Levande Liv

Novembermörkret slukar oss tidigt på dagarna. Ljusen tänds både morgon och kväll här hemma. Jag njuter av att få mysa hemma med levande ljus och mannen påpekar då och då att myskontot är stort just nu. Julstjärna och julstake hoppar vi över i år. Det räcker med att titta ut genom fönstret och se grannarnas fina fönster. Jag har mina värmeljus, det räcker gott och väl.

Julen är lika överreklamerad som alltid, jag blir less innan det ens har börjat. Det ska bli skönt att fira jul hos mamma och Per. Trevligt sällskap och god mat. En julklapp till var och en. Precis lagomt. För det värsta som finns är julaftnar som innefattar så många julklappar att man nästan drunkar i dem eller att man knappt ser varandra för att berget av julklappar är högre än en själv. 

Mannen jobbar långa veckor, jag jobbar korta helger. 25 dagar kvar till julafton. 41 dagar kvar till Thailand. Jag gillar vintern som den är nu. Vitt och fint överallt. När det är minus 15 grader är det svårt att tänka sig att det faktiskt blir sommar igen. Men det blir det. Varje år. Precis som jag ibland kan tycka att det är svårt att föreställa sig vintern på sommaren. Speciellt som den är nu och som den var förra vintern, så som den ska vara; vit.

Promenaderna med en kär vän på dagarna gör att vardagen den här hösten har varit helt okej nu när jag ser tillbaka i bakspegeln. Jag tänker på vilken ofantlig tur jag har mest hela tiden, fast det kanske också är för att jag har lärt mig att se turen i mitt liv. Inte gräva ner mig i det som inte är eller i det som kunde vara, trots att funderingarna varit extra många och långa den här hösten.

Vår bästa tid är nu.