3 december - Pappa
Min pappa har inte längre kommunist-tv (endast svt) utan har gjort den stora investeringen; han har skaffat en box och har säkert över 100 kanaler, det är inte illa för att endast innehaft kommunist-tv. Och ibland när det är sport skulle jag vilja ligga i hans säng och bara titta på tv och känna lugnet. Min sportintresse har blivit större de senaste åren och i topp ligger F1, vilket även han följer med, men även alpint och längd kan läggas till samt olika sportevenemang såsom OS, EM och VM.
Min pappa är en tuffing, han kör sin motorcykel på sommaren och har mer än en gång varit och hälsat på oss i Umeå. Förra sommaren åkte han ner i Europa tillsammans med en vän. Det gillar jag, att han tar sig ut och gör saker som han inte gjort tidigare. Jag hoppas att han kommer iväg flera gånger, jag hoppas att han kommer ner till oss till sommaren och ser Stockholms skärgård tillsammans med oss.
Min pappa är omtänksam och bryr sig nog mer om sina nära och kära mer än vad han visar tecken av. Jag har egentligen aldrig stått min pappa nära, i min uppväxt var han mest bara som en skugga i bakgrunden och även om andra säger annat så är det min uppfattning om min relation med min pappa. MEN allt går ju att förändra och idag har vi en bra relation och när vi väl pratar med varandra pratar vi länge, länge och då om saker jag aldrig skulle kunnat prata med pappa för 10 år sedan. Allt blev annorlunda efter att mamma och pappa skiljde sig, då var inte mamma länge en kanal mellan mig och pappa.
Min pappa är en go gubbe och jag är glad att just han är min pappa. Pappas hjärta har krånglat i många år nu, senast i somras och jag hoppas att det får vara lugnt ett tag. Jag märker att pappa tycker att det är jobbigt, och det är det ju oxå, även för oss barn. Och på något konstigt sätt så är det pappa som drar ihop familjen när det väl gäller. I somras när pappa hade åkt in på sjukhuset så ringde mamma mig för att storasyster hade ringt henne. Så någonstans är vi ändå på något väldigt konstigt sätt en familj även fast vi är splittrade, jag har knappt någon kontakt med mina äldre syskon och mamma har en ny man. Men när det gäller sluter vi upp, tragiskt men sant.
Min pappa är... så mycket.... men för mig är han först och främst min pappa...
(Från www.trollungarna.se)
2 december - Framtiden
Nuet? Jag har ett år kvar av studier om det nu blir som jag har tänkt det. Alla som läser min blogg vet vilken ångest jag har haft med kurser hit och dit, kurser som inte håller någon som helst kvalité och kursernas lärare som helt enkelt verkar skita i oss studenter. Nåja, det är ju bara att göra det bästa av situationen och det är det jag försöker göra just nu.
Så hur ser jag på framtiden? Väldigt ljust måste jag säga. Efter nyår ska jag läsa en hel termin med juridik plus en organisationskurs. Halva terminen blir på distans och resten på plats i Umeå. Nästa höst blir det uppsatsskrivande för hela slanten och redan i vår ska jag börja fundera på ämnen och börja leta material. Jag ser fram emot att vara klar om drygt ett år.
Men förutom skolan då? Livet i övrigt? Jag älskar mitt liv. Även fast det just nu är lite på sparlåga. Framtiden ser spännande ut och oavsett var vi hamnar efter jag är klar så ska vi passa på att resa lite mer än vad vi har gjort innan (och även innan jag är klar.) Varje dag försöker jag bejaka mig själv och mina behov som jag har. Varje dag försöker jag göra något för bara just mig själv. Det behöver inte vara något stort, det kan vara att ta en extra lång promenad eller ta en fika med en vän som jag inte har träffat på länge. Livet är varje dag så ta tillvara på det varje dag.
Familj? Angående barn, villa, volvo och vovve så kommer det nog att lösa sig allt eftersom tiden går. Bara F kan bestämma var vi ska bo. ;) De som har 10-års planer eller 5-års planer gör mig bara stressad. Herregud, jag som har varit student i en evighet tar bara en termin i taget eller ett läsår i taget. Varför bestämma så långt fram i framtiden, livet ter sig ändå inte som man vill och varför planera något du ändå kommer att få revidera senare...?
Miljön? Vad gäller klimatförändringarna som vi blir proppade med varje dag gör att ialla fall jag blir lite rädd och ibland lite pessimistik till framtiden angående detta problem vi står inför. Den senaste veckan har jag och F börjat se Planet Earth och varje gång vi ser en dvd ställer jag mig frågan: Hur kan vi förstöra denna underbara planet? Ser vi inte allt de vackra vi har här? Går verkligen pengar före allt detta? I och med att vi är inne i en lågkonjunktur hörde jag för några veckor sen att Frankrike och några andra EU-länder ville att vi skulle minska åtgärderna gällande miljöarbetet och fokusera på den ekonomiska krisen istället. VA?! Klimatet finns där oavsett om vi är i en hög- eller lågkonjunktur. Miljön väntar inte in oss människor och tar inte hänsyn om vi är inne i en kris eller inte. Så oavsett om vi är i en hög- eller lågkonjunktur måste miljöarbetet fortsätta. PUNKT!
Tillsist vill jag bara tillänga en varm tanke till en vän som förlorade sin pappa i fredags, vilket återigen gör mig påmind att ta tillvara på varje dag. Jag tänker på dig... Vi ska komma upp till norr efter jul och helst efter att er nya familjemedlem har behagat att titta ut. Vi vill ju granska underverket. :D Många varma kramar från ett regnigt Gustavsberg.
1 december - Maja
Först ut kommer min fina fina lillasyster, Maja, som har ett stort hjärta och världens goaste kramar. Min lillasyster är 8 år yngre än mig och hon var bara 8 år när jag flyttade hemifrån. Trots detta har vi bra kontakt idag och hon är en av dem personer som står mig närmast. Hon är en klok ung dam med bestämda åsikter och ofta säger hon sanningar som ialla fall får mig att stanna upp och tänka till lite extra. Man kanske kan säga att hon är mer realist än vad jag är. ;) Jag ska nu berätta en historia om mig och Maja. Jag har förträngt det, men tro inte att bara för det att jag inte får höra om just denna incident... Eller rättare sagt dessa incidenter...
Hur som helst, när Maja var omkring 1½ år bodde vi 6 personer i en trea plus en massa dagbarn. Jag och storebror delade rum och Maja sprang runt för det mesta överallt. Och nu till själva händelsen, eller händelserna kanske jag ska säga eftersom det hände mer än en gång... Jag lurade in Maja i vårt rum och sedan la jag mig på henne (?). (Fråga mig inte varför jag gjorde detta eftersom jag inte ens kommer ihåg dessa händelser.) Det dröjde inte länge innan hon tog sig loss, jag lät väl henne komma loss och sedan sprang hon ut gråtandes och jag efter som en kanonkula. Till slut kom mamma på vad jag höll på med och en dag fick hon nog, så när Maja kom utspringande och jag efter, tog hon tag i mig, brottade ner mig, la sig på mig och frågade: "Tycker du att det här är kul? Va?" Jag skrek som en gris och tyckte väl att det var väldigt otäckt! haha Vad ska inte Maja då ha tyckt som var så liten vid det tillfället? Nåja, det enda jag kommer ihåg från denna händelse är att jag blev så arg på mamma (?) att jag flyttade hem till min bästa kompis Kristin i en vecka... Men det är en helt annan historia....
Så när vi var på V:s 30-års fest för i mitten av November och V fick en fråga om det var något hon ångrade eller ville be någon om ursäkt (kom inte riktigt ihåg frågan) så bad hon Emil om ursäkt för alla bråk och slagsmål under deras uppväxt så måste/ska jag väl säga detsamma till Maja. Så: "Sorry, Maja! Jag hoppas jag är förlåten. :)" Jag hoppas vi ses snart igen, det är alldeles för långt mellan gångerna. Älskar dig...
