Kraft från Norrbotten

En helg med nära och kära har det varit. Firandet av pappas 60-årsdag var så himla mysigt och underbart härligt! Lunch, bowling, födelsedagsfika och middag på restaurang. Så otroligt kravlöst! Och så himla kul att träffa pappa och storebror Daniel, storasyster Maria med barnen Sanna och Emmy. Efter middagen kom farbror Tommy med frun Berit, som jag vet inte när jag såg sist. Det är säkert 10 år sedan! Nästan skandal! Patrik och Ulrika hann vi med att träffa också. Eftersom vi sov hos mamma och Per så hann vi med dem oxå. 

Och äntligen kan jag säga; såååå himla underbart det är att umgås med min familj! Jag vill gärna se detta i repris snart igen. Det behöver ju faktiskt inte vara så att något speciellt ska hända för att vi ska ha så trevligt som vi hade i helgen. För det är av min bestämda uppfattning att vi hade det. Så jag kan lätt säga att jag fyllt på förrådet av energi, tack vare Norrbotten. En riktigt energi-boost! Det är balans igen. Livet är underbart! Jag njuter av varje sekund, varje minut och timme av mitt liv. Mitt liv är fyllt av massor av underbara människor. Och jag gillar mig själv, just för att jag är den jag är. För den jag har blivit.

Innan Fredrik åkte hem till Gustavsberg igen, träffade vi Marcus på Ålidhem för fika och surr. Det var nog två år sedan vi träffades senast. Men Marcus är en sån kompis som nog alltid kommer vara med oss genom livet. Ibland till och ibland från. Och det blir aldrig så att vi är "arga" på den ena för att den andra inte hör av sig. Det är nästan så att man fortsätter där man slutade. Lite uppdateringar om livet bara och sedan är det som det alltid har varit. Jag hoppas att han tar sig ner till Stockholm för besök hos oss så att det inte bara blir en massa tomt snack. ;)  

Efter jag lämnat Fredrik på flyget körde jag tillbaka bilen till Mariehem för att sedan ta en helt fantastisk promenad hem via Nydalasjön och Tomtebo. En strålande sol på en klarblå himmel. Solen värmer fortfarande och bladen på träden är så underbart vackra vid denna årstid.

Veckan är fullspäckad med föreläsningar och tentaplugg men det kan inte hindra mig från att le och jag kan bara konstatera; LIVET ÄR TA MIG FAN HELT, HELT UNDERBART!

Kommentarer
Postat av: Anna-panna

Åh vilken känsla! Man ska svära lite när det är nåt underbart man känner, det ger lite mer känsla åt ordens innebörd tycker jag. Jäklar anamma, så skönt livet är, (fan!) hihi KRAM

2009-09-21 @ 12:35:35
Postat av: Jag

Ja, lite svärdomar gör det lite mer effektfullt! -hahaa-

2009-09-21 @ 12:49:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback