Levande Liv

 

När jag tittar tillbaka i bakspegeln under det senaste året så är det något av det mest händelserikaste året i mitt liv. På både gott och ont. Mycket sorg men också otroligt mycket glädje. Min pappa lämnade oss alltför tidigt. I ungefär samma veva visade en sticka ett plus. Ett barn var på väg. Ett barn som aldrig skulle få träffa sin morfar. Jag kan endast berätta om hennes morfar. Hur han var. Hur jag först i vuxen ålder fick en bra relation med hennes morfar. Och detta tack vare att mina föräldrar skiljde sig när jag var drygt 20 år. Hur konstigt det än låter...

 

I och med att jag fick barn, började jag även värdera hur viktig min/vår tid var och är. Det får mig också att tänka på relationer. Var ligger egentligen ansvaret? Min dotters relation med hennes mor- och föräldrar ligger ansvaret endast hos de vuxna så länge hon är liten, det vill säga det ansvaret ligger hos hennes mormor, farmor och farfar. Och det är inte helt okomplicerat kan jag säga, vilket gör mig lite sorgsen. Relationer som egentligen inte skulle behöva vara komplicerade men som blivit det. 

 

Jag försöker minska komplicerade relationer till absolut minimum, för varför ska dessa få nalla på min dyrbara tid? Tid som jag istället kan lägga på personer som jag tycker om. Och prioriterar inte dom mig/oss, varför i hela världen ska jag då lägga ner tid på dem? Men jag kan inte undvika att besvikelsen blir stor när personer säger en sak men agerar på ett annat sätt. Hur ska man då veta vad som är detra? Och det har gått upp för mig att jag inte kan skapa en relation mellan mitt barn och en vuxen. Det ansvaret ligger faktiskt på den vuxna som förhoppningsvis vill ha en relation med min familj. 

 

Slutliga frågan: hur mycket tid och energi ska jag lägga på relationer som ändå inte lever upp till mina förväntningar? Svaret, ja, det har jag inte ännu...

Efter lite funderingar under min bloggpaus har jag kommit fram till att jag numera ska befinna mig här.

Jajamensan! Jag gifte mig och en månad efter hade vi en överraskningsfest för nära och kära. En fest som var helt oslagbar! Jag/vi renoverade ett kök, en ny erfarenhet det också.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag ger väldigt sällan nyårslöften, så också förra året och året innan det.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jodå! Kåmpis Helena fick lille Bastiano som har varit mina vapendragare under hösten. Även Ulrika och Patrik fick en liten kille, Axel.

4. Dog någon som stod dig nära?

Inte fysiskt sett, men psykiskt sett så har ganska många personer dött för mig.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?

Eftersom 2010 var nästintill ett perfekt år så är det inte så mycket jag saknar, men jag skulle gärna vilja ha ett givande jobb. Jag fortsätter söka även detta år.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

Oj, det är massor av datum som sitter färskt i mitt minne. 28 feb-1 mars. Valborgshelgen. 15 maj. 12 juni. 20 augusti. 28 augusti-4 spetember. 8-11 oktober. 15 oktober.

8. Vad var din största framgång 2010?

Min största framgång under 2010 var att vi lyckades göra en bra vinst på vår lägenhet men även att jag lyckats ta mig igenom en lite mindre bra period på slutet av året. Många planer inför 2011 har planerats under 2010, det kan man väl också se som en framgång. Eller?

9. Största misstaget?

Att alltid ställa upp trots att jag kanske inte vill eller kanske inte kan på grund av olika anledningar. Att inte säga ifrån när personer i min närhet gör saker som inte är helt okej alla gånger. Men hej, man ska ju lära sig av sina misstag och jag ska göra mitt bästa att förbättra mig på detta.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

2010 har varit ett år då jag har varit förkyld till och från men trots det har jag inte haft så mycket sjukdagar under året.

11. Bästa köpet?

Resan till Frankrike.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Köksrenoveringen i Gustavsberg.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Massor! Vänner, släkt, solen, sommar, vinter, vår, höst, resan till Frankrike, renoveringen av köket (att vi lyckades så himla bra! Bådar bra för framtiden!), giftemål, 30-årsfest, Fredriks nya jobb och så vidare.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

YMCA *skrattar* Och självklart Lasse, speciellt låten Du min vän i livet. Och Chick Coreas uppträdande på Umeå jazzfestival.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

2010 är ett av mina absoluta toppår i livet hittills. Mer behöver jag väl inte säga?

16. Vad önskar du att du gjort mer? 

Njutit mer av sommaren. Det kändes som sommaren var en liten fartsträcka som bara skulle passeras och dessutom jobbade jag en hel del.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Att jag hade lagt mindre tid på att bli arg och förbannad på saker och människor som jag ändå inte kan påverka.

18. Hur tillbringade du julen?

Hos mamma och Per.

19. Blev du kär i år?

Japp! Efter 13 år tillsammans så blev jag tokkär i min man. Igen.

20. Favoritprogram på tv?

Pensionärsvarning här! Jag älskar kvalitetsprogram. Och ska jag säga ett enda program jag ser på så blir det Go'kväll. Ett superbra samhällsprogram.

21. Bästa boken du läste i år? 

Lehanes böcker om privatdetektiverna Kenzie och Gennaro. Läsning på hög nivå.

22. Största musikaliska upptäckten? 

Oj, svårt, har inte hittat så mycket "nytt" i år, men ska jag säga en så säger jag Chick Corea

23. Bästa filmen du såg i år?

Hachiko - En vän för livet, tror jag. Jag bölade som en gris. Om nu grisar kan gråta.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Önskade mig inget speciellt men helgen innan jag fyllde år fick vi besök av Maja, Jesper, mamma och Per. Vi hade en mycket trevlig helg då vi åkte Skyview på Globen och gick på teater på Stockholms stadteater.

25. Något du önskade dig men inte fick?

Ett jobb med anknytning till min utbildning.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010? 

Jag umgicks med delar av min familj och hade det riktigt bra.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Det finns alltid något som kan bli bättre, men 2010 är ändå nästintill perfekt.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Lisa-stil. ;)

29. Vad fick dig att må bra? 

Kärlek, äkta vänner, arbetskollegor, utlandsresa, Oasen.

31. Vem saknade du?

Min himmelhund Rulle och min himmelmorfar Roger.

32. De bästa nya människorna du träffade?

Jag kan nog inte peka ut några specifika men jag tänker ofta på vilka underbara och fina människor vi har runtomkring oss.


Som sagt; 2010 är ett av de bästa åren hittills i mitt liv. Och jag hoppas att 2011 fortsätter på samma sätt. Jag tror att 2011 kommer att bjuda på en hel del spännande händelser, och om jag får bestämma så blir det så.

Nu är det inte många dagar kvar tills vi åker till Thailand och planeringen är i full gång, så jag säger hejdå redan nu. Inte bara för resan utan även för den här bloggen. Jag slutar nu. Jag ska inte sluta skriva. Men jag slutar här. Var jag dyker upp sen, lovar jag att meddela när jag vet var jag hamnar.

Tack för att ni följt med mig sedan 2006, de få och tappra läsarna jag har haft. 

...stäng av datorn, lägg dig i soffan med en bra bok, tänd lite ljus och du har konceptet på en återhämtningskväll av hög klass.

Det var precis det jag gjorde igår.

Jag tänkte se HippHipp men när jag slog på det vid niotiden kändes det som att de bara stod och skrek åt varandra. Att dessutom stå och skrika på skånska kändes inte så attraktivt så jag slog helt av tvn efter bara några minuter och återvände till Lehanes underbara värld. Vid tiotiden övergav jag soffan och drog mig in i sovrummet, där fortsatte läsningen fram till klockan elva.

Återhämtningskvällen blev till en återhämtningsmorgon. Och det var samma procedur här; stängde av tvn nästan direkt jag slagit på den. Jag orkade inte med Tilde på fyran som skulle prata om matlagning, träning och allt annat som skulle avhandlas, så jag kokade lite kaffe, kröp upp i soffan med Lehane och hann läsa en hel del innan mannen steg upp. Som dessutom slog på tvn igen. Ibland uppskattar jag faktiskt att vi har olika dygnsrytm, han och jag, jag får min egentid på mornarna och han får sin på kvällarna.

Nu är jag laddad för några timmar på stan.

Det är med vemod jag säger hejdå till 2010... Ett underbart år går mot sitt slut, ett år som jag inte vill ska ta slut men det är även med STOR gläjde jag ser tillbaka på 2010. Upplevelserna under 2010 är upplevelser jag kommer vårda varmt i mitt hjärta. Mitt 2011 börjar med en resa till varmare breddgrader och när jag väl är hemma igen då börjar 2011 på riktigt för mig. Som jag har skrivit förut; resan är både ett avslut på det som varit och en början på det som komma skall. Jag har en massa planer för året som kommer och det är spänning jag går in i det nya året.

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Jag skulle vilja berätta hur mycket all medveten (?) elakhet sårar och skadar. Jag skulle vilja berätta hur mycket det påverkar oss; mig indirekt, andra direkt. Jag skulle vilja säga att det går inte att gömma sig bakom en skärm och sedan tro att det som skrivs i cybervärlden inte gäller i den verkliga världen. Jag skulle vilja säga att vissa saker ska skötas snyggt OCH utan inblandning av oss. Jag skulle vilja säga att det är inte barnen som ska vara föräldrarnas förstånd i vissa saker. Jag skulle vilja säga att det är sandlådenivå på hela situationen. Jag skulle vilja säga; gör saker och ting ordentligt för en gångs skull. Jag skulle vilja säga att det gäller att vara realistisk nu och inse att saker är som de är. Jag skulle vilja säga att det finns personer som kan hjälpa i sitatuationer som denna utan inblandning av oss. Jag skulle vilja säga att vissa gånger måste det kosta för att det ska bli optimalt, vissa saker ska man inte snåla in på. Jag skulle vilja säga att personer som du är inte välkommen i mitt liv, i vårt liv.

Du skadar mer än vad du gör nytta. Du är inte välkommen hit förrän du visar att du förändrat dig. Jag blir så *pip* förbannad när du visar upp din dåliga sida, det går i och för sig över fort, men kvar finns en stor besvikelse som ligger och gnager inom mig. Kanske mest en besvikelse för de jag tycker så mycket om, men som du gör så illa. 

Men helst av allt skulle jag vilja skrika rakt ut; DU FÖRTJÄNAR INTE OSS!

Vissa saker behöver upprepas! En sak är Konsum Ålidhem. Det var jag och max tre andra kunder i butiken när jag var där för en timme sedan, jag kunde handla i lugn och ro utan att distraheras av (stressande) vuxna eller skrikande barn. Att deras ekologiska utbud slår många andra affärers utbud här i Umeå är dessutom ett STORT plus. Att åka till Maxi eller Coop Forum kändes då verkligen inte aktuellt idag, inte med ett huvud som är sprängfärdigt och inte med en ork som står på nivå 1.

Nu är vi laddad för nyår! Bring it on!

...och jag ser fram emot ett härligt nyårsfirande hos H & J. Trerättersmeny med dryck blir det. Wii-kontrollerna är självklart med. :)

Jag är sjuk för femtielfte gången i år, lite trött blir jag på att jag är sjuk var och varannan månad, men bättre nu än sen. Solen och värmen väntar på oss och vi väntar OCH längtar till sol och värme. OCH till våra mumintroll. Vi åker till andra sidan jorden för att träffa dem trots att Vasa är Umeås närmsta stad. Lite lustigt är väl det ändå? Men trevligt ska vi ha det. Konstigt vore väl annars med dessa fantastiska människor...

Jag ser fram emot 2011, trots att det är med lite vemod jag lämnar år 2010. Ett år som har haft så många underbara stunder; äntligen giftemål, en stor härlig fest, resor, en underbar sommar och ja, listan kan egentligen göras huuur lång som helst.

Ni som följer min blogg följer även mitt liv, mitt liv här och nu. Upp och ner, ner och upp...

Imorgon är det julafton. Och för första gången på mååånga år längtar jag efter julen, eller kanske egentligen är det ledighet och miljöombyte jag längtar efter mest, vilket innebär att jag inte längtar efter julen egentligen. Hmmm, dubbelt det där... *skrattar*

Hursomhelst så tycker jag att alla människor som håller på att stressa ihjäl sig för den 24 december ska komma ihåg att det kommer fler dagar efter den 24 december. Det finns ett liv efter 24 december och just julafton behöver inte vara deadline för ALLT som ska göras. Det vill säga; ta ner "kraven" för just julafton. Du behöver inte städa huset från golv till tak, du behöver inte baka ihjäl dig bara för att det ska vara på ett visst sätt, du behöver inte köpa tusen julklappar till folk åt höger och vänster och så vidare och så vidare. För visst är det trevligare om man är pigg och glad på julafton istället för att sitta som en urvriden sur gammal trasa.

Livet går vidare i mitt liv även efter 24 december. Och vilket liv sen! :D

Annandagen 2004. Alla vet väl vad det handlar om.

Jag har fortfarande svårt att förstå. Att jag var där. Att vi klarade oss helt oskadda. Att höra andra personer berätta, personer som tappade hela sin familj, ja, då känns det helt overkligt att vi också var där. Två helt olika världar vid samma tidpunkt och samma plats. Några hundra meter ifrån varandra. Tiden efteråt var inte lätt. Åren som följde var de svåraste i mitt liv hittills. 


Nu ska vi tillbaka. 


Jag ska inte sticka under stol att det är med lite blandade känslor. Det ska bli otroligt skönt att åka tillbaka, samtidigt som jag har upplevelserna kvar i bakhuvudet. Att på något sätt avsluta den resa som vi inte avslutade på det sätt vi ville avsluta Thailandsresan för sex år sedan. Och för att hamna i nuet så känns den här Thailandsresan som ett avslut på 2010 och ett avslut på åren i Gustavsberg men samtidigt en resa för att samla krafter för att påbörja något nytt.


Jag lever. Jag kunde likaväl inte göra det. Var det tur, var det en slump eller var det något annat...? Jag kommer aldrig att få veta men jag vet att JAG LEVER!

---

Och kanske är det grymt opsykologiskt att lyssna på Flodvågskatastrofen på P3 Dokumentär, när vi snart ska tillbaka till Thailand, men det är helt klart värt att lyssna på. För alla. För att vi inte ska glömma. Och det som är mest intressant är hur UD och regeringen reagerade i en av de värsta katastroferna i modern historia, både i världen och i Sverige.

Konferens på en ö utanför Tysklands kust? På ett kurhotell? Som ligger precis vid vattnet?

Nädå, jag är inte alls avundsjuk!

Det enda jag undrar är; Får frun följa med?

Ytterligare en sömnlös natt. Somnar hur lätt som helst men när jag väl vaknar då kommer alla tankar. Tankar om allt möjligt mellan himmel och jord. Om livet, om vänner, om familjen, om mig, om framtiden, om planer, ja, om allt möjligt som det går att sätta ord på. Om hur vissa saker har blivit, som jag ibland kan känna mig lite sorgsen över. Jag kan inte styra över andra personer eller hur de tänker eller känner eller hur de väljer att agera i vissa skeenden i livet.

Ibland blir jag fruktansvärt trött på att jag alltid ska vara den som kickar igång människor, trots att jag vet att jag gör det bra. Men ibland blir det bara för mycket och jag behöver en paus. Ibland kortare, ibland längre. Jag kan inte alltid vara den som öppnar andras ögon, ibland måste man faktiskt öppna sina egna ögon med hjälp av sig själv.

Vi har bara ett liv, och det är bara du som kan avgöra vad ditt liv ska innehålla.