Lek på samma planhalva?

Jag har funderat en del kring det här med pengar och genom detta vad det ger en för möjligheter i livet.

Som jag ser det så är vi från början egentligen ganska lika, dvs när vi är små, men sedan när vi växer upp så märker man så väl vilka som har möjligheter (dvs mer pengar) till att utvecklas mer än andra, eller jag vet egentligen inte hur jag ska förklara det.

Eller förresten, jag kan ta ett exempel från min egen barndom så kanske det blir lite lättare att förstå vad jag menar. Jag vet inte hur gammal jag var, men hela familjen var och körde go-cart. Jag var egentligen för liten för att köra men jag fick köra ändå, med lite kuddar bakom ryggen. Och det roliga var att jag var superduktig och jag tyckte det var hur kul som helst. Mamma och pappa funderade på att låta mig börja köra go-cart men när de såg priserna backade de ganska fort och det kan jag förstå, de hade ju 2 barn till (Maja kom senare)

Och egentligen behöver man kanske inte ta till ett sådant extremt exempel; utan ta bara när barnen ska ha kläder, cyklar, fritidsutrustning etc. Och med detta menar jag inte heller att man måste vara en super materialist heller för att känna av att man inte längre kan leka på samma planhalva, utan att bara ge barnen vad de behöver kan vara en stor kamp.

Det jag menar är att det är lätt för ett litet barn att leka på samma planhalva, men sedan när barnet växer upp och blir mer medveten om saker och ting, och som exempel kanske inte har möjligheten att få en ny cykel, om ens en cykel överhuvudtaget, ja, då kanske det inte längre är så lätt att leka på samma planhalva.

"Pengar gör dig inte lycklig men de underlättar"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback