Levande Liv

När jag tänker tillbaka på helgen för vår 30-årsfest blir jag alldeles varm i mitt hjärta. För det kunde verkligen inte ha blivit bättre...

Tidigt på fredagmorgon dök Lise-Lotte, Helena och Johan upp efter att ha kört hela natten från Umeå. Jag bäddade ner dem och så sov vi en stund till. På morgonen väntade de in leveransen av våra köksluckor medan jag åkte in till stan för att möta upp Nina vid Arlanda Express och likt ett kärlekspar som inte sett varandra på länge sprang vi mot varandra på perongen. skrattar Efter att inte ha sett varandra på hur länge som helst fick jag äntligen se min fina och bästa Nina. Hem till Gustavsberg igen, gästerna från Umeå åkte vidare vid lunch vilket innebar att Nina och jag fick några häliga timmar tillsammans. Prata, prata och så prata lite till för vissa saker går inte alltid att prata om i telefon och det var så underbart att oasa och bara få ta igen de månader vi inte sett varandra.

Pappa, Maria, Daniel, Emmy och faster Inger kom över på middag på fredag kvällen. Mycket, mycket trevligt! Vi åt gott och fick umgås i några timmar. När de skulle åka bytes sällskapet av med mamma och Per, de bodde nere på Blå Blom nere i hamnen, nära och bra. Fredrik och Miku dök upp samtidigt senare på kvällen, Fredrik från Umeå och Miku från Vasa. Sett över hela helgen så kändes det som att jag fått tid för alla i min familj och speciellt Nina som jag träffar så sällan. Lite lite Maja-tid blev det dock, men det tog jag igen nu i september.

Lördagen kom och dagen för vår 30-årsfest var här. En 30-årsfest som dessutom innehöll en liten hemlighet. fniss Busiga var och är vi! Vi åkte till lokalen lite tidigare för att ställa iordning musiken, fixa bordsplaceringen och prata med personalen. Helena, Johan och Lise-Lotte var även där lite tidigare för att hjälpa till med det lilla som skulle fixat. Helena och jag fnissade i hemlighet några gånger under både fredagen och lördagen. Helena, du kommer väl ihåg när vi var inne på toaletten och fnissade för fullt hemma hos oss i Gustavsberg? *myser vid minnet* Hovmästaren var nog lika spänd som vi och vi fick klara besked om att vi var tvungen att vänta in henne när vi skulle berätta att vi gift oss. Folk började  droppa in såsmåningom och det var mycket trevligt att se att så många tagit sig till Stockholm. Vår släkt är utspridd över nästan hela Sverige, från Luleå till Varberg. Så himla trevligt att se alla! Att folk faktiskt tar sig orken, tiden och engagemanget trots att det är långa vägar att åka.

Vid sjutiden satte vi oss vid borden, det var bara Katarina som vi väntade in. När hon kommit, hälsade Helena gästerna välkomna och berättade lite om vad som skulle ske under kvällen, men att ordet först skulle gå till Fredrik. Och jag kan säga att min puls var superhög då både Helena och Fredrik pratade. Fredrik började självklart sitt tal med orden; "Eftersom jag gillar att höra min röst så börjar jag själv med ett tal..." Min man i ett nötskal, självklart med glimten i ögat. När han började prata om homosexuella och deras rättighet till att ingå äktenskap såg jag att många fick en undrande min. Anledningen till att han tog upp just detta var att han en gång sagt, med vittnen närvarande, att den dagen homosexuella får ingå äktenskap kan jag också gifta mig. Och när han sa de förlösande orden; Lisa och jag har gift oss, kunde man för en sekund höra en knappnål falla innan alla applåder och va?! kom. Det var helt OSLAGBART! Jag ryser bara jag tänker på det, det är verkligen ett minne för livet.

Min moster grät, pappa grät, min lillasyster grät men den som grät mest var nog ändå Nina. Lillasyster tyckte att jag skulle ha sagt något för då hade hon inte sminkat sig så hårt och så blev hon lite bitter över att hon nu inte skulle få vara tärna när jag gifte mig. Nina konstaterade att om vi hade sagt det här hemma hos oss hade hon fulgråtit, lagt sig på madrassen och fortsatt gråtit, nu var hon tvungen att skärpa sig lite. Jag tror vi fick onda ögat av några också, hahaaa, men mest var det bara glädje. Ett kramkalas blev det innan vi började äta, och sedan kom alla frågor; När? Var? Hur? Vem friade? Efternamn?

Några tal, förutom Fredriks, blev det också. Lise-Lotte hade ett superfint tal som hon fick justera lite och visst är det lite roligt när det inte alltid blir som det är tänkt. Hon fick dra en in ett litet sidospår som hon hade tänkt berätta om på vår bröllopsfest, tänka sig att det blev på vår 30-årsfest. Min moster hade också ett rörande och otroligt fint tal. Min moster och jag har en speciell relation, hon är en av de finaste personerna som går på den här jorden. Hennes tal berörde mig ända in i hjärtat.

Under middagen hade vi en musiktävling som jag tror uppskattades av de flesta. Kombinationen med servering och gående bord blev enligt mig en succé! Maten och drycken var riktigt god. När mat och tävling var över drog vi bort några bord och musiken slogs igång. En lång musiklista som Fredrik hade satt ihop. Allt från NKOTB till Inflames till Lady Gaga. Jag dansade nästan hela tiden och vi hade rent ut sagt; SKITKUL! :) Nina, Miku och jag var sist från lokalen och vi kom hem vid fyratiden. Inte lätt för mig som oftast är trött som en treåring på kvällarna, men ibland förvånar jag även mig själv.

Vår 30-årsfest, eller bröllopsfest som många vill kalla det, var en mycket lyckad fest som jag kommer att bära med mig för resten av livet. Jag blir glad bara jag tänker på den (och självklart vår bröllopsdag). :)  

Så tack till alla er som kom på vår fest!

Tack Lise-Lotte, Helena och Johan, Britt-Louise och Lasse, Sebastian och Katarina, Jonathan och Sara, mormor Ulla!

Tack mamma och Per, pappa och Daniel, Maja och Andreas, Maria och Emmy, mormor och Dessan och faster Inger!

Tack Magnus, Lollo, Maria och Jonas, Anna och Johannes, Josefa, Helena med barnen Freja och Bastian och sist men inte minst mumintrollen Nina och Miku.

Och självklart ett stort tack till personalen på Skafferiet i Nacka.