Restaurang Glashuset
Som skrivet förra veckan kom jag ju på mannens överraskning åt mig och eftersom jag verkar ha några nyfikna läsare så är det väl bara att redogöra som jag lovat för att stilla deras nyfikenhet. ;)
Jag brukar alltid, nåja nästan alltid, ta svängen förbi hamnen på väg till jobbet även fast det är en omväg. Det är så otroligt fint och jag blir lugn i själen bara genom att gå där. Så på fredagmorgonen på väg till jobbet gick jag en liten annorlunda sväng och kom fram vid Restaurang Glashuset. Då kom jag på att de har ju Stand up, vilket vi pratat om i vintras att vi skulle gå på. Jag går fram till entréen och läser på skylten. Och vad ser jag?! JOHAN GLANS Jag blir helt till mig, sliter upp telefonen ur väskan, letar upp mannens telefonnummer och ringer. Han svarar och jag nästan skriker: Johan Glans är på Glashuset den 15:e, vilket leder till svaret: Men varför går du där? Du ska inte gå där! Jag hade helt glömt bort att den 15:e var synonymt med överraskningen. Hmmm, jag vet inte om jag behöver säga detta, men jag kände mig otroligt dum i det ögonblicket. Jag kom även på att han några dagar tidigare hade frågat hur jag gick i hamnen och nu förstod jag ju varför. Nåja, det är väl ändå tanken som räknas, som min mor sa.
Så kom den tisdagen den 15:e juli. Eftersom jag hade stängningen igår gjorde jag mig iordning på jobbet, och traskade iväg till hamnen. När jag nästan är framme ser jag mannen och systeryster som står utanför, väntande på mig. Vi får vårt bord och med menyerna i händerna börjar vi beställa. Vi satsade stort och tog en trerättersmiddag med dryck. Det var mycket bra mat och framför allt, MYCKET bra service, vilket jag tycker är bland det viktigaste när man äter på restaurang. För även om det skulle vara bra mat och servicen dålig, så är ialla fall inte jag nöjd med middagen. Vi hade en bra servitör som tjoade och tjimmade, och fick oss att le mer än en gång. När maten var uppäten och vi beställt in det vi skulle ha till själva Stand Up, kom konferencieren upp på scenen. Han pratade mellan alla Stå-upare, han var riktigt bra som konferencier. Totalt var det 3 stå-upare, Johan Glans, Kristoffer Appelquist & Marcus Johansson, alla skåningar. Och ja, jag förstod vad de sa. ;) hahaha Först ut var Marcus Johansson, sedan Kristoffer Appelquist och sedan the one and only; JOOOOOOOOOOHAN GLAAAAAANS! Alla var riktigt bra, jag njöt varje sekund under hela kvällen. Glashuset är en riktig mysig restaurang och jag kan rekommendera deras mat. Deras uteterrass såg inte så tokig ut heller, så dit ska vi gå någon kväll här framöver och bara ha det bra. :D
När vi var på väg hem fick jag inte i fötterna i skorna, dels hade jag nya skor och dels sväller mina fötter när det blir varmt. Jag trodde först att det var för att jag inte har gått in skorna att jag inte kom i dem. Det var väldigt varmt inne i lokalen, och jag hade inte rört mig något sedan vi satt oss ner. Så när jag kommer ut och tar av mig skorna, för det gick inte att gå i dem, tittar jag ner på mina fötter och vad ser jag? Ja, inte är det ett par fötter, det är snarare två ballonger som står på asfalten. haha! Jag känner hur blodet återigen börjar cirkulera i mina ben, men jag har fortfarande ballongfötter. I normala fall har jag ganska seniga fötter. Så jag gick hem delvis barfota och delvis trippande på tå i skorna. Jag fick till och med rida på mannens rygg ett tag. hahaha! Det där med att rida på ryggen är jag nog för gammal för, jag har inte riktigt tekniken, då jag kramaktigt höll mig i honom. Han fick säga flera gånger att jag inte skulle hålla så hårt kring halsen då han inte kunde andas. hahahahah! Väl hemma slängde jag mig in i duschen, kröp ner i sängen, tackade älsklingen åter en gång för en mycket bra idé (fastän jag kom på den), stängde locken till mina blå och somnade med ett stort leende på läpparna. :D
http://www.restaurangglashuset.se/default.asp
Jag brukar alltid, nåja nästan alltid, ta svängen förbi hamnen på väg till jobbet även fast det är en omväg. Det är så otroligt fint och jag blir lugn i själen bara genom att gå där. Så på fredagmorgonen på väg till jobbet gick jag en liten annorlunda sväng och kom fram vid Restaurang Glashuset. Då kom jag på att de har ju Stand up, vilket vi pratat om i vintras att vi skulle gå på. Jag går fram till entréen och läser på skylten. Och vad ser jag?! JOHAN GLANS Jag blir helt till mig, sliter upp telefonen ur väskan, letar upp mannens telefonnummer och ringer. Han svarar och jag nästan skriker: Johan Glans är på Glashuset den 15:e, vilket leder till svaret: Men varför går du där? Du ska inte gå där! Jag hade helt glömt bort att den 15:e var synonymt med överraskningen. Hmmm, jag vet inte om jag behöver säga detta, men jag kände mig otroligt dum i det ögonblicket. Jag kom även på att han några dagar tidigare hade frågat hur jag gick i hamnen och nu förstod jag ju varför. Nåja, det är väl ändå tanken som räknas, som min mor sa.
Så kom den tisdagen den 15:e juli. Eftersom jag hade stängningen igår gjorde jag mig iordning på jobbet, och traskade iväg till hamnen. När jag nästan är framme ser jag mannen och systeryster som står utanför, väntande på mig. Vi får vårt bord och med menyerna i händerna börjar vi beställa. Vi satsade stort och tog en trerättersmiddag med dryck. Det var mycket bra mat och framför allt, MYCKET bra service, vilket jag tycker är bland det viktigaste när man äter på restaurang. För även om det skulle vara bra mat och servicen dålig, så är ialla fall inte jag nöjd med middagen. Vi hade en bra servitör som tjoade och tjimmade, och fick oss att le mer än en gång. När maten var uppäten och vi beställt in det vi skulle ha till själva Stand Up, kom konferencieren upp på scenen. Han pratade mellan alla Stå-upare, han var riktigt bra som konferencier. Totalt var det 3 stå-upare, Johan Glans, Kristoffer Appelquist & Marcus Johansson, alla skåningar. Och ja, jag förstod vad de sa. ;) hahaha Först ut var Marcus Johansson, sedan Kristoffer Appelquist och sedan the one and only; JOOOOOOOOOOHAN GLAAAAAANS! Alla var riktigt bra, jag njöt varje sekund under hela kvällen. Glashuset är en riktig mysig restaurang och jag kan rekommendera deras mat. Deras uteterrass såg inte så tokig ut heller, så dit ska vi gå någon kväll här framöver och bara ha det bra. :D
När vi var på väg hem fick jag inte i fötterna i skorna, dels hade jag nya skor och dels sväller mina fötter när det blir varmt. Jag trodde först att det var för att jag inte har gått in skorna att jag inte kom i dem. Det var väldigt varmt inne i lokalen, och jag hade inte rört mig något sedan vi satt oss ner. Så när jag kommer ut och tar av mig skorna, för det gick inte att gå i dem, tittar jag ner på mina fötter och vad ser jag? Ja, inte är det ett par fötter, det är snarare två ballonger som står på asfalten. haha! Jag känner hur blodet återigen börjar cirkulera i mina ben, men jag har fortfarande ballongfötter. I normala fall har jag ganska seniga fötter. Så jag gick hem delvis barfota och delvis trippande på tå i skorna. Jag fick till och med rida på mannens rygg ett tag. hahaha! Det där med att rida på ryggen är jag nog för gammal för, jag har inte riktigt tekniken, då jag kramaktigt höll mig i honom. Han fick säga flera gånger att jag inte skulle hålla så hårt kring halsen då han inte kunde andas. hahahahah! Väl hemma slängde jag mig in i duschen, kröp ner i sängen, tackade älsklingen åter en gång för en mycket bra idé (fastän jag kom på den), stängde locken till mina blå och somnade med ett stort leende på läpparna. :D
http://www.restaurangglashuset.se/default.asp
Kommentarer
Postat av: Veronica
Vilken härligt målande beskrivning av vad som verkar varit en supertrevlig tillställning från början till slut! Kram vännen!
Postat av: Veronica
TACK för alla boktipsen! Kommer att komma till nytta när jag "läst" ut Jens Lupidus böcker! =)
Trackback