Underbara, sköna och soliga dag
Idag har jag tillbringat några timmar till promenad och solen har lyst på mitt vinterbleka ansikte. Jag har vänt ansiktet upp mot solen och intagit detta underbara ljus som är just nu. Klockan är just nu 20.10 och det är fortfarande ljust ute. UNDERBART! Det är inte helt förfånande att man blir lite euruforisk av sig. När jag åker till jobbet på mornarna är solen på väg upp och det är tyst och lugnt på gatorna, endast mitt trampande hörs. Jag längtar ändå tills jag slutar jobba på mornarna för att åter igen börja ta promenader på morgonen. Jag kommer mer och mer till den jag egentligen är och jag njuter mer och mer av livet.
Terminen är snart över och nu börjar jag faktiskt se fram emot att börja jobba, även fast det är på apoteket. Det ska bli skönt att få in lite pengar och framför allt jobba. Visst jag jobbar nu oxå, men det blir som på ett annat sätt. När jag kommer hem från jobbet är jag ledig, ingen skola som hänger över mig och stressar på.
Idag började jag höra på bok nummer fyra av Mari Jungstedt, Den döende dandyn. Karaktärerna är underbara och bara att få följa deras liv på sidan om är så mycket värt. Kanske är det mest det jag är facinerad över, nyfikenheten över hur det går för alla i boken. Jag tycker om att jag åter är nyfiken på folk och deras liv, nu menar jag verkligheten. Det var som att jag tappade nyfiken på andra ett tag när jag mådde som sämst, fast det är kanske inte så konstigt, för när man knappt orkar med sig själv och sitt eget liv, hur ska man då orkar engagera sig i andra?
Nu ska jag avsluta denna dag med att lägga mig i sängen och läsa Inger Frimanssons Katten som inte dog.
Terminen är snart över och nu börjar jag faktiskt se fram emot att börja jobba, även fast det är på apoteket. Det ska bli skönt att få in lite pengar och framför allt jobba. Visst jag jobbar nu oxå, men det blir som på ett annat sätt. När jag kommer hem från jobbet är jag ledig, ingen skola som hänger över mig och stressar på.
Idag började jag höra på bok nummer fyra av Mari Jungstedt, Den döende dandyn. Karaktärerna är underbara och bara att få följa deras liv på sidan om är så mycket värt. Kanske är det mest det jag är facinerad över, nyfikenheten över hur det går för alla i boken. Jag tycker om att jag åter är nyfiken på folk och deras liv, nu menar jag verkligheten. Det var som att jag tappade nyfiken på andra ett tag när jag mådde som sämst, fast det är kanske inte så konstigt, för när man knappt orkar med sig själv och sitt eget liv, hur ska man då orkar engagera sig i andra?
Nu ska jag avsluta denna dag med att lägga mig i sängen och läsa Inger Frimanssons Katten som inte dog.
Kommentarer
Trackback