Timeout
Jag tror alla personer då och då i livet behöver en timeout. Det kan vara timout från alla måsten, det kan vara timeout för att återhämta sig det vill säga vara för sig själv ett tag eller timeout från den vanliga vardagen. Men det kan vara även timeout från vissa personer som man i och för sig älskar och absolut inte vill vara utan i ens liv men som man behöver lite distans till, bara för att sedan kunna uppskatta varandras sällskap igen.
Att ta timeout från någon av sina närmsta är absolut inte det lättaste man gör här i livet, snarare tvärtom. Det är skitsvårt. Men ändå nödvändigt. Jag har haft timeout från bland annat min mamma och jag tror det har varit nyttigt för vår relation. Och om man har ett starkt band med sin mamma, som jag alltid har haft, tror jag att det någon gång i livet är nyttigt med en timeout. Helt enkelt klippa av navelsträngen ytterligare en gång. Jag vet att min mamma alltid finns där för mig, men nu är vi två vuxna kvinnor som möter varandra. Hennes roll som mamma för mig är liksom över. Hon har uppfostrat mig, gett mig tak över huvudet, kläder på kroppen och sett till att jag haft det bra. (Självklart tillsammans med min pappa.)
Orsaken till en timeout kan vara olika för olika personer, men jag tror att man behöver visa sin mamma att man faktiskt klarar sig själv och kan stå på egna ben. OCH att man inte är ett barn längre. Att ha en nära relation med sin mamma i vuxen ålder är självklart inget fel, absolut inte, men man kanske inte alltid ska förvänta sig att ens mamma kan eller ska ställa upp för en. Om ens mamma alltid ställer upp för en, tror jag att man tillslut utnyttjar henne. Medvetet eller omedvetet. Detta kan hända även om hon inte känner sig utnyttjad. Man tänjer gränserna till max om mamman alltid säger ja, ja, ja och man vill helt enkelt se hur långt man kan gå innan hon säger nej.
Men det kan även vara tvärtom. Mamman som alltid betalar dotterns mat eller delar av dotterns räkningar för att mamman tycker; Jag har ju lite bättre ekonomi och kan jag, betalar jag gärna så min dotter får det lite bättre. En vänlig gest som i slutändan kan bli väldigt fel. Dottern känner sig i underläge vilket i längden sliter på deras förhållande och därmed kan det vara nödvändigt med en timeout. Både för mamman och dottern.
Vill man verkligen ha en mor-dotter relation även i vuxen ålder eller vill man kunna mötas som jämlikar precis som man gör med sina vänner? Och behöver ens mamma vara med i alla steg i ens liv? Vill man att ens mamma ska curla för en i vuxen ålder det vill säga att hon ska säga ja till allt man ber henne om? Och behöver en mamma verkligen alltid ställa upp för sina vuxna barn i varje given situation?
Jag vet vad jag vill. Vad vill du?
Bilden kommer härifrån
Att ta timeout från någon av sina närmsta är absolut inte det lättaste man gör här i livet, snarare tvärtom. Det är skitsvårt. Men ändå nödvändigt. Jag har haft timeout från bland annat min mamma och jag tror det har varit nyttigt för vår relation. Och om man har ett starkt band med sin mamma, som jag alltid har haft, tror jag att det någon gång i livet är nyttigt med en timeout. Helt enkelt klippa av navelsträngen ytterligare en gång. Jag vet att min mamma alltid finns där för mig, men nu är vi två vuxna kvinnor som möter varandra. Hennes roll som mamma för mig är liksom över. Hon har uppfostrat mig, gett mig tak över huvudet, kläder på kroppen och sett till att jag haft det bra. (Självklart tillsammans med min pappa.)
Orsaken till en timeout kan vara olika för olika personer, men jag tror att man behöver visa sin mamma att man faktiskt klarar sig själv och kan stå på egna ben. OCH att man inte är ett barn längre. Att ha en nära relation med sin mamma i vuxen ålder är självklart inget fel, absolut inte, men man kanske inte alltid ska förvänta sig att ens mamma kan eller ska ställa upp för en. Om ens mamma alltid ställer upp för en, tror jag att man tillslut utnyttjar henne. Medvetet eller omedvetet. Detta kan hända även om hon inte känner sig utnyttjad. Man tänjer gränserna till max om mamman alltid säger ja, ja, ja och man vill helt enkelt se hur långt man kan gå innan hon säger nej.
Men det kan även vara tvärtom. Mamman som alltid betalar dotterns mat eller delar av dotterns räkningar för att mamman tycker; Jag har ju lite bättre ekonomi och kan jag, betalar jag gärna så min dotter får det lite bättre. En vänlig gest som i slutändan kan bli väldigt fel. Dottern känner sig i underläge vilket i längden sliter på deras förhållande och därmed kan det vara nödvändigt med en timeout. Både för mamman och dottern.
Vill man verkligen ha en mor-dotter relation även i vuxen ålder eller vill man kunna mötas som jämlikar precis som man gör med sina vänner? Och behöver ens mamma vara med i alla steg i ens liv? Vill man att ens mamma ska curla för en i vuxen ålder det vill säga att hon ska säga ja till allt man ber henne om? Och behöver en mamma verkligen alltid ställa upp för sina vuxna barn i varje given situation?
Jag vet vad jag vill. Vad vill du?
Bilden kommer härifrån
Kommentarer
Trackback