Levande Liv

Så har det gått några dagar sedan vi tog bort Rulle... Det är så tomt efter honom, jag trodde aldrig att det skulle vara så här fruktansvärt hemskt! Jag saknar honom så mycket, det går inte att beskriva... Jag visste att den där dagen skulle komma inom en kort tid och vi hade sagt att vi skulle ge honom sommaren.

I onsdags var det den första riktiga höstmorgonen, hösten kom då och sommaren var över, så skulle även Rulle vara borta. Han var lika duktig och fin som vanligt. När han hade fått lugnande ville han ändå visa oss att han visst kunde stå upp även fast benen knappt bar honom, viftande på svansen och nära mig ställde han sig.

Vardagen kommer att bli annorlunda, nu är vi bara tre stycken, och Rulle fattas oss så otroligt mycket.

Jag känner bara att jag skulle vilja vara själv ett tag, vara hemma själv och pyssla på. Städa efter Rulle (samt våra inneboende vi haft i 4 veckor) och sörja i min egen takt, utan att någon är här. Och det kunde inte ha kommit mer lämpligt att Fredrik ändå bestämde sig att vara med på älgjakten i år. Han kommer att åka imorgon, söndag, och komma hem på onsdag. Jag ska passa på att vara hemma mycket och pyssla.

Livet går vidare men det kommer aldrig att bli detsamma utan Rulle.