IKEA
Imorgon bär det av mot Sundsvall och IKEA. Vi har rensat upp i sovrummet och nu ska jag försöka få upp gardiner där inne och även ett försök att få upp något på väggarna. Så i helgen blir det att pyssla för hela slanten. :D
Det ska bli ett sovrum med harmoni och lugn i. Så lite saker som möjligt där inne, då är det bäst i ett sovrum.
Ser fram emot slutresultatet. :D :D :D
Det ska bli ett sovrum med harmoni och lugn i. Så lite saker som möjligt där inne, då är det bäst i ett sovrum.
Ser fram emot slutresultatet. :D :D :D
Lek på samma planhalva?
Jag har funderat en del kring det här med pengar och genom detta vad det ger en för möjligheter i livet.
Som jag ser det så är vi från början egentligen ganska lika, dvs när vi är små, men sedan när vi växer upp så märker man så väl vilka som har möjligheter (dvs mer pengar) till att utvecklas mer än andra, eller jag vet egentligen inte hur jag ska förklara det.
Eller förresten, jag kan ta ett exempel från min egen barndom så kanske det blir lite lättare att förstå vad jag menar. Jag vet inte hur gammal jag var, men hela familjen var och körde go-cart. Jag var egentligen för liten för att köra men jag fick köra ändå, med lite kuddar bakom ryggen. Och det roliga var att jag var superduktig och jag tyckte det var hur kul som helst. Mamma och pappa funderade på att låta mig börja köra go-cart men när de såg priserna backade de ganska fort och det kan jag förstå, de hade ju 2 barn till (Maja kom senare)
Och egentligen behöver man kanske inte ta till ett sådant extremt exempel; utan ta bara när barnen ska ha kläder, cyklar, fritidsutrustning etc. Och med detta menar jag inte heller att man måste vara en super materialist heller för att känna av att man inte längre kan leka på samma planhalva, utan att bara ge barnen vad de behöver kan vara en stor kamp.
Det jag menar är att det är lätt för ett litet barn att leka på samma planhalva, men sedan när barnet växer upp och blir mer medveten om saker och ting, och som exempel kanske inte har möjligheten att få en ny cykel, om ens en cykel överhuvudtaget, ja, då kanske det inte längre är så lätt att leka på samma planhalva.
"Pengar gör dig inte lycklig men de underlättar"
Som jag ser det så är vi från början egentligen ganska lika, dvs när vi är små, men sedan när vi växer upp så märker man så väl vilka som har möjligheter (dvs mer pengar) till att utvecklas mer än andra, eller jag vet egentligen inte hur jag ska förklara det.
Eller förresten, jag kan ta ett exempel från min egen barndom så kanske det blir lite lättare att förstå vad jag menar. Jag vet inte hur gammal jag var, men hela familjen var och körde go-cart. Jag var egentligen för liten för att köra men jag fick köra ändå, med lite kuddar bakom ryggen. Och det roliga var att jag var superduktig och jag tyckte det var hur kul som helst. Mamma och pappa funderade på att låta mig börja köra go-cart men när de såg priserna backade de ganska fort och det kan jag förstå, de hade ju 2 barn till (Maja kom senare)
Och egentligen behöver man kanske inte ta till ett sådant extremt exempel; utan ta bara när barnen ska ha kläder, cyklar, fritidsutrustning etc. Och med detta menar jag inte heller att man måste vara en super materialist heller för att känna av att man inte längre kan leka på samma planhalva, utan att bara ge barnen vad de behöver kan vara en stor kamp.
Det jag menar är att det är lätt för ett litet barn att leka på samma planhalva, men sedan när barnet växer upp och blir mer medveten om saker och ting, och som exempel kanske inte har möjligheten att få en ny cykel, om ens en cykel överhuvudtaget, ja, då kanske det inte längre är så lätt att leka på samma planhalva.
"Pengar gör dig inte lycklig men de underlättar"
Sjuk och lite funderingar från sängen
Jag har blivit sjuk, magsjuk. Det är inte roligt kan jag berätta, och helgen innan tentan dessutom, men på något sätt känner jag mig inte stressad. Jag menar jag kan ju inte hjälpa att jag har blivit sjuk och att krafterna inte räcker till.
Men om man vänder på det så kan man se det på detta sätt; det hade inte varit roligt om jag hade fått magsjuka förra helgen, då omtentan på moment 2 var, och nästa helg ska vi gå på Bo Kaspers Orkester, så mitt i allt elände så är det inte så eländigt ändå. ;)
Och om jag missar denna tentan, så kommer det ju en omtenta i mitten av december, även fast det skulle sabba lite av mina planer. För jag hade tänkt att skriva tentan i statistik i mitten av december. Men, men...
För hur det än är, så finns det fler tentor att skriva, de kommer ju inte ta slut, och sedan finns det faktiskt värre saker som kan hända, mycket värre saker...
Men om man vänder på det så kan man se det på detta sätt; det hade inte varit roligt om jag hade fått magsjuka förra helgen, då omtentan på moment 2 var, och nästa helg ska vi gå på Bo Kaspers Orkester, så mitt i allt elände så är det inte så eländigt ändå. ;)
Och om jag missar denna tentan, så kommer det ju en omtenta i mitten av december, även fast det skulle sabba lite av mina planer. För jag hade tänkt att skriva tentan i statistik i mitten av december. Men, men...
För hur det än är, så finns det fler tentor att skriva, de kommer ju inte ta slut, och sedan finns det faktiskt värre saker som kan hända, mycket värre saker...
Tålamod
Tålamod har aldrig varit min starka sida, förrän nu, tror jag...
Jag har lärt mig att ha tålamod, lite åtminstone...
Jag har fått lära mig att jag inte kan stressa fram saker och ting, jag har fått lära mig att jag behöver inte göra allt på en gång och det som kändes som en pedantiskt, nästan maniskt, för ett tag sedan, känns inte tvunget längre, utan bara som en del av mig, utan det maniska och pedantiska.
Jag vet hur jag vill ha det, men det behöver inte vara 110 procent jämt, jag behöver inte göra allt på en gång, jag kan dela upp det och hålla på med ett projekt i flera dagar.
Som nu tex har jag monterat ner mitt skrivbord, tagit ner hyllorna från väggarna och flyttat sängen, ja okej det var väl kanske ändå ganska mycket men då ska ni tänka att om det hade varit som förut hade det redan varit ommöblerat och allt klart! För någon dag sedan rensade jag skrivbordet och om någon dag kanske jag fortsätter... För hur det än är så blir det en kedjereaktion för någonstans måste jag sätta sakerna och detta leder till att jag kommer att få mer att göra, men vet ni?
Jag behöver inte göra det idag eller imorgon eller ens nästa vecka, utan när jag känner för det och har lust till det. Jag ska göra det, visst ska jag göra det, men jag måste inte göra det.
Känner ni och ser ni den stora skillnaden mellan SKA och MÅSTE?
Och det känns så bra, för vem har inte haft större krav på mig om inte jag själv? Och alla dessa måsten ska bort ur mitt liv och jag har kommit en bit på vägen...
Jag har lärt mig att ha tålamod, lite åtminstone...
Jag har fått lära mig att jag inte kan stressa fram saker och ting, jag har fått lära mig att jag behöver inte göra allt på en gång och det som kändes som en pedantiskt, nästan maniskt, för ett tag sedan, känns inte tvunget längre, utan bara som en del av mig, utan det maniska och pedantiska.
Jag vet hur jag vill ha det, men det behöver inte vara 110 procent jämt, jag behöver inte göra allt på en gång, jag kan dela upp det och hålla på med ett projekt i flera dagar.
Som nu tex har jag monterat ner mitt skrivbord, tagit ner hyllorna från väggarna och flyttat sängen, ja okej det var väl kanske ändå ganska mycket men då ska ni tänka att om det hade varit som förut hade det redan varit ommöblerat och allt klart! För någon dag sedan rensade jag skrivbordet och om någon dag kanske jag fortsätter... För hur det än är så blir det en kedjereaktion för någonstans måste jag sätta sakerna och detta leder till att jag kommer att få mer att göra, men vet ni?
Jag behöver inte göra det idag eller imorgon eller ens nästa vecka, utan när jag känner för det och har lust till det. Jag ska göra det, visst ska jag göra det, men jag måste inte göra det.
Känner ni och ser ni den stora skillnaden mellan SKA och MÅSTE?
Och det känns så bra, för vem har inte haft större krav på mig om inte jag själv? Och alla dessa måsten ska bort ur mitt liv och jag har kommit en bit på vägen...
Fredrik & jag
Fredrik och jag på Norrbyskär i somras. :D
Påverkan?
Jag funderar just nu mycket på hur människorna runt omkring mig påverkar mig, både positivt och negativt. Jag tror mycket på positiv/bra och negativ/dålig energi.
Jag försöker undvik de negativa i så lång utsträckning som möjligt och vill helst dra till mig dem som har massor med positiv energi.
Men på något sätt kommer ändå de negativa energierna åt mig, hur kan jag sätta upp en sköld för att inte låta dem påverka mig?
När dåliga energier träffar mig så måste det till så otroligt mycket mer bra energi för att det ska väga upp den dåliga energin, för att sedan få ett överskott av den bra energin. Mycket av denna bra energin får jag av mina vänner. Jag har så otroligt många fina och bra vänner. :)
Och på något sätt måste jag ändå ibland umgås med människor som drar mycket energi av mig, kanske inte alltid för att de är negativa, utan för att de är på ett visst sätt. För att de har ett konstigt sätt att se på saker och ting, som inte alltid känns som normala värderingar eller för att de inte har normala förhållanden mellan varandra. Eller människor som man måste tassa runt på tå för, för att känna in vilket humör de är på just idag, för att sedan veta hur man ska bemöta dem.
Man skulle ha ett skydd på sig, precis som ett solskydd, som gör att det stöter bort den negativa energin men släpper igenom den positiva energi. Tänk vad bra det skulle vara och så mycket bättre jag skulle må!
Jag försöker undvik de negativa i så lång utsträckning som möjligt och vill helst dra till mig dem som har massor med positiv energi.
Men på något sätt kommer ändå de negativa energierna åt mig, hur kan jag sätta upp en sköld för att inte låta dem påverka mig?
När dåliga energier träffar mig så måste det till så otroligt mycket mer bra energi för att det ska väga upp den dåliga energin, för att sedan få ett överskott av den bra energin. Mycket av denna bra energin får jag av mina vänner. Jag har så otroligt många fina och bra vänner. :)
Och på något sätt måste jag ändå ibland umgås med människor som drar mycket energi av mig, kanske inte alltid för att de är negativa, utan för att de är på ett visst sätt. För att de har ett konstigt sätt att se på saker och ting, som inte alltid känns som normala värderingar eller för att de inte har normala förhållanden mellan varandra. Eller människor som man måste tassa runt på tå för, för att känna in vilket humör de är på just idag, för att sedan veta hur man ska bemöta dem.
Man skulle ha ett skydd på sig, precis som ett solskydd, som gör att det stöter bort den negativa energin men släpper igenom den positiva energi. Tänk vad bra det skulle vara och så mycket bättre jag skulle må!
Morfars begravning
Nu har det gått en vecka sedan begravningen för morfar var. Allt var så fint och även fast det var tungt, var det på något sätt ändå lättsamt, precis som morfar var.
Jag orkade läsa det jag hade skrivit och det blev bra, känner mig stolt över att jag hittade kraft och ork.
Jag vill dela med mig av den text jag läste, för på något sätt blir det lättare när jag tänker på morfar (och Rulle) på detta sätt.
Jag skulle vilja prata lite om min morfar, men först ska jag berätta lite om min hund, Rulle.
Nu tänker ni säkert; Prata om sin hund på sin morfars begravning?
Jo, men förstår ni det var något speciellt med min morfar och min hund. Vår hund tog vi bort i slutet av sommaren och på något sätt har jag alltid känt att min morfar och min hund skulle försvinna från denna jord ungefär samtidigt.
Och nu tänker ni säkert; Men hur kan hon ha känt det? Och att det blev så i slutändan?
Kanske beror det på en händelse som inträffade för några år sedan som fick mig att tro det, vi hade kommit till min moster i Sollefteå. Jag gick efter min morfar och min hund i trappen upp till min moster, det var några våningar upp, 3 våningar tror jag att det var och ingen hiss fanns. Som ni vet hade morfar dåliga knän efter sitt jobb som golvläggare, därför hade han problem att gå i trappor. När vi gick där sakta, sakta uppför trappen, Rulle först, morfar sedan och jag sist, så säger morfar; ”Du och jag, Rulle, vi västgötar håller ihop.”
Jag ska kanske påpeka att min hund var en västgötaspets, det ser ut som en gråhund med väldigt korta ben, och morfar var, som ni kanske alla vet, född i västergötland.
Så nu vet jag att både min morfar och min hund har bra sällskap, västgötarna tillsammans.
Och med dem orden kommer jag att komma ihåg morfar och Rulle som två underbara varelser. :D
Tillåtet?
Slits hela tiden mellan att vara till för andra och samtidigt vara till för mig själv. Jag vill ju vara till för andra och för MIG SJÄLV.
Men var finns balansen? Det finns ingen balans!
Alltid till för alla andra, och jag ställer mig själv i sista ledet. Och när jag försöker ställa mig först så mår jag dåligt över att jag inte är tillgänglig för andra.
Är det tillåtet att var ego i dagens samhälle? Och framför allt är det tillåtet i min lilla värld att vara ego? Jag vet faktiskt inte om det är det...
Och är man ego om man bryr sig om sig själv och lyssnar på sig själv, vad jag vill/ska/måste göra för att jag ska må bra? Egentligen är jag inte ego för att jag lyssnar på mig själv och vad jag vill men det känns känns som att jag är det för jag är helt enkelt inte van att göra det...
Jag vill ju stå på första plats i mitt liv, men just nu står jag inte där.
Jag vill se mig som viktigast i mitt liv för utan mig finns jag ju inte.
Jag ska stå överst på min egen lilla prispall....kanske inte idag och inte imorgon men någon gång i framtiden ska jag stå som etta.
Men var finns balansen? Det finns ingen balans!
Alltid till för alla andra, och jag ställer mig själv i sista ledet. Och när jag försöker ställa mig först så mår jag dåligt över att jag inte är tillgänglig för andra.
Är det tillåtet att var ego i dagens samhälle? Och framför allt är det tillåtet i min lilla värld att vara ego? Jag vet faktiskt inte om det är det...
Och är man ego om man bryr sig om sig själv och lyssnar på sig själv, vad jag vill/ska/måste göra för att jag ska må bra? Egentligen är jag inte ego för att jag lyssnar på mig själv och vad jag vill men det känns känns som att jag är det för jag är helt enkelt inte van att göra det...
Jag vill ju stå på första plats i mitt liv, men just nu står jag inte där.
Jag vill se mig som viktigast i mitt liv för utan mig finns jag ju inte.
Jag ska stå överst på min egen lilla prispall....kanske inte idag och inte imorgon men någon gång i framtiden ska jag stå som etta.
Umeå i vinterskrud
Får mig att tänka på Narnia...
Tiden
Ibland är det som att tiden står still, även fast jorden fortfarande snurrar under mina fötter, fåglarna flyger fortfarande och allt annat runtom mig snurrar på i en allt fortare fart och även jag dras med i karusellen...
Det är då det händer, det som får mig att stanna upp och fundera en gång extra på vad det egentligen är det viktiga här i MITT liv, just HÄR och NU.
Endast jag kan påverka mitt liv, endast jag kan göra förändringar i mitt liv, endast jag kan göra mina val, endast jag...
Det enda jag har är egentligen tid, min tid är så dyrbar, tid att göra det jag vill och tid till att försöka må bra igen...
"Jag har inte tid"
Hört det uttrycket förut?
Kanske just du ska fundera på det uttrycket en gång till och fundera på den djupare innebörden?
Det är då det händer, det som får mig att stanna upp och fundera en gång extra på vad det egentligen är det viktiga här i MITT liv, just HÄR och NU.
Endast jag kan påverka mitt liv, endast jag kan göra förändringar i mitt liv, endast jag kan göra mina val, endast jag...
Det enda jag har är egentligen tid, min tid är så dyrbar, tid att göra det jag vill och tid till att försöka må bra igen...
"Jag har inte tid"
Hört det uttrycket förut?
Kanske just du ska fundera på det uttrycket en gång till och fundera på den djupare innebörden?