Seperationsångest
För några veckor sedan gick det upp för mig att jag faktiskt inte är här när hösten kommer. När mörkret faller in över den gamla lilla bruksorten ytterligare ett år, ja, då kommer jag inte vara här. Livet kommer att fortsätta rulla här. 474:an kommer fortfarande att rulla in mot Slussen. Min arbetsplats kommer fortfarande att öppna kl 10 och stänga kl 19. Oasen kommer så småningom att nyttjas av andra än vi. Mina underbara arbetskamrater kommer fortsätta sitt liv här. Men jag kommer inte att vara delaktig i denna del av världen längre.
Oj, vad jag kommer sakna mina underbara arbetskamrater! Cathrine, Catharina, Sissi och Britt-Marie. Och självklart, Josefa! Ni är toppen allihopa! Och ni är varmt välkomna till Umeå. Så fort vi har köpt hus blir det en stor gårdsfest för våra underbara vänner, för vår härliga släkt och inte att förglömma; våra fantastiska familjer.
Nu laddar jag för sista dagen imorgon och det är inte utan att jag har en tår i ögat...
Oj, vad jag kommer sakna mina underbara arbetskamrater! Cathrine, Catharina, Sissi och Britt-Marie. Och självklart, Josefa! Ni är toppen allihopa! Och ni är varmt välkomna till Umeå. Så fort vi har köpt hus blir det en stor gårdsfest för våra underbara vänner, för vår härliga släkt och inte att förglömma; våra fantastiska familjer.
Nu laddar jag för sista dagen imorgon och det är inte utan att jag har en tår i ögat...
Och alla som undrar så kommer det en del tre av vår väg till vigsel och 30-årsfest. Och alla som vill kalla det bröllopsfest, ni får gärna göra det, men jag kommer alltid kalla det för vår 30-årsfest ialla fall. :)
Kommentarer
Trackback