Levande Liv

År 2004 var den genomsnittliga förstagångsmamman 29 år. För 30 år sedan var hon omkring 5 år yngre. Papporna är i medeltal ca två år äldre än mammorna när de får sitt första barn.

En förklaring till senareläggningen av barnafödandet är att det blivit allt vanligare att unga män och kvinnor skaffar sig en högre utbildning. Få unga kvinnor och män skaffar barn medan de fortfarande studerar. Flera studier har visat att studerande kvinnor har lägst fruktsamhet av alla. Ett annat skäl till att barnafödandet minskat i unga åldrar kan vara att många helt enkelt väljer att bli föräldrar senare i livet. Undersökningar visar att flertalet kvinnor och män har en mycket positiv inställning till ett liv med barn. Det är mycket annat som skall hinnas med innan man skaffar barn. "Att göra annat först" är ett vanligt svar då unga människor tillfrågas om skälet till att de ännu inte fått barn.

Medelåldern för förstagångsföräldrar har sannolikt aldrig varit så hög som nu. Men ser man lite längre tillbaka i tiden, på kvinnor födda på 1800-talet, så torde medelåldern varit 27-28 år och alltså inte så långt från dagens genomsnittsålder. Tyvärr kan man inte exakt beräkna medelåldern, men man vet att giftermålet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Medelåldern för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800-talet omkring 27 år för kvinnor varför man kan anta att genomsnittsåldern vid första barnets födelse låg runt 27-28 år.

Anledningen till att kvinnor födda på 1800-talet fick så många barn trots att de hade en jämförelsevis hög medelålder vid första barnets födelse är att de födde barn under hela sin fruktsamma period. Det var en grupp kvinnor som fick ett mycket stort antal barn medan andra inte födde några alls.