Levande Liv

Jag har vänt ut och in på min barndom över tusen gånger i mitt liv. Och trots att jag alltid har tyckt att vi har varit en ganska annorlunda och märklig familj, så uppskattar jag mina föräldrar och mina syskon otroligt mycket just nu. Jag har fått kontakt med min storasyster igen efter några år med total tystnad från både hennes och mitt håll. Och jag kan faktiskt säga med handen på hjärtat att jag är superglad för det. Min storebror har jag inte så mycket kontakt med, men de gånger vi träffas tycker jag är riktigt trevliga. Det skiljer ju knappt ett år mellan oss vilket var lite extra kul under barndom. Lillasyster tror jag inte behöver nämna så mycket, hon har fått många enskilda inlägg om hur viktig hon är i mitt liv, en av de viktigaste.

Att båda mina föräldrar är i livet och finns i mitt liv är jag oerhört tacksam för. Det är allt för många som tappar sina föräldrar i ung ålder eller har en frånvarande förälder. Min mamma har jag alltid haft bra kontakt med, och trots att jag tyckte det var skitjobbigt när mina föräldrar skiljde sig kan jag idag känna att det förde något mycket bra med sig. Nämligen att jag fick en bra kontakt med min pappa vilket jag inte kan påstå att jag hade under tiden när mamma och pappa var gifta. Numera pratar vi några gånger i månaden, inte så många men när vi väl pratar blir det ofta en halvtimme eller mer. Och jag känner att min pappa bryr sig om mig. Han har förmodligen alltid gjort det, men det har blivit mer påtagligt när vi har en bra relation med varandra.


Nåja, det jag egentligen ville komma fram till är att jag är så otroligt stolt över min pappa.


För när jag tittar mig omkring ser jag alltför många män som blir bittra och ibland även lite småelaka efter att frun har lämnat dem. De sitter själva, funderar förmodligen alltför mycket över vad de missat, vad de gjort "fel" (det vill säga om de har den självinsikten) och låter allt runtom falla som brickor i ett dominospel. Jag är så otroligt stolt över min pappa för att han visar oss barn hur mycket han bryr oss om oss genom att komma och hälsa på oss när tillfälle finns. Hörde av storasyster i veckan att hon blivit pappasjuk, ringt till pappa, pappa hade kommit med bilen och de hade tagit en fika tillsammans. Underbart va?! När jag pratade med honom i veckan undrade han om jag var i Umeå nästa vecka för han skulle ner till Ö-vik och tänkte passa på att svänga in i Umeå om jag var där. Han hälsade på lillasyster i Umeå några dagar i höstas när hon inte mådde alltför bra. Han visar verkligen att han bryr sig om oss och de få gånger han skickar något till mig via snigelpost, blir jag alltid rörd till tårar över hans omtänksamhet.

Jag tror att pappa lever det liv han vill leva. Han kör sin motorcykel på somrarna, han löser sina korsord och framför allt han gör det han vill göra. Och jag tror att han njuter när vi barn kommer förbi, alla på samma gång eller var och en för sig. Men framför allt visar pappa att han klarar sig själv utan en kvinna i huset, det vill säga; han har det rent och fräscht i sitt hem, vilket gör att det är mer välkomnande. Jag vet inte, kanske är det löjligt att säga det om en vuxen människa; att jag är stolt över att min pappa klarar av att hålla ordning och reda utan kvinna i hushållet. Men det är så jag känner. För i vissa fall verkar det som att ordningen och redan försvunnit i samma ögonblick som frun försvann ut genom dörren...

Är verkligheten så bisarr att vuxna män, kanske framförallt i den äldre generationen, inte klarar av att hålla ordning och reda utan en kvinna i huset? Självklart vet jag ju att det inte är så här i alla fall, men i de fall där situationen är så här; vad beror det på? Jag har funderat en hel del vad detta kan beror på. Är det så att könsrollerna varit mer påtagliga i de äldre generationerna än vad det är i min generation och förhoppningsvis i kommande generationer? Och därmed, vet inte männen hur man tar hand om ett hem? Ser man inte skiten i hörnen eller dammtussarna som flyger runt när det råkar bli korsdrag? Eller sitter man och tycker så synd om sig själv att man helt enkelt inte bryr sig om hur det ser ut runt omkring sig, både gällande hygien och städning? Vad tror du?


                   

Jag skulle inte byta min pappa mot någon annan i hela världen. Han är helt enkelt toppen!