Berg- och dalbana

Världen är upp och ner och jag med den. Det är för mycket just nu, min kropp säger ifrån, när ska jag lära mig att lyssna på den? När ska jag känna riktig livslust igen? Jag vet att det kommer att bli bättre, att jag tillslut kommer att må bra. Men jag hatar att få anfallen jag får när jag känner mig pressad, har redan haft två på kort tid idag, och fler väntar säkert. =(

Det ska bli skönt att komma till mormor och morfar imorgon och bara vara och förhoppningsvis bli lite ompysslad. Min moster är där oxå. =) Det ska bli så kul att träffa alla och jag ska krama dem länge, länge!

Jag känner mig så avtrubbad samtidigt som det är så mycket känslor som bubblar inom mig. Dubbel? Ja! Konstigt? Ja.
Ena stunden skrattar jag och nästa gråter jag, detta är min verklighet just nu, en riktig berg- och dalbana... 

Vad gör man när man faller? Till slut landar man, tror jag, jag vet inte, för jag har inte landat ännu, tror jag. Så många tankar, de tar aldrig slut, de finns hela tiden där och surrar i mitt huvud. Jag vet att jag har slutat springa ifrån mig själv nu, jag måste våga möta mig själv och se mig i spegeln, se mitt riktiga jag, vem det nu än är...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback