Sjuk av längtan
Ibland slår längtan till som en käftsmäll...
...helt plötsligt igår fick jag en sån enorm längtan efter att få träffa min svägerska Helena. Jag var bara tvungen att skicka iväg ett litet sms som sa; Jag blev lite Helenasjuk just nu. Saknar dig. Hoppas vi ses snart igen.
Mammasjuk. Pappasjuk. Majasjuk. Helenasjuk. Lovasjuk. Sagasjuk. Lise-Lottesjuk. Och för att inte tala om alla vänner; Helén, Helena, Jenny, Matte, Maria, Veronica, Anna, Christian, Nina, Miku, Håkan, Mary, Johanna P och så vidare. Längtan efter de som jag inte träffar så himla ofta, men som betyder oerhört mycket för mig.
Jag hoppas att vi ses snart igen...
...helt plötsligt igår fick jag en sån enorm längtan efter att få träffa min svägerska Helena. Jag var bara tvungen att skicka iväg ett litet sms som sa; Jag blev lite Helenasjuk just nu. Saknar dig. Hoppas vi ses snart igen.
Mammasjuk. Pappasjuk. Majasjuk. Helenasjuk. Lovasjuk. Sagasjuk. Lise-Lottesjuk. Och för att inte tala om alla vänner; Helén, Helena, Jenny, Matte, Maria, Veronica, Anna, Christian, Nina, Miku, Håkan, Mary, Johanna P och så vidare. Längtan efter de som jag inte träffar så himla ofta, men som betyder oerhört mycket för mig.
Jag hoppas att vi ses snart igen...
Leva tillsammans
Att leva tillsammans med en annan person kan vara helt underbart samtidigt som det kan vara en stor prövning. Att anpassa sig efter varandra kan ibland vara svårt. Speciellt när man oftast vill ha på det sätt som man själv tycker är det enda ”rätta”. Jag är nog inte en hel lätt person att leva tillsammans eller har inte varit det i alla fall på grund av mitt humör. De senaste åren har mitt humör förändrats till det bättre. Jag är inte lika arg längre utan har lärt mig att se saker och ting ur ett mer positivt perspektiv. För att citera en nära vän; Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, och så avslutar hon alltid den meningen med ett skratt och jag bara älskar hennes inställning till livets hinder.
Jag kan verkligen känna mig lyckligt lottad över att jag har hittat en sån himla bra kille som Fredrik är, samtidigt som han kan (ska?) känna sig lycklig över att han har hittat en sån bra tjej som jag faktiskt är. Vi är varandras motsatser men våra grundläggande värderingar sammanfaller riktigt bra. Han får mig att se saker och ting ur andra perspektiv. Han tar mig ner på jorden när jag kör på för hårt, vilket jag har en tendens att göra alltför ofta. Under senaste åren har vi kommit närmare varandra och jag vågar påstå att vi båda har hittat egenskaper hos varandra som vi förut inte visste att den andra hade. Positiva egenskaper som gör att vi växer oss starkare tillsammans. Jag är så tacksam, glad och lycklig över att jag har Fredrik i mitt liv.
Jag kan inte säga att jag inte kan leva utan Fredrik, däremot kan jag säga att jag inte vill leva utan honom. Han är en av mina bästa vänner och en av de bästa sakerna han har lärt mig är att vara nyfiken på omvärlden. Inte bara acceptera att saker och ting är som de är utan ta reda på bakomliggande orsaker. Men även att det är otroligt viktigt att leva sitt eget liv i tvåsamheten. Mina drömmar ska inte hindras av att jag lever tillsammans med en annan person och tvärtom, vilket har lett till att vi under perioder varit särboende. Dock är det absolut inget jag rekommenderar för det är så fruktansvärt jobbigt och påfrestande. Men jag tror att, i alla fall i vårt förhållande att det har stärkt både mig och Fredrik. Jag har vuxit som person och den bild jag burit med mig under hela min uppväxt har absolut förändrats. Till stor del förändrades den samma dag jag tog mitt pick och pack från Luleå till Umeå.
Under min uppväxt ansågs jag nog som både annorlunda, konstig och tråkig, vilket även smittades av på min syn av mig själv. Idag anser jag att jag är allt annat än tråkig. Jag tycker mitt liv är otroligt spännande och jag tror det beror till stor del beror på att jag är driven att hitta på saker. Stora som små. Jag tror och hoppas att min entusiasm till stor del smittar av sig på personer runtom mig. Och att jag skulle vara konstig och annorlunda, ja, det kan jag faktiskt ta. Hellre vara lite annorlunda och konstig än att vara mainstream. Jag tror att folk som inte känner mig även idag kan tycka att jag är lite speciellt, men så fort de lär känna mig ser de vad jag är för slags person. Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag tycker om mig själv idag. Mycket till och med. Och det är en helt underbar känsla. Tycker du om dig själv, tycker förmodligen andra om dig också.
Nåja, hursomhelst är det lite svårt att förstå att vi idag, faktiskt på dagen, varit tillsammans i 13 år. 13 år! Det är nästan halva vår livstid. Vi har drömmar och framtidsplaner tillsammans. Och behöver jag ens säga att livet känns helt underbart?
Terapi...
...kan man kalla putsning av 5 gånger 5 centimeter stora kakelplattor som ligger på drygt 3 kvadratmeter. Putsningen fortsätter idag. Nåja, golvet är nu lagt och vilken skillnad jämfört med den kalla och gråsvarta mattan vi hade innan. Fläkten ska upp ikväll och operation Uppröjning tar vid men sen, gott folk, kommer det upp lite bilder!
Snöstorm
Lördagen den 20 februari; -12,7 grader, snöstorm utanför fönstret, bilarna översnöade, vägarna oplogade och dagen är som gjord för kakling och golvläggning. Ha en trevlig lördag!
Psst! Till veckan ska bilder på köket läggas upp här.
Psst! Till veckan ska bilder på köket läggas upp här.
Cysta
Äntligen fick jag tummen ur och gick till läkaren för att få reda på vad mitt ultraljud som jag gjorde i slutet av sommaren gett för resultat. Allt såg fint ut men jag har en cysta vid levern. Cysta? Bara ordet cysta gör ju att man reagerar men den innehöll bara vätska och den får sitta där den sitter. Inget som de gör något åt och så länge den inte gör någon skada så kan den ju sitta där.
Under hästen har jag ju knappt haft några problem alls från magen vilket är otroligt skönt. Att äta en pizza från en pizzeria eller ett skrovmål är ju inte ens att tänka på. Men det är absolut inget jag saknar eller längtar efter. Kanske är det för att jag vet hur himla dåligt jag mår efteråt.
Nä, tacka vet jag "riktig" mat. Inget skärp här inte! Jag är noga med maten och jag tycker att vi äter riktigt bra mat. Mycket sallader blir det. Vi äter sallad till nästan varje måltid här hemma. Man får tugga som bara den, men det är det värt det. Frukt tar jag numera hellre än godis när jag är sugen på något, kan det vara detoxens förtjänst? Klart är att detox ska göras varje ny årstid. Min hud är fortfarande gudomligt mjuk och skön.
Nu är det bara att fortsätta på den vägen. Äta bra, promenera, simma, ja, helt enkelt göra det jag mår bra av vilket naturligtvis är mer än bara dessa tre saker. Men det är en bra bit på vägen för att min kropp ska må bra. Nästa utmaning är att fixa ryggen. Utmaningen antagen! No more pain!
Under hästen har jag ju knappt haft några problem alls från magen vilket är otroligt skönt. Att äta en pizza från en pizzeria eller ett skrovmål är ju inte ens att tänka på. Men det är absolut inget jag saknar eller längtar efter. Kanske är det för att jag vet hur himla dåligt jag mår efteråt.
Nä, tacka vet jag "riktig" mat. Inget skärp här inte! Jag är noga med maten och jag tycker att vi äter riktigt bra mat. Mycket sallader blir det. Vi äter sallad till nästan varje måltid här hemma. Man får tugga som bara den, men det är det värt det. Frukt tar jag numera hellre än godis när jag är sugen på något, kan det vara detoxens förtjänst? Klart är att detox ska göras varje ny årstid. Min hud är fortfarande gudomligt mjuk och skön.
Nu är det bara att fortsätta på den vägen. Äta bra, promenera, simma, ja, helt enkelt göra det jag mår bra av vilket naturligtvis är mer än bara dessa tre saker. Men det är en bra bit på vägen för att min kropp ska må bra. Nästa utmaning är att fixa ryggen. Utmaningen antagen! No more pain!
Onödig information...
...kan man få via så kallade sociala medier. Alldeles för mycket! Informationsflödet är så otroligt stort idag och mycket av informationen är bara som ett surr i bakgrunden. Och idag verkar det viktigare att veta vad folk gör än vad som händer runtom i vårt samhälle och vår värld. Exempelvis uppdaterar vissa sin status på Facebook FLERA gånger per dag. Jag har själv varit en som uppdaterat min status på Facebook i tid och otid, men efter ett tag tyckte jag det var lite obehagligt att folk visste vad jag gjorde utan att jag ens pratat med dem. Så numera uppdaterar jag statusen väldigt sällan. Vill folk veta vad jag pysslar med får de reda på det när jag pratar med dem och vise versa. Och med handen på hjärtat bryr jag mig verkligen vad folk äter till middag? Eller om de har kräksjukan? Eller tagit svinspruta fastän de redan haft svininfluensan? Eller om de har köpt en ny tröja på rean? Och så vidare och så vidare...
Bloggar däremot! Bloggar tycker jag mycket om! Jag har några guldkorn i min lista och de skulle jag inte vilja vara utan. Jag väntar med spänning på nya uppdateringar och det behöver inte vara varje dag, snarare tvärtom. Tid för eftertanke och djupare funderingar kan man finna på en blogg, ialla fall på mina guldkorn. :) Det där lilla extra som inte kan fås fram via varken Facebook eller twitter. Twitter som jag aldrig riktigt förstått mig på, minimeddelande som man ska uppdatera var och varnnan minut. Vem är till exempel intresserad om jag sitter på toaletten? skrattar
Folk får ju självklart göra som de vill och avgöra vad de tycker är viktigt här i livet, jag ska absolut inte komma med en pekpinne och säga vad som är "rätt" och "fel". Det jag tycker är "rätt" kan ju någon annan tycka vara "fel" och tvärtom. Ja, det var det jag ville ha sagt ikväll!
SOV GOTT!
Bloggar däremot! Bloggar tycker jag mycket om! Jag har några guldkorn i min lista och de skulle jag inte vilja vara utan. Jag väntar med spänning på nya uppdateringar och det behöver inte vara varje dag, snarare tvärtom. Tid för eftertanke och djupare funderingar kan man finna på en blogg, ialla fall på mina guldkorn. :) Det där lilla extra som inte kan fås fram via varken Facebook eller twitter. Twitter som jag aldrig riktigt förstått mig på, minimeddelande som man ska uppdatera var och varnnan minut. Vem är till exempel intresserad om jag sitter på toaletten? skrattar
Folk får ju självklart göra som de vill och avgöra vad de tycker är viktigt här i livet, jag ska absolut inte komma med en pekpinne och säga vad som är "rätt" och "fel". Det jag tycker är "rätt" kan ju någon annan tycka vara "fel" och tvärtom. Ja, det var det jag ville ha sagt ikväll!
SOV GOTT!
Rökning
Under de senaste åren har jag blivit känslig för hur folk luktar. En av dessa lukter är doften av rök. Varje gång jag jobbar träffar jag många människor under en och samma dag, folk som kommer in och fullständigt stinker rök är nog bland det äckligaste som finns. Och bara därför var jag tvungen att googla fram lite fakta om både rökning och passiv rökning ikväll. För för mig är det helt obegripligt hur man FRIVILLIGT drar i sig bland annat dessa ämnen i lungorna;
-
Ammoniak: Mycket irriterande på slemhinnor
-
Arsenik: Nervskador och är cancerframkallande.
-
Formaldehyd: Cancerframkallande.
-
Nitrosaminer: Cancerframkallande
-
Nikotin:Starkt beroendeframkallande, mycket giftigt i stora doser
-
Glykol: Skadligt för nervsystemet och njurarna.
-
Kolmonoxid: En osynlig och luktfri gas. Vid höga koncentrationer blockeras de röda blodkropparna så att syret inte kan transporteras runt i kroppen.
-
Tjära: Fastnar i lungorna. Röker man ett paket cigaretter om dagen i ett år får man i sig mer än 1dl tjära.
-
Vätecyanid: Ett färglöst, mandelluktande gift som använts för att avrätta människor i gaskammare.
(Källa: Rökfri Ungdom)
Man betalar massor av pengar för att aktivt förstöra sin hälsa och man luktar som en askkopp. Däremot så kan man relativt snabbt se positiva förändringar när man väl slutar röka.
Fimpa?
Inom ett dygn kan man se att blocktrycket och pulsen går ner till en normal nivå och riskerna för hjärtinfarkt har redan nu minskat. Promenaderna kommer att kännas lättare efter två till tolv veckor för då har lungfunktionen och blodcirkulation förbättrats betydligt. Och din hud är inte lika grå. Flimmerhåren har återhämtat sig efter 4-6 månader vilket innebär att den hosta som rökaren eventullt har haft minskas. Efter ett år har den före detta rökaren bättre immunförsvar vilket gör att kroppen kan stå emot förkylningar och sjukdomar bättre samt att risken för allergier även den har minskat betydligt. Risken för hjärtinfarkt har halverats och efter två till tre år så är risken lika stor/liten att få en hjärtinfarkt. Efter fem är har risken att utveckla cancer halverats. (Källa; Vårdguiden)
Passiv rökning
Och den hemska passiva rökningen! Här får jag som icke-rökare inte ens välja om jag vill inhalera den skadliga röken, jag blir därmed en ofrivilligt rökare. Som tur är har vi en lag som förbjuder rökning i restauranger och krogar, lokaler inom hälso- och sjukvård, kollektivtrafik och idrottarenor. (Källa: netdoktor) Detta är även en arbetsmiljöfråga och det vore intressant att se hur anställda inom krogbranchen fått sin hälsa förbättrad sedan lagen om rökningsförbud kom 2005. Man vet ju bara själv hur äckligt man luktade en kväll på krogen. Man gick ut ren och fräsch och kom hem som en askkopp, oavsett om man rökte eller ej. Visste ni att i Sverige dör det 500 personer dör varje år på grund av sjukdomar till följd av passiv rökning?
Jag som passiv rökare utsätts för samma risker för sjukdomar relaterade till rökningen som en rökare, trots att riskernas storlek är lägre hos en passiv rökare än hos en rökare. Jag som vuxen kan ändå i stor utsträckning välja min omgivning och umgänge. Det kan barn inte göra och därmed är barn en extra utsatt grupp för passiv rökning. Exempelvis är astma och öroninflammationer vanligare hos barn som utsätts för tobaksrök. Barn gör inte som man säger, barn gör som vuxna (föräldrar) gör, det vill säga rökare föder rökare till viss del. Exempelvis röker sju barn av tio i nian om föräldern är rökare, att jämföra med barn från icke-rökande hem där endast ett barn av tio röker. (Källa: glaxosmithkline)
Skrämselpropaganda har ju visat sig att inte alltid fungera så bra. Kanske vi människor stöter bort det fakta som finns om vissa saker och kanske vi tänker; det händer inte mig. Men jag kan ändå tycka att det är mycket märkligt att kanske framför allt unga tjejer som i övrigt är noga med sitt yttre RÖKER! "Du vill vara fin men faan du stinker ju som en askkopp!" Vad är det som är glamoröst med rökning? Var det ändå inte ett tag sedan rökningen ansågs vara glamoröst? Precis som att du är vad du äter, så borde man kunna applicera detta på rökningen, kanske framför allt när man ser hur en rökares lunga ser ut...
En icke-rökares lunga En rökares lunga
Enligt mig är det ganska så lätt val... Det borde det vara för alla egentligen...
Fimpa?
Inom ett dygn kan man se att blocktrycket och pulsen går ner till en normal nivå och riskerna för hjärtinfarkt har redan nu minskat. Promenaderna kommer att kännas lättare efter två till tolv veckor för då har lungfunktionen och blodcirkulation förbättrats betydligt. Och din hud är inte lika grå. Flimmerhåren har återhämtat sig efter 4-6 månader vilket innebär att den hosta som rökaren eventullt har haft minskas. Efter ett år har den före detta rökaren bättre immunförsvar vilket gör att kroppen kan stå emot förkylningar och sjukdomar bättre samt att risken för allergier även den har minskat betydligt. Risken för hjärtinfarkt har halverats och efter två till tre år så är risken lika stor/liten att få en hjärtinfarkt. Efter fem är har risken att utveckla cancer halverats. (Källa; Vårdguiden)
Passiv rökning
Och den hemska passiva rökningen! Här får jag som icke-rökare inte ens välja om jag vill inhalera den skadliga röken, jag blir därmed en ofrivilligt rökare. Som tur är har vi en lag som förbjuder rökning i restauranger och krogar, lokaler inom hälso- och sjukvård, kollektivtrafik och idrottarenor. (Källa: netdoktor) Detta är även en arbetsmiljöfråga och det vore intressant att se hur anställda inom krogbranchen fått sin hälsa förbättrad sedan lagen om rökningsförbud kom 2005. Man vet ju bara själv hur äckligt man luktade en kväll på krogen. Man gick ut ren och fräsch och kom hem som en askkopp, oavsett om man rökte eller ej. Visste ni att i Sverige dör det 500 personer dör varje år på grund av sjukdomar till följd av passiv rökning?
Jag som passiv rökare utsätts för samma risker för sjukdomar relaterade till rökningen som en rökare, trots att riskernas storlek är lägre hos en passiv rökare än hos en rökare. Jag som vuxen kan ändå i stor utsträckning välja min omgivning och umgänge. Det kan barn inte göra och därmed är barn en extra utsatt grupp för passiv rökning. Exempelvis är astma och öroninflammationer vanligare hos barn som utsätts för tobaksrök. Barn gör inte som man säger, barn gör som vuxna (föräldrar) gör, det vill säga rökare föder rökare till viss del. Exempelvis röker sju barn av tio i nian om föräldern är rökare, att jämföra med barn från icke-rökande hem där endast ett barn av tio röker. (Källa: glaxosmithkline)
Skrämselpropaganda har ju visat sig att inte alltid fungera så bra. Kanske vi människor stöter bort det fakta som finns om vissa saker och kanske vi tänker; det händer inte mig. Men jag kan ändå tycka att det är mycket märkligt att kanske framför allt unga tjejer som i övrigt är noga med sitt yttre RÖKER! "Du vill vara fin men faan du stinker ju som en askkopp!" Vad är det som är glamoröst med rökning? Var det ändå inte ett tag sedan rökningen ansågs vara glamoröst? Precis som att du är vad du äter, så borde man kunna applicera detta på rökningen, kanske framför allt när man ser hur en rökares lunga ser ut...
En icke-rökares lunga En rökares lunga
Enligt mig är det ganska så lätt val... Det borde det vara för alla egentligen...
Sinnesstämning
Ja, sinnesstämningar... Vad kan man säga om det? Ganska så mycket tycker jag. Jag är ganska känslig vad gäller folks sinnesstämning men även när det ligger konflikter i luften som bara väntar på att explodera. Jag vill helst stå utanför gällande konflikter och dylikt, såvida det inte inkluderar mig själv.
Sinnestämningar behöver ju inte vara negativa, absolut inte, att möta en glad, leende och positiv person är väl bland det bästa man kan smittas av. Att möta en glad person kan göra skillnad för hela min dag och min inställning är att försöka sprida glädje genom att vara glad i de allra flesta fall.
Men likaväl blir jag påverkad av en person som är irriterad, arg och less etc. Därför vill jag helst av allt undvika dessa negativa sinnestämningar hos personer som nästan alltid verkar tycka att allt de tar för sig är sååååå jobbigt eller att de är såååååå irriterad eller såååå less och så vidare och så vidare.
Och visst, livet är upp och ner. Man skulle inte förstå vad som var bra i livet om man inte hade sina nergångar, men att alltid uttrycka sig som att man är less, trött, irriterad, ja, då kanske man ska ställa sig framför spegeln, le och säga till sig själv; Livet är greeeeeeat! Jag är glad och pigg! LJUG, din jävel, LJUG tills du tror på det! Tro mig, både du och de runtomkring dig kommer bli mycket gladare att umgås med dig om du är en glad prick.
Sinnestämningar behöver ju inte vara negativa, absolut inte, att möta en glad, leende och positiv person är väl bland det bästa man kan smittas av. Att möta en glad person kan göra skillnad för hela min dag och min inställning är att försöka sprida glädje genom att vara glad i de allra flesta fall.
Men likaväl blir jag påverkad av en person som är irriterad, arg och less etc. Därför vill jag helst av allt undvika dessa negativa sinnestämningar hos personer som nästan alltid verkar tycka att allt de tar för sig är sååååå jobbigt eller att de är såååååå irriterad eller såååå less och så vidare och så vidare.
Och visst, livet är upp och ner. Man skulle inte förstå vad som var bra i livet om man inte hade sina nergångar, men att alltid uttrycka sig som att man är less, trött, irriterad, ja, då kanske man ska ställa sig framför spegeln, le och säga till sig själv; Livet är greeeeeeat! Jag är glad och pigg! LJUG, din jävel, LJUG tills du tror på det! Tro mig, både du och de runtomkring dig kommer bli mycket gladare att umgås med dig om du är en glad prick.
Att vara glad är så mycket roligare!
Pappa Persson
Jag har vänt ut och in på min barndom över tusen gånger i mitt liv. Och trots att jag alltid har tyckt att vi har varit en ganska annorlunda och märklig familj, så uppskattar jag mina föräldrar och mina syskon otroligt mycket just nu. Jag har fått kontakt med min storasyster igen efter några år med total tystnad från både hennes och mitt håll. Och jag kan faktiskt säga med handen på hjärtat att jag är superglad för det. Min storebror har jag inte så mycket kontakt med, men de gånger vi träffas tycker jag är riktigt trevliga. Det skiljer ju knappt ett år mellan oss vilket var lite extra kul under barndom. Lillasyster tror jag inte behöver nämna så mycket, hon har fått många enskilda inlägg om hur viktig hon är i mitt liv, en av de viktigaste.
Att båda mina föräldrar är i livet och finns i mitt liv är jag oerhört tacksam för. Det är allt för många som tappar sina föräldrar i ung ålder eller har en frånvarande förälder. Min mamma har jag alltid haft bra kontakt med, och trots att jag tyckte det var skitjobbigt när mina föräldrar skiljde sig kan jag idag känna att det förde något mycket bra med sig. Nämligen att jag fick en bra kontakt med min pappa vilket jag inte kan påstå att jag hade under tiden när mamma och pappa var gifta. Numera pratar vi några gånger i månaden, inte så många men när vi väl pratar blir det ofta en halvtimme eller mer. Och jag känner att min pappa bryr sig om mig. Han har förmodligen alltid gjort det, men det har blivit mer påtagligt när vi har en bra relation med varandra.
Nåja, det jag egentligen ville komma fram till är att jag är så otroligt stolt över min pappa.
För när jag tittar mig omkring ser jag alltför många män som blir bittra och ibland även lite småelaka efter att frun har lämnat dem. De sitter själva, funderar förmodligen alltför mycket över vad de missat, vad de gjort "fel" (det vill säga om de har den självinsikten) och låter allt runtom falla som brickor i ett dominospel. Jag är så otroligt stolt över min pappa för att han visar oss barn hur mycket han bryr oss om oss genom att komma och hälsa på oss när tillfälle finns. Hörde av storasyster i veckan att hon blivit pappasjuk, ringt till pappa, pappa hade kommit med bilen och de hade tagit en fika tillsammans. Underbart va?! När jag pratade med honom i veckan undrade han om jag var i Umeå nästa vecka för han skulle ner till Ö-vik och tänkte passa på att svänga in i Umeå om jag var där. Han hälsade på lillasyster i Umeå några dagar i höstas när hon inte mådde alltför bra. Han visar verkligen att han bryr sig om oss och de få gånger han skickar något till mig via snigelpost, blir jag alltid rörd till tårar över hans omtänksamhet.
Jag tror att pappa lever det liv han vill leva. Han kör sin motorcykel på somrarna, han löser sina korsord och framför allt han gör det han vill göra. Och jag tror att han njuter när vi barn kommer förbi, alla på samma gång eller var och en för sig. Men framför allt visar pappa att han klarar sig själv utan en kvinna i huset, det vill säga; han har det rent och fräscht i sitt hem, vilket gör att det är mer välkomnande. Jag vet inte, kanske är det löjligt att säga det om en vuxen människa; att jag är stolt över att min pappa klarar av att hålla ordning och reda utan kvinna i hushållet. Men det är så jag känner. För i vissa fall verkar det som att ordningen och redan försvunnit i samma ögonblick som frun försvann ut genom dörren...
Är verkligheten så bisarr att vuxna män, kanske framförallt i den äldre generationen, inte klarar av att hålla ordning och reda utan en kvinna i huset? Självklart vet jag ju att det inte är så här i alla fall, men i de fall där situationen är så här; vad beror det på? Jag har funderat en hel del vad detta kan beror på. Är det så att könsrollerna varit mer påtagliga i de äldre generationerna än vad det är i min generation och förhoppningsvis i kommande generationer? Och därmed, vet inte männen hur man tar hand om ett hem? Ser man inte skiten i hörnen eller dammtussarna som flyger runt när det råkar bli korsdrag? Eller sitter man och tycker så synd om sig själv att man helt enkelt inte bryr sig om hur det ser ut runt omkring sig, både gällande hygien och städning? Vad tror du?
Jag skulle inte byta min pappa mot någon annan i hela världen. Han är helt enkelt toppen!
Att båda mina föräldrar är i livet och finns i mitt liv är jag oerhört tacksam för. Det är allt för många som tappar sina föräldrar i ung ålder eller har en frånvarande förälder. Min mamma har jag alltid haft bra kontakt med, och trots att jag tyckte det var skitjobbigt när mina föräldrar skiljde sig kan jag idag känna att det förde något mycket bra med sig. Nämligen att jag fick en bra kontakt med min pappa vilket jag inte kan påstå att jag hade under tiden när mamma och pappa var gifta. Numera pratar vi några gånger i månaden, inte så många men när vi väl pratar blir det ofta en halvtimme eller mer. Och jag känner att min pappa bryr sig om mig. Han har förmodligen alltid gjort det, men det har blivit mer påtagligt när vi har en bra relation med varandra.
Nåja, det jag egentligen ville komma fram till är att jag är så otroligt stolt över min pappa.
För när jag tittar mig omkring ser jag alltför många män som blir bittra och ibland även lite småelaka efter att frun har lämnat dem. De sitter själva, funderar förmodligen alltför mycket över vad de missat, vad de gjort "fel" (det vill säga om de har den självinsikten) och låter allt runtom falla som brickor i ett dominospel. Jag är så otroligt stolt över min pappa för att han visar oss barn hur mycket han bryr oss om oss genom att komma och hälsa på oss när tillfälle finns. Hörde av storasyster i veckan att hon blivit pappasjuk, ringt till pappa, pappa hade kommit med bilen och de hade tagit en fika tillsammans. Underbart va?! När jag pratade med honom i veckan undrade han om jag var i Umeå nästa vecka för han skulle ner till Ö-vik och tänkte passa på att svänga in i Umeå om jag var där. Han hälsade på lillasyster i Umeå några dagar i höstas när hon inte mådde alltför bra. Han visar verkligen att han bryr sig om oss och de få gånger han skickar något till mig via snigelpost, blir jag alltid rörd till tårar över hans omtänksamhet.
Jag tror att pappa lever det liv han vill leva. Han kör sin motorcykel på somrarna, han löser sina korsord och framför allt han gör det han vill göra. Och jag tror att han njuter när vi barn kommer förbi, alla på samma gång eller var och en för sig. Men framför allt visar pappa att han klarar sig själv utan en kvinna i huset, det vill säga; han har det rent och fräscht i sitt hem, vilket gör att det är mer välkomnande. Jag vet inte, kanske är det löjligt att säga det om en vuxen människa; att jag är stolt över att min pappa klarar av att hålla ordning och reda utan kvinna i hushållet. Men det är så jag känner. För i vissa fall verkar det som att ordningen och redan försvunnit i samma ögonblick som frun försvann ut genom dörren...
Är verkligheten så bisarr att vuxna män, kanske framförallt i den äldre generationen, inte klarar av att hålla ordning och reda utan en kvinna i huset? Självklart vet jag ju att det inte är så här i alla fall, men i de fall där situationen är så här; vad beror det på? Jag har funderat en hel del vad detta kan beror på. Är det så att könsrollerna varit mer påtagliga i de äldre generationerna än vad det är i min generation och förhoppningsvis i kommande generationer? Och därmed, vet inte männen hur man tar hand om ett hem? Ser man inte skiten i hörnen eller dammtussarna som flyger runt när det råkar bli korsdrag? Eller sitter man och tycker så synd om sig själv att man helt enkelt inte bryr sig om hur det ser ut runt omkring sig, både gällande hygien och städning? Vad tror du?
Jag skulle inte byta min pappa mot någon annan i hela världen. Han är helt enkelt toppen!
Människohamn
Lite otäck, lite spännande och lite läskig stundvis men helt klart läsvärd, om inte annat för det vackra och härliga språket han använder sig av i boken.
Olympiska Spelen
Är ni laddade för OS i drygt två veckor framöver? Jag är hur laddad som helst. Jag älskar sport och OS är helt klart en av höjdpunkterna i sportvärlden. Jag vågar dock inte säga hur många medaljer jag tror vi kammar hem under dessa två veckor, men några ska vi väl kunna komma hem med. Vi har många duktiga idrottare i vårt lilla land och jag håller båda tummarna på att det kommer att gå vägen för många av dom.
HEJA SVERIGE!
Solen
Solen reflexteras i fönstrena från huset mittemot och bländar mig där jag sitter i mitt kök. Utanför fönstret ser jag en klarblå himmel. Det är helt underbart och det är framför allt hopp om livet igen! Tar mig i kragen, lyfter upp mig på stolen igen och knåpar vidare med uppsatsen.
Sommaren är här fortare än vad vi kan tro. Tjoohoo!
ICA-Stig
Stig från ICA har fattat vad exempelvis Alla hjärtans dag, morsdag och JULAFTON går ut på! Jo, att handeln ska tjäna så mycket pengar som möjligt på kommersiellt skit!
Nollställd
Jag känner mig så otroligt nollställd just nu. Ord är överflödiga och klaga ligger inte riktigt i min natur så jag besparar både er och mig själv med det.
Himlen kan vänta
Serien Himlen kan vänta visades återigen på tv idag. Personer som är mitt uppe i livet drabbas av livhotande sjukdomar. Men vilka underbart härliga människor! Vilken styrka och vilket mod dessa människor har! Och vilken otroligt härlig inställning till livet dessa människor har. En och annan tår fälldes under programmens gång. Så sorgligt men framför allt så himla orättvist livet kan vara ibland. Det får en att tänka på att ens egna problem är ganska fjuttiga i jämförelse. Det går inte ens att förställa sig in i deras livsituation och jag känner att, trots att mitt liv är upp och ner just nu, att jag har så otroligt mycket att vara tacksam för, men framför allt att jag är friskt. Det är ju trots allt det viktigaste...
Se Himlen kan vänta! Finns på SVT Play och uppföljning av serien kommer på måndag, Himlen kan vänta - ett år senare på måndag kl 20.00 på SVT1.
Se Himlen kan vänta! Finns på SVT Play och uppföljning av serien kommer på måndag, Himlen kan vänta - ett år senare på måndag kl 20.00 på SVT1.
Valår
Monas bästa tips?
Osmakligt
I både arbetslivet och i sitt umgänge kan det uppkomma olika åsikter om saker och ting, precis som att alla familjer har sina faijter och duster. Man kan inte tycka om alla och alla kan inte tycka om en själv, men när man inom familjen börjar kasta skit på varandra och kalla varandra för fula namn inför varandra, ja, det tycker då jag att det är riktigt, riktigt jävla osmakligt!
Bregott e gott!
Tittade in i mitt kylskåp ikväll och vad fick jag se? Jo, ett paket Bregott! Älskade systeryster var förbi och lämnade lite saker innan hon tog sitt pick och pack till Luleå i lördags. Bland annat ett paket bregott. Vilken lycka! Så himla glad jag blev! Kvällsthé och wasa sportbröd fick det bli. Med Bregott på. Mums! :)
Konsten att vara snäll
En tänkvärd och läsvärd bok som de flesta borde läsa.
Om att ge och ta
Livet handlar egentligen om ganska enkla principer, nämligen om att ge och att ta. För vilken människa är villig att bara ge hela tiden? Inte många av de jag känner i alla fall. Med det menar jag inte att man ska räkna gångerna man ger för att sedan få tillbaka precis lika många gånger som man har gett. Absolut inte! Har man bra personer runtomkring sig så vet man att i långa loppet går det jämt ut. Och de som tror att de gör saker och ting utan att förvänta sig något tillbaka... Jag vet inte, men de måste antingen vara väldigt naiva eller väldigt dumma...
Jag har ganska lätt numera att se igenom folk ganska lätt. Folk som hela tiden ska ha något för det de gör. Dessa personer ogillar jag starkt! Det finns några få såna i min närhet, som jag av naturliga skäl inte kan välja bort, men bara för att jag inte kan välja bort dem så undviker jag dessa personer in i det längsta. Blod är inte tjockare än vatten. Snarare tvärtom! Varför ska jag umgås med en person jag är släkt, bara för att vi är släkt eller kanske ingift släkt, om jag inte gillar personen i fråga? Jag har vänner som står mig betydligt närmare än släktingar och det är med dessa vänner jag väljer att spendera min fritid med.
Personer som kör med fula metoder finns överallt, men när de står en nära känns det extra mycket. Besvikelsen blir så mycket större och ibland är det svårt att hantera sina känslor. Man kan inte ändra på personer men personer som kör sitt eget race hela tiden och förväntar sig att personerna närmast snällt ska ställa sig in i ledet, ja, då tycker jag att dessa personer har brist på självinsikt. Personer som skyller på andra för att deras liv inte blivit som de tänkt sig. Vi har alla ett eget ansvar för hur våra liv ska och inte se ut. Vissa saker kan man välja, vissa inte.
Händer för att kunna ge och ta.
Men något som borde vara ganska enkelt att välja, eller snarare välja bort, är personer som inverkar alltför negativt på ens liv. Vilka personer vi vill ha i vårt liv kan vi i stor utsträckning välja. Uppför någon sig illa mot en eller påverkar en negativt, ja, då tycker jag att man ska välja bort den person, kanske bara för ett litet tag ibland. Att det kanske är ens mamma, pappa, syster, bror eller någon av ens närmaste vänner spelar inte så stor roll...
Ibland krävs det drastiska åtgärder för att sedan förhoppningsvis uppskatta varandra igen. Sätta ner foten och klargöra att vissa beteenden inte är okej när det drabbar mig som enskild. Bara för att man är nära släkting eller vän betyder det inte att man får bete sig på vilket sätt som helst. Det är vid såna här tillfällen jag tror det är bra att man tar time-out från varandra, så länge man inte är långsint och att båda är villig att förhoppningsvis hitta tillbaka till varandra. Är det mening att man ska hitta tillbaka till varandra, ja, då tror jag att man också gör det.
Jag har ganska lätt numera att se igenom folk ganska lätt. Folk som hela tiden ska ha något för det de gör. Dessa personer ogillar jag starkt! Det finns några få såna i min närhet, som jag av naturliga skäl inte kan välja bort, men bara för att jag inte kan välja bort dem så undviker jag dessa personer in i det längsta. Blod är inte tjockare än vatten. Snarare tvärtom! Varför ska jag umgås med en person jag är släkt, bara för att vi är släkt eller kanske ingift släkt, om jag inte gillar personen i fråga? Jag har vänner som står mig betydligt närmare än släktingar och det är med dessa vänner jag väljer att spendera min fritid med.
Personer som kör med fula metoder finns överallt, men när de står en nära känns det extra mycket. Besvikelsen blir så mycket större och ibland är det svårt att hantera sina känslor. Man kan inte ändra på personer men personer som kör sitt eget race hela tiden och förväntar sig att personerna närmast snällt ska ställa sig in i ledet, ja, då tycker jag att dessa personer har brist på självinsikt. Personer som skyller på andra för att deras liv inte blivit som de tänkt sig. Vi har alla ett eget ansvar för hur våra liv ska och inte se ut. Vissa saker kan man välja, vissa inte.
Händer för att kunna ge och ta.
Men något som borde vara ganska enkelt att välja, eller snarare välja bort, är personer som inverkar alltför negativt på ens liv. Vilka personer vi vill ha i vårt liv kan vi i stor utsträckning välja. Uppför någon sig illa mot en eller påverkar en negativt, ja, då tycker jag att man ska välja bort den person, kanske bara för ett litet tag ibland. Att det kanske är ens mamma, pappa, syster, bror eller någon av ens närmaste vänner spelar inte så stor roll...
Ibland krävs det drastiska åtgärder för att sedan förhoppningsvis uppskatta varandra igen. Sätta ner foten och klargöra att vissa beteenden inte är okej när det drabbar mig som enskild. Bara för att man är nära släkting eller vän betyder det inte att man får bete sig på vilket sätt som helst. Det är vid såna här tillfällen jag tror det är bra att man tar time-out från varandra, så länge man inte är långsint och att båda är villig att förhoppningsvis hitta tillbaka till varandra. Är det mening att man ska hitta tillbaka till varandra, ja, då tror jag att man också gör det.