Hoooon
Vår katt har många namn, precis som ett kärt barn ska ha. Och efter en vecka i Jordanien och med kära V som varit och tittat till henne några gånger under förra veckan, så var det en "liten" stirrig katt vi hade att möta i lördags när vi kom hem. Som vanligt när vi varit ute på vift...
Eftersom jag är hemma hela dagarna, har jag märkt att det har varit brist på uppmärksamhet när vi varit borta. Detta visar sig i att hon ligger vid mina fötter, ibland även halvt om halvt på dem, vilket innebär att sockar som är i annan färg än vita blir det. Vår katt har alltid haft en förkärlek till Fredrik jämtemot mig och jag har accepterat det. Katten är Fredriks och hunden var mer min.
Men igår var det minsann mig hon hoppade upp till när vi satt framför tvn. Och som vanligt är det den vanliga proceduren när hon ska mysa. Först sätter hon igång tröskverket (kurrar och spinner) och vet knappt var hon ska ta vägen, sedan lägger hon sig lite tillrätta men fortfarande på spänn och tröskverket är fortfarande igång och till sist lägger hon ner huvudet och sover. Jag kan ju säga att detta har aldrig hänt tillsammans med mig, men igår hände det.
Med två dagar av förvirring, stress och funderingar vilket även leder till en viss trötthet var det hon och jag som hade det så mysigt så i fåtöljen igårkväll. Den gråa tröjan jag hade på mig fick sig en dusch av vitt katthår men vad gör det när man har det mysigt? Jag längtar redan till nästa gång, vår älskade katt.
Sämre än så här kan man ju ha det...
Eftersom jag är hemma hela dagarna, har jag märkt att det har varit brist på uppmärksamhet när vi varit borta. Detta visar sig i att hon ligger vid mina fötter, ibland även halvt om halvt på dem, vilket innebär att sockar som är i annan färg än vita blir det. Vår katt har alltid haft en förkärlek till Fredrik jämtemot mig och jag har accepterat det. Katten är Fredriks och hunden var mer min.
Men igår var det minsann mig hon hoppade upp till när vi satt framför tvn. Och som vanligt är det den vanliga proceduren när hon ska mysa. Först sätter hon igång tröskverket (kurrar och spinner) och vet knappt var hon ska ta vägen, sedan lägger hon sig lite tillrätta men fortfarande på spänn och tröskverket är fortfarande igång och till sist lägger hon ner huvudet och sover. Jag kan ju säga att detta har aldrig hänt tillsammans med mig, men igår hände det.
Med två dagar av förvirring, stress och funderingar vilket även leder till en viss trötthet var det hon och jag som hade det så mysigt så i fåtöljen igårkväll. Den gråa tröjan jag hade på mig fick sig en dusch av vitt katthår men vad gör det när man har det mysigt? Jag längtar redan till nästa gång, vår älskade katt.
Sämre än så här kan man ju ha det...
Kommentarer
Trackback