jäkla hårt hela tiden? Varför vill jag hela tiden vara så duktig, utan att jag egentligen behöver vara det?

Varför känner jag mig så tom hela tiden? Varför känns det som att marken hela tiden gungar under mina fötter? Och hur jag än försöker så kan jag inte göra så att det gungar mindre.

Så säg mig du, vad är det jag ska bevisa? Och för vem? För jag har ingen aning...

Så länge jag kan minnas har jag älskat att vandra, promenera, ströva för att skingra tankar och funderingar. Och då helst där jag kan få vara själv och ingen som stör mig...

När jag bodde i Luleå var min favoritplats nere vid vattnet och hela Luleå omges av detta underbara element. Ofta saknar jag mina stränder och den ro som just vattnet ger mig. Visst, vi har nära till vatten även här i Umeå men det går inte att jämföra Luleå och Umeå på det sättet.

När vi bodde i Röbäck var skogen min bästa ventil när mina funderingar och tankar blev för mycket. Jag gick över vägen och så var jag inne i skogen. Kan jag bo så mycket bättre än så? Röbäck var verkligen hemma för mig. Oj, vad jag grät när vi flyttade därifrån.

Nu när vi bor på Berghem så har jag ingen naturlig plats att försvinna med mina funderingar och tankar. Jag har provat att gå i Gammlia skogen, men den känns opersonlig och inte alls som min skog i Röbäck.
Det är nästan så att man går ut här på morgonen men tvingas in igen pga att det helt enkelt är för mycket folk som rör sig här. När jag går min morgonpromenad vill jag högst träffa 2-3 personer, här på Berghem är det snarare 20-30 personer (iaf när universitetet är i gång), och då blir jag skygg och går in igen...

Var ska jag hitta min plats där tankar och funderingar kan flyta fritt utan att de ska stutsa runt på människor jag möter?

Igårkväll var jag och hälsade på kusin vitamin Josefine på Tomtebo. Det var sååå trevligt! Min moster Dessan var i stan och hon är ju bara så underbar och härlig. Och att åka och hälsa på Josefine ska oxå ske oftare, det har vi lovat varandra båda två nu. *ler*

Jag blir glad av att bara tänka på min moster. ♥ Jag ska ömge mig bland människor som ger mig värme och kärlek, trygghet och styrka. Och min moster är en av dem som ger mig detta...

Och du, moster Dessan, jag ska sätta ut en bild på Fredriks smachade squachracket. *skrattar*

Nu är det illa...igen! Attackerna har kommit tillbaka, de tar över mig. Jag är slut och trött...

Varje sak jag ska göra kräver en stort kraftansatsning. Jag sitter och laddar länge för att komma igång, varje sak jag ska göra är en stor kamp. Säg mig hur jag ska få kraft igen?

Jag vill göra så mycket men orken och kraften finns inte. En del säger till mig att sänka ribban och tro mig jag har försökt och jag har väl delvis lyckats men det är inte så lätt som vissa tror att det är.

Jag själv är min hårdaste domare...

Hur ska jag gå hem när allt är såhär?
Jag vet du kommer att se på mig sådär
Och säga "Vad har du gjort ikväll?
Och vad har du bestämt?
Du sa du behövde tid, du hade tid"

Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig

Du frågar "Älskade dom dig ikväll?"
Jag svarar "Dom älskar mej bara nu, Den enda som verkligen älskar mej är du"

Du säger "Tog du dom med storm ikväll?"
Jag kommer faktiskt inte ihåg
Men mina fingrar säger att det var ett segertåg

Du säger "Det har varit rätt så tomt här,
Det är verkligen skönt att se dig"
Du säger "Jag kan bära väskan, ge den till mig"
Och du betalar taxin och jag kan bara hänga med
Och jag tittar ut i fönstret och drar nåt skämt
Om hur det är Hur ska jag gå hem när allt är såhär?
Jag vet du kommer att se på mig sådär
Och säga "Vad har du gjort ikväll?
Och vad har du bestämt?

Du sa du behövde tid, du hade tid 
Du hade tid...



Live versionen när LW spelar i Linköping, klart bäst just nu! Speciellt den bit av texten jag har gjort i stor stil. :D

Det enda som strömmar ut ur högtalarna hemma just nu är Lars Winnerbäck.. Underbara texter och underbar musik! Sommaren 2006 för mig är LW och så mycket annat oxå förstås... *ler glatt*

Jag längtar så det gör ont, kommer på mig själv ganska ofta att sitta och drömma om den dagen. Jag försöker föreställa mig hur det kommer att kännas men det är nog svårt att göra det.

Tankarna finns där hela tiden, jag trycker undan dom för det är inte det jag ska göra nu. Jag vill ju göra så mycket mer innan den dagen kommer, ändå längtar jag så mycket...

Men tiden är inte mogen ännu...

Jag vill vara nöjd med mig själv, mitt boende och min ekonomi. Det är otroligt viktigt för mig. Jag vill inte sitta varje månad och vända på varje peng för att få det att gå ihop. Jag vill ha möjligheter och aldrig vara beroende av någon annan.





Det är skillnad på vad man vill göra och vad man ska göra...

Hemma igen, åkte hem tidigare efter en sammandrabbning med mamma.

Står återigen på botten av brunnen och tittar uppåt mot ljuset långt däruppe. Kraften är slut återigen. Jag vet att jag måste försöka klättra upp igen, men jag står här och vet inte varifrån jag ska få orken, orken att börja klättra en gång till.

Orkar inte ta mer än en dag i taget, ibland knappt ens det. Idag är det tungt, jag tar minut för minut, timme för timme.

Jag ska försöka ta mig till Iksu och simma idag iaf, får se om det går vägen... Jag vet ju att jag mår bra av det...

Jag är så trött på alla människor. Jag vill helst bara vara själv, i ett rum med bara jag, lite böcker, handarbeten och musik.

Jag är trött på att det alltid ska kännas som en tävling allt man gör. Jag är trött på att vara irriterad på folk. Folk som lever som i en liten bubbla och tror att man ska läsa deras tankar. Jag är inte i deras bubbla och jag vill inte vara det heller, jag tycker att den är patetisk. Jag är ute i min verklighet, i det verkliga livet.

Jag är trött på människor som tycker så mycket och gör tvärtom när det väl gäller. Jag förstår mig inte på folk helt enkelt. Jag har slutat förvänta mig saker av folk. De lever ju ändå inte upp till ens förväntningar. Nu slipper jag bli besviken på dem oxå. Man ber saker av folk och de säger att de ska göra det, men ändå gör de inte det fullt ut.
 
Så skit i det då! Jag gör det fan bättre själv!

Hem en snabbis, bara för att tvätta upp kläder. Åker igen på onsdag, då upp till Luleå. Det ska bli skönt att komma "hem".

Jag längtar efter min pappa en hel del faktiskt, det ska bli skönt att vara hos honom några dagar för att bara vara, funderar på att vara själv där över helgen, pappa åker neråt på fredag. Medan jag stannar lite längre.

Jag ska till mamma oxå...

Klockan 12.30 går båten mot Vasa. Det ska bli skönt med lite miljöombyte. Det ska bli riktigt roligt att träffa Nina igen, det är ungefär en månad sedan jag träffade henne.

Jag känner att allt börjar kännas bättre för varje dag går. Livet har jag fått värdera om lite, allt är ju faktiskt inte jobb. Jag vill bara må bra, är det för mycket begärt? Är inte jag värd det?

Jag ska bara njuta av livet nu, ska du?

Så var det dags igen! Ut på äventyr. Ända bort till Vasa, Finland. ;P
Det ska bli kul, nej förresten, det ska bli helt otroligt superduper roligt att träffa Nina om cirka 29 timmar. Om båten vill komma iväg i tid dvs. Jag har ju inte pratat med henne på jättelänge men vi hörs ju regelbundet via mailen iaf.

Varje morgon när jag loggar in på msn så hoppas jag att jag har en (1) bredvid det lilla kuvertet strax nedanför till höger om presentationsbilden. =)

Så Finland, imorgon kommer Lisa Persson till ert land! :D