Levande Liv

                             

Idag är jag nog fasen den bästa hemmafrun ever! klappar mig själv på axlarna Jag har handlat, städat, tvättat, betalat räkningar och hämtat ut paket. Inte för att det hör till mina vanliga aktiviteter på dagarna. Kvar att göra är att laga mat och träna. Ja, som ni vet gäller det ju även att vara vältränad och för att inte tala om extra fin för mannen när han kommer hem från jobbet en fredagskväll. Lukta gott, vara sexig och snygg, precis som de svenska fruarna i Hollywood.

För nu när jag är hemmafru så vet jag ju hur jag ska leva mitt liv, jag har ju faktiskt sett den första säsongen av Svenska Hollywoodfruar! Äta kycklingben för att hålla mig smal, vara helt förkrossad när mitt favoritläppstift slutat tillverkats och måste ta med mig min assistent (Kåmpis Helena, ställer du upp?) för att hitta en liknande nyans och sedan kan jag ju börja jobba åt min man och känna att jag får tjäna mina egna pengar. Men inte för många timmar i veckan, jag ska ju hinna med att vara snygg också. För pengarna jag tjänar ger jag familjen ett kylskåp fylld med cocacola och andra onyttigheter OCH när vi åker till Stockholm lovar jag att skälla på personalen för vi har ju faktiskt inte någon som helst stil här i Sverige, annat är det i USA (som jag aldrig varit i men jag har ju hört och sett vilken standard de har där.)

Men vad nu då?! Nu kom jag ju på följande; mannen kommer ju inte hem idag, han är på konferens med jobbet till imorgon. Har jag nu gjort allt detta helt i onödan? Nu MÅSTE jag trösta mig med en massage och maikyr i morgon och då, mina kära läsare, är jag ju EXTRAextra fin för min man imorgon nickar och det är väl det hemmafrulivet går ut på? Lyxen är en självklarhet i mitt otroligt fantastiska och glamorösa hemmafruliv. :D

Jag kan bara konstatera att livet som hemmafru är GREAT!

Beslut om arbetslöshetsersättningen har kommit. Underbart! Och tänk att ett beslut om att jag ska få så lite pengar kan göra mig så himla glad! NU ska jag verkligen jobba på att uppfylla en dröm som jag haft länge, eller vänta, det är ju faktiskt inte bara en dröm utan flera...

För tänk... Tänk om jag lyckas! :D

Det är lätt att försköna det som varit och det som kunde ha varit istället för det som faktiskt är här och nu. Dagarna går upp och ner, trots att jag överlag tycker mig vara vid ganska så gott mod.

Upp, upp, ner, ner.

Jag har det otroligt bra, jag ska inte klaga. Egentligen. Men att veckorna bara går och går utan att något egentligen händer är fruktansvärt jobbigt. Vissa dagar, det vill säga. Absolut inte alla dagar.

Upp, upp, ner, ner.

Jag är inte van vid den här situationen. Långt ifrån. Och jag kommer nog aldrig vänja mig heller. Det är lätt att försköna det som kunde ha varit men som inte är. Det är lätt att tänka OM och längta tillbaka till det som varit, fastän jag vet att jag inte vill tillbaka när jag granskar mitt inre lite extra.

Jag gjorde ett val och jag anser mig själv ha valt rätt, men jag önskar att det kunde ha varit lite annorlunda just här och nu...

Upp, upp, ner, ner...

Något är fel när orken inte räcker till det som man i normala fall tycker är roligt...

När man går hem före klockan tio när man är på Umeå jazzfestival. När det tar en hel dag att ladda batterierna för att ta en promenad. När man ena dagen har energi för tusen för att nästa dag inte ens ha energi för en själv. När man helst av allt bara vill sova, sova, sova.

Något är fel...

Facebook, ja, vad ska man säga? Bra på många sätt och på samma gång, dåligt på lika många sätt.

Alla dessa uppdateringar av personer som skriver om hur bra och perfekt deras liv och tillvaro är. Det står mig upp i halsen, för ingen kan ha ett perfekt och bra liv jämt och ständigt, samtidigt som det inte heller kan vara becksvart hela tiden. OBS! Jag har absolut inget emot positiva människor, tvärtom, jag älskar såna personer, men Facebook är ett stort skrytforum. That´s a fact!

Eller vad sägs om alla kedjebrev som cirkulerar? *spyr galla över dessa statusuppdateringar* Eller alla som ska trycka på gilla-knappen, oavsett vad man skriver, bra som dåliga saker. Är inte det ett mycket märkligt beteende? Kan man verkligen tycka att allt som folk skriver är BRA trots att det är DÅLIGT för den enskilde personen?

Nä, nu är det dags för en paus med Facebookandet för min skull. För handen på hjärtat; varför gå in på en sida som man bara blir irriterad på när man klickat sig runt på den? Ni som ändå vill ha kontakt med mig; ring, sms eller maila mig vett ja´!

Efter veckor med flytt, kraftig förkylning och en hel del tjafs är det som att luften fullständigt gått ur mig. Varje liten sak som ska göras kräver laddning i flera timmar. Eller ja, så känns det ialla fall... Och även om jag är arbetsSÖKANDE, så är det himla skönt att det är helg nu. Mannen kommer snart hem. Och vad helgen har att ge, ja, det återstår att se...

Vissa dagar, som idag, är det som att jag vaknat på fel sida av sängen. Jag skulle helst bara vilja skrika rakt ut idag! Just här och nu!

Orsak? 

Jaaaa, en del faktiskt... 

Jag orkar inte lyssna, jag orkar inte höra och med handen på hjärtat så bryr jag mig inte speciellt mycket. Tomprat är inget för mig just nu. Besviken känner jag mig också. Det är svårt att vara klarsynt vissa tidpunkter i livet, det vet jag, bubblor är lätt att hamna i. Men är det meningen att jag ska vara den som spräcker bubblor...?

Du, min vän i livet fyller 30 år idag. Hurra, hurra, hurra! Tråkigt att vi båda ligger nerbäddade i sängen, hostande och snörvlande...  

Det är en katastrof att SD kom in i riksdagen, samtidigt som jag kan tycka att det är väldigt märkligt att de andra partierna inte möter SD i olika sakfrågor. Hade övriga partier gjort det hade vi kanske fått se om SD överhuvudtaget hade någon politik angående skola, omsorg, äldrevård och så vidare. Nu har SD fått mycket publicitet, för vad egentligen? Inte så mycket förutom att ingen vill möta dem i debatter, eller demostrationer mot dem vid torgmöten. Jag är absolut inte för SD, tycker det är skrämmande att svenska folket röstat in dem i riksdagen, men vi lever i en demokrati och alla ska få säga sin sak. Och detta tjat på att Sossarna gjort sitt sämsta val sedan förra seklets början. Varför är det så stor fokus på Sossarnas dåliga val på SVT? Hur är det med den svenska statliga televisionen egentligen? Kan vi inte få se mer av Alliansen? Och hur de ska ställa sig till den utgång som nu blivit förutom att M börjar flörta hejvilt med MP? 


Det är mina funderingar dagen efter valet 2010.

Jag har fyllt jämt i år och många av mina vänner, kompisar och bekanta likaså. Jag har inga problem med min ålder, jag trivs överlag med mitt liv, förutom att jag inte har ett jobb då, men det har ju egentligen inget med min ålder att göra. Jag undrar stilla om folk verkligen har sån ålderstress som ibland verkar yttra sig mellan vissa personer, eller är det bara några få som har åldersstress och försöker föra över det på andra.

Det jag reagerar på är jargongen som verkar vara mellan oss 30-åringar. Man kallar varandra för gumma, tant, gubbe och så vidare (vilket inte är speciellt trevligt egentligen eller vad tycker ni?) eller så får man ett välkomnande till klubben. Man är inte äldre än vad man gör sig... Eller?! Och sedan; Vilken jävla klubb?! 

Efter tre veckors semester är jag nu i Umeå, det som numera ska vara hemma för mig. För oss. Lägenheten är ute på försäljning. Första visningen var igår och andra är ikväll. Enligt mäklaren var det helt klart godkänt med folk som tittade på lägenheten igår. Vi håller tummarna att det ska gå fort nu! 

Veckan i Evian, Frankrike, var helt underbar! Snacka om att få ladda upp batterierna igen. En perfekt semester med både vila och upplevelser. Jag hann nästan läsa ut fyra böcker och Fredrik läste en hel del han också. Vi hade det helt enkelt toppen! När Fredrik åkte på älgkjakt passade jag på att tillbringa förra veckan i Luleå. Jag hann med det jag ville hinna med; träffa mina syskon, mamma, pappa och vänner plus att vi åkte till stugan en dag. Jag har inte varit där sedan gymnasiet så det var väl på tiden...

Och nu är jag här i Umeå igen och det är bara så lovely! 

Nu är jag här, här i min hemstad. Min vackra, vackra hemstad. Ett av de absolut vackraste ställena här på jorden, det ska jag absolut inte förneka. Men...

...idag när jag promenerade genom staden blev jag återigen den där tonårstjejen som gjorde sitt bästa att passa in. Att försöka vara som "alla" andra. Jag tittade mig runt på människorna som vandrade runt på gågatan och kände mig precis som jag kände mig under min uppväxt här i Luleå; annorlunda och någon som inte passar in. Staden gav mig ångest och det slutade med att jag satte mig på ett fik för att vänta in min lillasyster.

Jag fick påminna mig själv att jag inte längre är den där tjejen som jag en gång var. Jag är vuxen nu och om jag skulle vara annorlunda så ser jag bara det som en fördel. För vem vill väl vara som "alla" andra? Inte jag ialla fall. Jag är inte längre tjejen som med näbbar och klor gör sitt yttersta för att passa in. Duger det inte, så får det vara. Så är det idag. 

Jag passar inte in här. Jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det heller. Men vet ni? Det gör absolut ingenting längre. Jag vet vem jag är. Vad jag vill. Och framför allt; jag gillar den jag har blivit. Och som sagt; min hemstad är, enligt mig, ett av de vackraste ställena på jorden men faktum kvarstår; jag och min hemstad kommer relativt bra överrens numera, men bästa vänner, det kommer vi aldrig någonsin att bli...

För några veckor sedan gick det upp för mig att jag faktiskt inte är här när hösten kommer. När mörkret faller in över den gamla lilla bruksorten ytterligare ett år, ja, då kommer jag inte vara här. Livet kommer att fortsätta rulla här. 474:an kommer fortfarande att rulla in mot Slussen. Min arbetsplats kommer fortfarande att öppna kl 10 och stänga kl 19. Oasen kommer så småningom att nyttjas av andra än vi. Mina underbara arbetskamrater kommer fortsätta sitt liv här. Men jag kommer inte att vara delaktig i denna del av världen längre.

Oj, vad jag kommer sakna mina underbara arbetskamrater! Cathrine, Catharina, Sissi och Britt-Marie. Och självklart, Josefa! Ni är toppen allihopa! Och ni är varmt välkomna till Umeå. Så fort vi har köpt hus blir det en stor gårdsfest för våra underbara vänner, för vår härliga släkt och inte att förglömma; våra fantastiska familjer.

Nu laddar jag för sista dagen imorgon och det är inte utan att jag har en tår i ögat...