Besvikelse

Jag är lite besviken... Folks nyfikenhet tar ibland över det sunda förnuftet, det vill säga vad som är riktigt och rätt att ta reda på om andra personer. Gränsen mellan nyfikenhet och äckligt snokande i andras privatliv är hårfin, det fick jag erfara idag.

Jag anser mig själv som en person som bjuder på mig själv. Jag är öppen med när jag är arg, ledsen, förbannad, glad, lycklig och alla andra sinnesstämningar som skiftar i mitt humör. Men ju äldre jag blir desto mer integritet vill jag ha. Jag trivs hyfsat bra med de flesta jag arbetar med, men mitt privatliv, ja, det vill jag ha privat, ialla fall till en viss del. För hur det än är; vissa saker har ingen annan något med att göra, för de är bara mina och ingen annans. Den här gången skulle jag ha följt min första tanke. Jag följde den inte och därmed blev det lite snokande i min privata svär, den jag bara vill ha för mig själv. Av vem? Ingen aning men av någon...


Jag är lite besviken, å andra sidan är jag djävulskt trött och kanske överreagerar, men å tredje sidan så är detta bara MIN ensak och ingen annans...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback