Levande Liv

Det var en trött, kliande och snorig Lisa som klev upp ur sängen imorse. Detta är värsta och bästa tiden på året. Värsta för att pollen kommer in min näsa och irriterar, näsan rinner och ögonen kliar. Och det är ju som inte bättre när man bor i björkarnas stad, det är nästan så att det är ett hån mot oss allergiker. Bästa för att nu är sommaren på väg och allt kommer att vara så vackert när det blommar och grönskar för fullt. Men det bästa överväger den värsta!

Idag börjar verkligheten igen....tyvärr! Det har varit FEM underbara och härliga dagar då jag bara har känt lugnet. Usch, nu måste man börja ta tag i detta igen! Och energin var tog den vägen? Letar fibrilt efter den..

Mamma och  Per var förbi en sväng igår, det var väl både och. Det var ju ändå skönt att träffa henne men efteråt var jag sååå ledsen. Det är jobbigt med små korta möten och så känns det ju inte riktigt bra mellan oss. Jag är fortfarande så besviken på henne. Jag måste ta en ordentlig funderare på vad jag ska ta mig till och vad jag ska göra....

Nu är det 38 dagar kvar tills vi åker till England. Tyvärr känns det så långt borta och jag har 2, ev. 3 tentor innan dess som jag bara ser framför mig. Men sedan när det är över så då åker vi till England. Jippi!