Fan!
Att det ska vara så svårt att hitta balansen. Att gränsen är så himla hårfin och jag lyckas aldrig riktigt hitta den... Fyra intensvia dagar i Umeå och jag sitter här hemma, helt tom i huvudet, vilat nästan hela förmiddagen, men fortfarande mosig...
Jag blir så arg när jag kör slut på mig själv för jag vet att jag är känsligare nu än vad jag var förut, fast kanske är det oxå så att jag lyssnar mer till min kropp numera. När den säger; Vila, så vilar jag. När den säger; Hungrig, så matar jag den. När den säger; Nu behöver du dra ner på tempot, så tar jag time-out ett tag, ibland behövs det bara några timmar, ibland några dagar.
Så jag kanske bara ska se detta som ett friskhetstecken....
Jag blir bara så frusterad när jag inte kan hålla samma tempo jämt, eller rättare sagt när jag inte kan hålla ett tempo som gör att jag orkar jämt, jag vill att ork-nivån är konstant hela tiden....
Jag blir så arg när jag kör slut på mig själv för jag vet att jag är känsligare nu än vad jag var förut, fast kanske är det oxå så att jag lyssnar mer till min kropp numera. När den säger; Vila, så vilar jag. När den säger; Hungrig, så matar jag den. När den säger; Nu behöver du dra ner på tempot, så tar jag time-out ett tag, ibland behövs det bara några timmar, ibland några dagar.
Så jag kanske bara ska se detta som ett friskhetstecken....
Jag blir bara så frusterad när jag inte kan hålla samma tempo jämt, eller rättare sagt när jag inte kan hålla ett tempo som gör att jag orkar jämt, jag vill att ork-nivån är konstant hela tiden....
Kommentarer
Trackback