Levande Liv

Ni vet ibland kommer den där känslan av trötthet över en. Trötthet över ens egen personlighet. Jag kan bli så fruktansvärt trött på mig själv och min personlighet ibland. Eller vissa delar av min personlighet. Delarna som bara blir för mycket ibland. Droppen i bägaren som gör att det rinner över och jag vill nästan spy över den perfektion jag alltid vill ha, känslan över att vara präktig och känslan av att alltid vara så jävla duktig. I vissa perioder vill jag inte höra att jag är duktig. Jag vet redan det. Vissa perioder gör jag bara det som krävs av mig, det som förväntas av mig och kalla mig inte för duktig då. Jag mår illa redan vid tanken...

Jag är lite besviken... Folks nyfikenhet tar ibland över det sunda förnuftet, det vill säga vad som är riktigt och rätt att ta reda på om andra personer. Gränsen mellan nyfikenhet och äckligt snokande i andras privatliv är hårfin, det fick jag erfara idag.

Jag anser mig själv som en person som bjuder på mig själv. Jag är öppen med när jag är arg, ledsen, förbannad, glad, lycklig och alla andra sinnesstämningar som skiftar i mitt humör. Men ju äldre jag blir desto mer integritet vill jag ha. Jag trivs hyfsat bra med de flesta jag arbetar med, men mitt privatliv, ja, det vill jag ha privat, ialla fall till en viss del. För hur det än är; vissa saker har ingen annan något med att göra, för de är bara mina och ingen annans. Den här gången skulle jag ha följt min första tanke. Jag följde den inte och därmed blev det lite snokande i min privata svär, den jag bara vill ha för mig själv. Av vem? Ingen aning men av någon...


Jag är lite besviken, å andra sidan är jag djävulskt trött och kanske överreagerar, men å tredje sidan så är detta bara MIN ensak och ingen annans...

En solig lördag. Matsäck packad. Buss ut till Ingarö och Björnö naturrestervat. Njuta av skogen, ängarna, klipporna, havet, segelbåtarna ute på Nämndöfjärden, solen och sommaren.

En regnig söndag. Tända upp ljus i Oasen. Småfixa hemma lite. Läsa en bok ute i Oasen. Dra upp filten under näsan och bara mysa. En fika inne i stan med goda vänner.

Vädret styr oss mycket, men jag ser aldrig regn som något negativt, såvida det inte regnar en hel sommar... Jag ser regnet som en möjlighet att slappna av och att jag kan sätta undan alla måsten och alla passa-på.... 

Skön söndag till er alla. :)

När jag mådde som sämst för några år sedan fick jag då och då vad jag kallar "anfall". Jag vet inte riktigt om det kan kallas panikångest men när jag fick dessa "anfall" fick ingen röra i mig eller tala med mig. Och var det riktigt illa kunde dessa anfall pågå under flera minuter. Under anfallen kom det tusen olika bilder i mitt huvud, men efteråt kunde jag inte komma ihåg vad det var för något, trots att jag tillslut försökte fånga bilderna under dessa anfall.

Jag vet att dessa kommer när jag pressat mig alldeles för hårt, för hårt för mitt eget bästa.

Men idag var det annorlunda... Jag vet inte vad som hände med mig efter morgonmötet som var ganska påfrestande. Men jag kan inte sätta fingret på vad som var så påfrestande. Blodtrycket var nog högt alldeles för högt. Jag ville helst av allt lägga mig ner på golvet och spy. Jag lyckades samla mig och höll näsan ovanför ytan för att inte bryta ihop totalt. Och detta är inte alls vad jag upplevt förut när jag känt att det blivit för mycket. Jag sitter hemma nu och försöker komma underfund med mig själv och vad som egentligen hände på fm idag...

Jag tycker att det är alldeles för mycket svammel i mitt liv just nu. En svärfar som får resten av familjen att må pyton, min arbetssituation som är åt helvete och folk som säger att de ska ta livet av sig till mig via internet. Vad faan gör man åt det? Min arbetssituation försöker jag påverka så gott det går, det andra vette faan om jag kan göra något åt. Jag kan bara vara där, lyssna och stötta men jag vill absolut inte höra via internet att folk ska ta livet av sig. Vilket jävla svammel alltså! INGEN ska få lägga över en sån tung börda på mina axlar. Det accepterar jag inte. Och om man ser på världen ur ett globalt plan; taskig världsekonomin, oljeutsläpp, vulkanutbrott, översvämningar och jordbävningar. Jag tror att det är som en nära vän till mig sa; Hela världen är i ett dåligt karma just nu.

Så... nu har jag fått spy ut lite galla och därmed önskar jag alla en riktigt skön söndag. :)

Efter några dagars (veckors) tumult på jobbet känner jag en stor besvikelse över hur chefen behandlar sina anställda (det vill säga mig och mina kollegor) och hur vissa medarbetare behandlar andra medarbetare. En chef som inte lyssnar på sina anställda, en chef som får sina anställda att framstå som idioter inför kollegorna och en chef som överhuvudtaget inte innehar kapaciteten att kommunicera med sina anställda. Medarbetare som bara sticker från jobbet, medarbetare som står och skäller ut andra medarbetare inför kunder och medarbetare som tycker sig vara för fina att göra vissa arbetsuppgifter på grund av deras låååånga utbildning. 

Ja, så här ser det ut på mitt jobb just nu. Och jag känner en sån stor besvikelse över min chefs agerande i vissa saker. Enligt mig har hon fått mig att framstå som en idiot inför vissa av mina kollegor, just på grund av att hon inte innehar egenskapen som heter kommunikation. För vad sägs om att jag från och med förra måndagen gick på månadskontrakt och inte timkontrakt? Det hade jag ingen aning om, men det visste tydligen vissa av mina kollegor, vilket måste ha fått mig att framstå som en idiot förra veckan när jag trodde att jag gick på timkontrakt och därmed inte behöver tacka ja till varje dag jag blir erbjuden.  

Eller när jag långt i förväg förklarat att jag inte kan jobba vissa helger, totalt tre helger under hela perioden jag ska jobba, ändå blir uppsatt på två av dessa helger? Och att sedan lägga över ansvaret på mig, att jag ska lösa det, bara för att hon har tappat bort lappen i flytten. Det tycker jag visar på starkt bristande ledarskap, istället för att säga; Oj, lappen måste ha försvunnit i flytten men jag ska se till att fixa det. Eller att dagen innan fråga en av mina kollegor om de kan jobba lördagen trots att hon har haft drygt en vecka på sig att fixa personal då jag sagt att jag inte kan jobba. Jag vet inte om hon förstår att det är människor hon arbetar med eller om hon bara ser oss som resurser som hon kan flytta runt och behandla hursomhelst. Ser hon oss som brickor i ett spel eller vad faan är det frågan om?  Är det meningen att man ska ha en stor klump i magen när man går till jobbet? Eller att man vaknar mitt i natten och funderar på sin arbetssituation? Eller att man får stressmage av och på jobbet? Magen berättar mycket om hur vi mår och jag kan säga det att min mage mår inte speciellt bra just nu.

Och visst jag skulle kunna rycka på axlarna och tänka att jag bara ska vara där i drygt tre månader. MEN jag vägrar att ha det så här i TRE hela månader, det är faktiskt ett fjärdedels år av min livstid och samtidigt som jag tycker att det är skitjobbigt att det är så här, så ser jag det som en chans att möta en av mina största rädslor. Nämligen mina konflikträdsla. Jag ogillar konflikter, så fort det blir konflikter så kommer min flyktinstinkt fram från gömmorna. Jag kan tänka mig att det är som när våra förfäder mötte ett hot i form av ett vilt djur, nämligen flykt.

Men, men... nu ska jag sova en timme eller två timmar till innan jag ska upp igen. Dagen då jag ska se en av mina största svagheter i ögonen och utmanna den. -hehe- Och kom ihåg; En chef behöver nödvändigtvis inte vara en ledare och en ledare behöver nödvändigtvis inte inneha en chefsposition.

GOD MORGON!

Mannen tog sitt pick och pack och drog upp till Umeå idag. Och vips, så är vi särboende igen... Skillnaden är bara den att jag är kvar här och han i Umeå nu. Men lika tråkigt är det än då. Alldeles för tråkigt! Och ledsamt! Jag gillar verkligen inte detta sätt att leva och även fast jag vet att det bara är tills mitten av augusti så är det just nu ingen större tröst... Och jag lämnar hellre än att bli lämnad...

Jag har lite dåliga uppslag till blogginlägg nu så det får lov att bli lite bloggtorka här ett tag, men jag återkommer när jag har mer att skriva om.