Tomhet

Saknaden är enorm.

Jag har fortfarande svårt att förstå att du, vår lilla Rulle, inte finns hos längre. Jag kan förnimma mig om känslan när jag strök dig över huvudet och din sträva päls mot min hud. Jag kan se dig framför mig, när du kommer springandes in genom ytterdörren direkt in mot köket för att se om det fanns något att äta. Allt med dig, hur du lät när du drömde, hur sina tassar lät när de skrapade över parketten. Hur du kunde vandra fram och tillbaka tills du gjorde oss vansinniga. *ler vid minnet* 

Du ska vet att det inte går en timme eller en dag utan att jag tänker på dig, min älskade lilla hund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback