Levande Liv

Kvinnor har alltid varit dominerande i mitt liv. Både under min uppväxt och i mitt vuxna liv. Starka kvinnor som kämpat som bara den för att få arbete och familj att gå ihop. Alla dessa kvinnor borde få pris för sin ständiga kamp med allt. För hur det än är så tror jag att kvinnan får dra ett litet större last av familjesidan, dock inte sagt att det inte kan förändras. Och inte heller att det behöver vara så i alla familjer. Jag skriver bara utifrån det jag har upplevt och observerat. Jag tror även att vi kvinnor behöver släppa in männen i "bestämmandet" i familjen. De är precis lika vuxna som oss och om vi kvinnor bara kan släppa på kontrollen över allt så tror jag att män kan klara av saker och ting precis lika bra som oss kvinnor. Att de sedan inte gör på samma sätt som vi gör behöver ju inte betyda att det blir sämre.

Min mamma har alltid varit en förebild för mig. Hon klarar det mesta hon tar för sig. Och hon ger sig aldrig. Hon kämpar på och kanske har jag satt henne på en alldeles för hög pedistal för både hennes och mitt eget bästa. Men hon är den som finns där för mig när det blåster runt omkring mig. Det är hon som säger de där lugnande orden, att allt kommer att ordna sig. Och hon säger de på ett sånt sätt att jag faktiskt tror henne. Att det sedan är sant eller ej betyder faktiskt inte så mycket. Huvudsaken är att hon finns där för mig. Likaväl som jag finns där för henne.

Jag kan inte påstå att jag har den bästa relationen med min pappa även fast det har blivit så mycket bättre de senaste åren. Under min uppväxt har jag alltid upplevt det som att pappa har stått i skuggan av mamma. På det sätt att det är mamma jag har frågat om saker jag får eller inte får göra. Jag har alltid varit mammas flicka. Om det är positivt eller negativt är upp till var och en att bedömma (eller dömma). Hursomhelst så var det först när mamma och pappa skiljde sig som jag var "tvungen" att faktiskt börja prata med min pappa. Nu kunde jag inte gå via mamma längre, utan jag var faktiskt tvungen att ta upp telefonluren för att höra hur det var med pappa. Och det är nog faktiskt det bästa som har hänt för mitt och pappas förhållande.

Men hur det än är, så verkar avsaknaden av män i mitt liv fortsätta. Kanske är det för att jag inte riktigt vet hur män fungera. Jag hamnar på främmande mark så fort jag hamnar i en grupp med många män, samtidigt som jag kan känna att män är mer rak på sak när det kommer till saker och ting. Kvinnor i grupp tenderar att snacka en hel del skitsnack och tissel och tassel om lite och allt. Okej, jag drar alla över en kam kanske, men jag pratar bara från mina egna erfarenheter. Naturligtvis beror det ju till största delen vilken slags personlighet man har också, det kan man ju inte utsluta.

Så var går jag härifrån? Jag känner att jag saknar män i mitt liv. Män som är starka, bestämda men ändå ödmjuka. Var finns ni? Jag hoppas att den dagen jag skaffar barn, kommer pappan till mina barn vara otroligt närvarande för våra barn. Jag tror att det är minst en lika häftig upplevelse för en man att bli förälder likaväl som det är för en kvinna. En av de bästa bloggarna jag läser just nu är en så kallad pappablogg. En helt underbar blogg som beskriver föräldraskapet från en mans perspektiv. Tänk om alla kunde ha fått en sån närvarande pappa... Jag tror att vi behöver fler av den sortens män eller jag behöver det ialla fall. Män som kan visa sina känslor och inte försöka upprätthålla ett stoneface över allt som händer i livet.

Min känsla av att jag saknar män i mitt liv, behöver ju inte betyda att den känslan ska vara konstant under resten av mitt liv. Situationen behöver inte ens vara konstant. Bara jag lyfter blicken lite så har jag trots allt en del män i min närhet, fast inte nära i den bemärkelsen att vi står varandra nära.

Men hej, livet är inte över. Långt ifrån. Det finns otroligt mycket som kan hinna ändras och detta är en sak som jag vill ska föändras. Och vem ligger ansvaret på då? Vem ansvarar för mitt liv? Eller för ditt liv? Jo, jag ansvarar för mitt liv och du ansvarar för ditt liv. Vill man ha förändring gäller det att vara handlingskraftig. Det är ingen som kommer och ringer på dörren och serverar ditt liv på ett silverfat.

Vill du ha något i livet, kämpa för det! Det tänker då jag göra...