Levande Liv

Jag tog en kortare promenad i kvällens mörker igår. Allt var så stilla och tyst. En kompakt tystnad som endast bröts av vindens vinande då och då. Och jag tycker det var så facinerande. Naturens krafter är helt otroliga. Vi människor kan inte alltid råda över naturens krafter. Vi kan bara acceptera att det då och då kommer stormar, snöväder och skyfall. Förödelsen kan ibland vara enorm och personliga tragedier som följd av det. Men som en nära vän sa när vi pratade om snövädret; Vi är gästerna. Och jag tyckte det var så himla vackert sagt. För det är sanningen. Och kanske vi ibland får acceptera att vi inte alltid kan köra på i samma takt när vädrets makter sätter in utan får vänta på bussar 10 minuter extra eller kanske ibland stanna hemma på grund av att det helt enkelt inte går att ta sig fram.

Kan vi tolka det som så att naturen tycker att vi ska stanna upp lite? En ganska spännande och intressan tanke, va?