Levande Liv

Livskvalitet, vad är det egentligen?

Definitionen på Wikipedia är följande; Livskvalitet är den upplevda känslan av att leva ett gott liv, där man oftast avser andra faktorer än sådana av ekonomisk natur eller av överlevnadsnatur. Exempel på fenomen som är viktiga för människors livskvalitet är den fysiska miljön, psykosociala miljön, estetiska, transcendentala och religiösa upplevelser, etc. Man kan också som i den externa källan nedan beskriva det som att vara aktiv, ha gemenskap, självkänsla och en grundstämning av glädje.

Efter fem dagars pendling till och från Lidingö (därav tystnaden här på bloggen) inser jag att detta verkligen INTE är livskvalitet för mig. Enkel väg, cirka EN timme vilket leder till TVÅ timmar på buss och tunnelbana per dag. En arbetsvecka på FEM dagar ger det en pendlingstid på TIO timmar. Och det bara för att ta sig till och från jobbet... Nu var det ju bara en avvikelse i mina vanliga vardagsrutiner, men de som gör detta varje dag år ut och år in....? Exempelvis pendlar några på jobbet till och från Märsta varje arbetsdag. Hur orkar man det i längden? 

Nä, för mig är livskvalitet att leva ett enkelt vardagsliv vilket för mig innebär att (helst) kunna gå eller cykla till jobbet, kunna träffa vänner och bekanta en vardagskväll utan att det ska innebära ett större projekt och ägna mig åt saker som jag tycker är viktiga. Inte spendera 10 av min vakna tid på bussen eller tunnelbanan, bara för att kunna tjäna ihop mitt levebröd.

Jag vill inte bara överleva, jag vill leva också...

Det kanske låter helt galet sjukt det jag skriver nu, men på något sätt hoppas jag att sommaren går fort samtidigt som jag vill att sommaren ska vara lång och skön. Jag ska verkligen ta tillvara på alla lediga dagar i sommar, sommaren i Stockholm är trots allt något speciellt.  Jag är glad över att jag har ett jobb i sommar och klagar absolut inte över det MEN konflikterna som är på detta jobb drar otroligt mycket energi. 

Nu har det gått så långt att det spelar nästan ingen roll vad personalen eller chefen gör. Det finns ALLTID något att klaga på eller sucka över. Det är lätt att dras med i det och jag ska inte säga att jag är så mycket bättre, det är bara det att vara irriterad flera gånger per dag suger musten ur mig. Ingenting fungerar riktigt som det ska. Vissa tycker sig vara för mer än andra medarbetare för att göra vissa arbetsuppgifter. Rutiner för vissa arbetsuppgifter varierar beroende på vem det är som utför arbetsuppgiften det vill säga det finns inga riktiga rutiner. Oordning och oreda gör att vi framstår som förvirrade inför kunderna. Vissa saker tycks vara viktigare än andra saker, bara för att det förs statistik på vissa saker men inte andra. Ja, ni hör ju själv, jag skulle kunna göra listan hur lång som helst.

Jag är bara där en kortare period och jag kan stå ut men jag har svårt att förstå hur man kan vilja vara kvar på en arbetsplats där vissa av ens arbetskamrater inte är villiga att försöka göra det bättre. För allas skull. Eller att vissa inte inser att det man gör på jobbet, gör man för delvis för sina arbetskamrater men även för sig själv för att det ska underlätta ens andra uppgifter på jobbet. Så det ska trots allt bli kul att byta arbetsplats för en vecka, även om det innebär resväg på drygt en timme, enkel väg. För några dagar ska jag få se hur pendlande Stockholmare har det och jag återkommer med hur jag upplever det. Men jag tror att beslutet att flytta hem kommer kännas ännu mer rätt efter kommande vecka.

Nu vill jag hem till Umeå...

När jag jobbar mycket och är uppe i saker och ting är allt frid och fröjd. Det är när jag stannar upp eller när det lugnar ner sig lite på jobbet (inte för att det gjort det i det här fallet) så är det som att jag tvärdör. Just nu är klockan 20.11 och sängen är såååå lockande, men till och med jag tycker att det är lite väl tidigt att gå och lägga sig, så jag plågar mig lite till, jag är vaken lite till innan jag kryper ner i sängen...

Tiden bara rusar iväg. 1 april är helt plötsligt 13 april. Hur gick det till? Våren är här och under gårdagens promenad såg jag bland annat fjärilar och krokusar. Småfåglarna sjunger att våren är här och sommaren är i antågande.

Drygt två veckor kvar för F på jobbet, sedan drar han, bort härifrån. Snart är ingen av oss kvar här i Gustavsberg, men trots det kommer livet här att fortsätta för de som är kvar. Märkligt egentligen... Gustavsberg betyder mycket för mig, och kommer nog alltid att göra det. Hade jag kunnat ta med mig orten till norr, hade jag gjort det, för Gustavsberg har allt det jag vill ha. Mycket vatten, underbar natur och ändå ett stort utbud av affärer och restauranger. Men tidpunkten känns rätt att för att dra hemåt igen... Vi båda vill leva ett enkelt liv och det är svårt att kombinera det med storstadslivet... Ialla fall från my point of view...

Att få en ny(gammal)start i Umeå känns riktigt, riktigt bra. En ny fas i vårt liv börjar och jag kan inte tycka annat än att livet är grymt spännande. :)

På en ganska så molnfri himmel dyker det trots allt upp ett åskmoln då och då, inget som jag tycker att jag förtjänar och inget riktat mot mig personligen egentligen, men som ändå får mig att fundera hur vissa personer är funtade. Och hur det kommer sig att det blir som det blir... 

Alla har vi ansvar över hur vårt liv ska bli och hur vi vill att våra liv ska vara. Jag har nämnt det här förut; det är bara du eller du som kan påverka ditt liv, ingen kommer att servera dig ditt liv på en silverbricka. Bitter är ett ord som får mig att rysa. Om du sitter och är bitter över livet som varit, går du miste om livet som är just här och nu. Bittra människor blir ofta elaka personer, vilket leder till att de som varit eller är närmast får ta värsta smällarna. Smällar som ibland är helt obefogade vilket leder till att det inte bara är de som får ta smällarna som påverkas, även de som står bredvid får ta konsekvenserna av smällarna.

Tänk en gång till innan du börjar anklaga personer i din närhet över hur din familjesituation, din arbetssituation eller din vänsituation och så vidare ser ut. Personer behöver se sin egen roll i gruppen, oavsett om det är inom familjen eller på jobbet. Vi kan aldrig gå helt fri från ansvar över hur saker och ting har blivit eller hur det är just nu. Det verkar vara väldigt lätt för vissa personer att skuldbelägga andra för saker som hänt eller inte hänt i ens liv. Personer som inte ser sin roll i det stora hela utan lägger alltid skulden på någon annan är...jag vet inte riktigt...fega? Själviska? Har brist på självinsikt? Rädd för ansvar?

Hursomhelst, så tror jag att personer som medvetet är elaka mot sina medmänniskor får förr eller senare sitt "straff". Kanske sitter de där ensamma på ålderns höst när alla närstående flytt fältet, och då tror jag inte att blodsbanden spelar så stor roll. Det gör inte det för mig ialla fall, medvetet elaka människor har inget i mitt liv att göra, oavsett blodsband eller ej...

...trots allt som har världens bästa sambo.

Efter några dagar på jobbet med flytt och röra PLUS förkylning gick jag hem vid halv tvåtiden idag. En promenad som i normala fall går på under 20 minuter tog i dag över 30 minuter, när jag väl var hemma sov jag knappt tre timmar innan älsklingen kom hem. Efter lite mat i magen blev jag gosissugen som bara den och sambon har precis knattat iväg för att köpa lite gosis till mig (oss), så nog fasen är det jag som har den bästaste sambon.

Att ha någon som tar hand om en lite extra mycket när man är sjuk gör att ialla fall jag blir extra varm runt hjärttrakten...

...jag hade en sån dålig dag som jag haft idag...

Den senaste tiden har det mesta bara varit frid och fröjd och jag har bara myst och mått så himla gott. Jag har varit på bra humör och tyckt att livet har varit toppen. Men idag då kom den...

...den dåliga dagen kom som en rak höger från ingenstans... Eller jo, jag vet var den kom ifrån och utan att gå in närmare på detaljer så kan jag bara nämna att om jag inte visste att jag gillar oorganisation och oordning, så nog faan fick jag reda på det idag. Med råge dessutom! Jag har varit som ett litet ilsket och argt bi mest hela dagen PLUS att jag är dyngförkyld till råga på allt, vilket säkert bidragit till att den dåliga dagen blev ännu sämre med de förutsättningarna.

Så nu avslutar jag den dåliga dagen med orden; God natt och tack världen för att imorgon är en annan dag! På väg till sängen nynnar jag för mig själv; Morning has broken...

Nu är tapeterna på plats i köket. Fröken P var inte på sitt bästa humör när tapetseringen skulle inledas men humöret förbättrades efter varje ny våd som kom upp på väggen, och när allt var klart var fröken P glad igen. För himla fint blev det. :)

Jag säger som tjuren Ferdinand; Jag trivs bättre hääääär! Och här tar min version vid; Där jag kan mysa med mannen och kissen. Där jag kan njuta av vårt hem. Där jag kan ta långa promenader i solen. Där jag kan vara ensam med mina tankar. Där jag kan pyssla på i hemmet lugna vrå. Och så vidare...

Och ja, jag vet att vi relativt snart ska packa ihop vårt underbara hem ännu en gång och bege oss norrut igen, MEN vet ni vad? Det kommer att bli minst lika bra på Berghem som här i Gustavsberg. Och vet ni varför? Jo, för att det är VI som gör vårt HEM så himla mysigt. Och då spelar det egentligen ingen större roll var vi bor...

Jag ska inte sticka under stol att jag är en riktig hemmagris just nu. Vi båda är det. Jag tycker om att vara hemma. Att ränna runt känns inte så tillfredställande just nu. Och kanske är det för att jag vet att mycket händer de närmsta månaderna, att jag samlar energi för det som komma skall. Inte för att jag tycker att det som ska hända är jobbigt, snarare tvärom, det vi har framför oss är riktigt roligt och spännande MEN jag vet att det kräver enormt mycket energi.