Nedgång...
...inte bara i den ekonomiska världen, utan även i min värld... Lusten finns inte, jag är aptrött, jag mår illa och känner mig likgiltig inför det mesta... Knutarna i magen blir fler och då jag ena stunden oroar mig för mer än vad jag borde så känner jag mig i andra stunden likgiltig och kunde inte bry mig mindre egentligen.... Men jag vet att jag vet att allt ordnar sig i slutändan...
Och fy fan, för eländiga familjeförhållanden... När jag tittar på min så kallade familj, och världen i övrigt för den delen, så kan jag tycka att det är otroligt egoistikt att skaffa barn till denna värld... Hur ska vi kunna hålla frid och ro i världen då vi inte ens kan hålla sams inom en familj? Det är ständiga strider, kanske inte alltid synliga men de ligger och pyr under ytan och det är ett väldigt trippande på tå för att inte trampa fel... Vem vet, man kanske trampar på en mina...? Och då och då gör man faktiskt det...
En familj ska väl ändå tycka om varandra, visst, man behöver inte alltid tycka om varandra eller tycka lika för den delen... Tackochlov, världen skulle vara tråkig om alla gick runt och tyckte likadant... Vi tycker inte om varandra i min familj, inte alla ialla fall, jag vet inte varför det är så, det bara är så... Om jag någon gång är så egoistisk och skaffar barn, vilket jag förmodligen kommer vara, så hoppas jag att vi kommer göra allt för att kännas som en hel familj. Inte som två grupper på olika sidor av gränsen som bara väntar på att den andra ska göra ett anfall så ett motanfall kan göras...
Det som skulle bli kul blev helt plötsligt väldigt jobbigt...
Och jag är trött på konflikter mellan personer som jag tycker om, jag är trött på att saker och ting är vinklade åt ett visst håll och jag är trött på folk som ber om råd men som inte tar dem till sig... Jag är trött på folk som jämt tro sig veta bäst, när de egentligen inte alls vet... Jag är trött på en del personer ska ta över det någon annan ska ordna för de tror sig veta bäst och jag är trött på folk som har ett sånt jävla kontrollbehov att de inte tror att någon annan kan göra deras uppgifter, likaväl i hemmet som på jobbet...
Vad spelar det för roll om jag eller du råkar göra "fel" någon gång? Det är faktiskt så barn lär sig saker och ting, och så även vi vuxna...
Och fy fan, för eländiga familjeförhållanden... När jag tittar på min så kallade familj, och världen i övrigt för den delen, så kan jag tycka att det är otroligt egoistikt att skaffa barn till denna värld... Hur ska vi kunna hålla frid och ro i världen då vi inte ens kan hålla sams inom en familj? Det är ständiga strider, kanske inte alltid synliga men de ligger och pyr under ytan och det är ett väldigt trippande på tå för att inte trampa fel... Vem vet, man kanske trampar på en mina...? Och då och då gör man faktiskt det...
En familj ska väl ändå tycka om varandra, visst, man behöver inte alltid tycka om varandra eller tycka lika för den delen... Tackochlov, världen skulle vara tråkig om alla gick runt och tyckte likadant... Vi tycker inte om varandra i min familj, inte alla ialla fall, jag vet inte varför det är så, det bara är så... Om jag någon gång är så egoistisk och skaffar barn, vilket jag förmodligen kommer vara, så hoppas jag att vi kommer göra allt för att kännas som en hel familj. Inte som två grupper på olika sidor av gränsen som bara väntar på att den andra ska göra ett anfall så ett motanfall kan göras...
Det som skulle bli kul blev helt plötsligt väldigt jobbigt...
Och jag är trött på konflikter mellan personer som jag tycker om, jag är trött på att saker och ting är vinklade åt ett visst håll och jag är trött på folk som ber om råd men som inte tar dem till sig... Jag är trött på folk som jämt tro sig veta bäst, när de egentligen inte alls vet... Jag är trött på en del personer ska ta över det någon annan ska ordna för de tror sig veta bäst och jag är trött på folk som har ett sånt jävla kontrollbehov att de inte tror att någon annan kan göra deras uppgifter, likaväl i hemmet som på jobbet...
Vad spelar det för roll om jag eller du råkar göra "fel" någon gång? Det är faktiskt så barn lär sig saker och ting, och så även vi vuxna...
Kommentarer
Postat av: Helena
Förstår dig helt klart!
Gillar verkligen inte när vuxna människor inte kan uppföra sig 1 dag för sina barns skull (eller för andra människors skull för den delen).
Men så, fungerar människor antar jag. Vi är ganska egoistiska, och visst vill man ha barn för sin egen skull och det är väl nånting man ska tänka på lite i hela sitt liv. Barnen har aldrig bett om att bli födda, det är vårt ansvar att dom får det bästa som vi kan ge dom.
Jag tycker du ska tänka på dig, på dom som kommer att ställa upp för dig. Vet att det känns jobbigt när endel inte kan tänka på dig fast det är din dag...
Du kanske ska ringa vårdcentralen och höra varför du är så trött och slut? Det kan ju bara behövas ta ett blodprov...
Kram
Trackback