Levande Liv

Efter några dagars (veckors) tumult på jobbet känner jag en stor besvikelse över hur chefen behandlar sina anställda (det vill säga mig och mina kollegor) och hur vissa medarbetare behandlar andra medarbetare. En chef som inte lyssnar på sina anställda, en chef som får sina anställda att framstå som idioter inför kollegorna och en chef som överhuvudtaget inte innehar kapaciteten att kommunicera med sina anställda. Medarbetare som bara sticker från jobbet, medarbetare som står och skäller ut andra medarbetare inför kunder och medarbetare som tycker sig vara för fina att göra vissa arbetsuppgifter på grund av deras låååånga utbildning. 

Ja, så här ser det ut på mitt jobb just nu. Och jag känner en sån stor besvikelse över min chefs agerande i vissa saker. Enligt mig har hon fått mig att framstå som en idiot inför vissa av mina kollegor, just på grund av att hon inte innehar egenskapen som heter kommunikation. För vad sägs om att jag från och med förra måndagen gick på månadskontrakt och inte timkontrakt? Det hade jag ingen aning om, men det visste tydligen vissa av mina kollegor, vilket måste ha fått mig att framstå som en idiot förra veckan när jag trodde att jag gick på timkontrakt och därmed inte behöver tacka ja till varje dag jag blir erbjuden.  

Eller när jag långt i förväg förklarat att jag inte kan jobba vissa helger, totalt tre helger under hela perioden jag ska jobba, ändå blir uppsatt på två av dessa helger? Och att sedan lägga över ansvaret på mig, att jag ska lösa det, bara för att hon har tappat bort lappen i flytten. Det tycker jag visar på starkt bristande ledarskap, istället för att säga; Oj, lappen måste ha försvunnit i flytten men jag ska se till att fixa det. Eller att dagen innan fråga en av mina kollegor om de kan jobba lördagen trots att hon har haft drygt en vecka på sig att fixa personal då jag sagt att jag inte kan jobba. Jag vet inte om hon förstår att det är människor hon arbetar med eller om hon bara ser oss som resurser som hon kan flytta runt och behandla hursomhelst. Ser hon oss som brickor i ett spel eller vad faan är det frågan om?  Är det meningen att man ska ha en stor klump i magen när man går till jobbet? Eller att man vaknar mitt i natten och funderar på sin arbetssituation? Eller att man får stressmage av och på jobbet? Magen berättar mycket om hur vi mår och jag kan säga det att min mage mår inte speciellt bra just nu.

Och visst jag skulle kunna rycka på axlarna och tänka att jag bara ska vara där i drygt tre månader. MEN jag vägrar att ha det så här i TRE hela månader, det är faktiskt ett fjärdedels år av min livstid och samtidigt som jag tycker att det är skitjobbigt att det är så här, så ser jag det som en chans att möta en av mina största rädslor. Nämligen mina konflikträdsla. Jag ogillar konflikter, så fort det blir konflikter så kommer min flyktinstinkt fram från gömmorna. Jag kan tänka mig att det är som när våra förfäder mötte ett hot i form av ett vilt djur, nämligen flykt.

Men, men... nu ska jag sova en timme eller två timmar till innan jag ska upp igen. Dagen då jag ska se en av mina största svagheter i ögonen och utmanna den. -hehe- Och kom ihåg; En chef behöver nödvändigtvis inte vara en ledare och en ledare behöver nödvändigtvis inte inneha en chefsposition.

GOD MORGON!