Levande Liv

Jag kan inte sova... Magen spökar lite igen... Grym halsbränna och jag vet ju att jag får det om jag äter för mycket fet mat, vilket jag iofs inte tycker att jag har ätit, men tydligen har jag det... Jag hoppas det inte utvecklas till ett gallanfall bara... Jag har inte tid med det... Jag har fullspäckat schema kommande vecka, får jag ett gallanfall är jag slut som artist i cirka 3 dagar efter anfallet... Men jag ska inte ta ut något i förväg, det ska man aldrig göra...
 

Nåja, igår hade vi en helt underbar skön dag; vi såg film, läste lite, handlade, lagade mat och gjorde paj. Mums! Medan vi gjorde pajen, kom en stor våg över mig med nervositet och lite smått ångest. Tankarna började mala på och jag var tvungen att sätta mig att läsa kriterierna för uppsatsen i företagsekonomi. Detta går egentligen helt emot min livsfilosofi (igen); aldrig ta ut något i förväg, det är att oroa sig en gång för mycket. Jag ska läsa igenom kursplanen ordentligt så jag vet vad som gäller eftersom jag ska träffa ett företag på onsdag angående uppsatsen. Kanske detta gör också att kraven blir lite högre och att jag därmed är mer nervös och lite ångest kommer in. Tankarna rullar i huvudet; Klarar jag detta? Tänk om allt bara blir pannkaka? Tänk om jag inte lever upp till förväntningarna? Tänk om... Tänk om... Tänk om... *tankarna rullar runt, runt i huvudet*

Samtidigt som jag känner att det är en enorm stor och spännande utmaning, jag vill faktiskt se om jag klarar av det eller rättare sagt; jag ska klara av det! Jag vill göra den här uppsatsen till mitt hjärtebarn och jag vill verkligen skriva en superbra uppsats. Ibland känner jag mig superkaxig att skriva själv men det gör också att jag får stå för precis varje ord själv, vilket får mig att vilja bara dra täcket över huvudet och hoppas att rädslan försvinner. För jag är rädd, livrädd... Men när jag sätter det i perspektiv till annat som hänt i mitt liv så känns det inte så farligt... Ibland i alla fall... Jag har varit med om betydligt värre saker... Märkligt dock att jag är nervös för något som ska hända till hösten men som förhoppningsvis ändå sätter igång på onsdag ...

Hur är det med nuet? Jodå! Love my life! I måndags på väg till Idrottsgalan konstaterade vi att livet är så underbart härligt bra just nu, vi har det bra, mycket bra. Jag älskar att leva, jag trivs i mig själv och jag kan fortfarande knappt förstå att jag bor där jag bor. Jag är kär helt enkelt! Jag är kär i Gustavsberg med all den vackra natur som finns här, jag är kär i skärgården och jag är kär i Stockholm stad. I torsdag tog jag en annan väg till jobbet än vad jag brukar ta, och naturen fyller mig med kraft. Jag hörde fåglarna sjunga, det var tyst från omvärlden och min bladplats hade en helt annan skepnad. Samtidigt som jag har närheten till naturen har jag även möjlighet till pulsen i Stockholm, den är bara en halvtimme bort. Varje gång jag åker in till Stockholm stad, förundrads jag över vilken otrolig vacker huvudstad vi har. Jag kan inte beskriva känslan riktigt, men det känns som att jag får en kick av pulsen och av allt det fina som finns. En euforisk känsla infinner sig, här behövs inga droger, det räcker med en tripp in till Stockholm stad. *hahaa* Det känns som att möjligheterna är oändliga. :D

Snart är januari slut och nedräkningen till Jordanien kan börja på riktigt. Jag fick ihop nästan 70 timmars jobb i januari så det ger en bra resekassa. Oj, vad bra vi ska ha det!:D Längtar efter solen, värmen och bad. Och när vi kommer hem är vi nästan inne i mitten av mars. Det känns som den här våren kommer gå med världens fart! Men veckan i Jordanien kan gärna få gå sakta... *hihi*

Nu ska jag försöka sova lite till... Nattinatt!