Tillåtet?

Slits hela tiden mellan att vara till för andra och samtidigt vara till för mig själv. Jag vill ju vara till för andra och för MIG SJÄLV.

Men var finns balansen? Det finns ingen balans!

Alltid till för alla andra, och jag ställer mig själv i sista ledet. Och när jag försöker ställa mig först så mår jag dåligt över att jag inte är tillgänglig för andra.

Är det tillåtet att var ego i dagens samhälle? Och framför allt är det tillåtet i min lilla värld att vara ego? Jag vet faktiskt inte om det är det...

Och är man ego om man bryr sig om sig själv och lyssnar på sig själv, vad jag vill/ska/måste göra för att jag ska må bra? Egentligen är jag inte ego för att jag lyssnar på mig själv och vad jag vill men det känns känns som att jag är det för jag är helt enkelt inte van att göra det...

Jag vill ju stå på första plats i mitt liv, men just nu står jag inte där.
Jag vill se mig som viktigast i mitt liv för utan mig finns jag ju inte.

Jag ska stå överst på min egen lilla prispall....kanske inte idag och inte imorgon men någon gång i framtiden ska jag stå som etta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback