På vilovägar

Terminstarten blev inte alls som jag hade tänkt mig. Gårdagen var kaos! Totalt! Tur att man (läs:jag) ändå är så pass stabil, att när jag vaknade idag så var det inte ett problem längre. Eller det var kanske att överdriva. Men jag har lärt mig att tänka om snabbt, så ett dygn efter att skitdagen började, så är det inte så farligt längre. Det gäller bara att tänka om, förklara sig eller det som har hänt rättare sagt och ta nya tag igen. För när allt kommer omkring så tror jag att allt som händer finns det en mening med.

Att jag sedan har tillbringat halva eftermiddagen med en av mina allra bästa vänner, gör ju det hela betydligt lättare. Hon har en stor låda i min byrå, inte för att hon är fysisk stor för det är hon inte, utan för att hon har ett stort hjärta och rätt inställning till livet. Och på det sättet är det skönt att vara i Umeå igen. Nära mina vänner, de få som är kvar här. -hehe-

Jag känner att jag är glad idag igen, jämfört med igår då jag var arg och ledsen och jag kan bara konstatera att vara glad klär mig så pass mycket bättre än motsatsen. Att bryta ihop och komma igen dubbelt upp är en superbra strategi! Och jag är ju som bekant inte den som lägger mig ner och ger upp. Inte heller det klär mig som person! -skrattar- Och så tycker jag att man ska ha i åtanke att det finns betydligt värre saker som händer i livet, vilket får vissa saker och ting verka småa och obetydliga i förhållande till varandra.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig

(Titeln på en bok skriven av Anna Kåver)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback