Made of steel
I vissa ögonblick tror jag att jag är gjord av stål. Inget kan rubba mig. Jag kan bära världens problem och bekymmer på axlarna utan att sjunka ner ens det minsta i marken som jag står på.
Det är så jag vill att världen ska se ut.
Verkligheten är bristare. Ju mer jag lastar på mina axlar desto djupare sjunker jag ner i marken. Och jag vaknar inte upp förrän jag knappt kan andas längre. Andnöden gör att jag kravlar mig upp och drar mig undan i hemmets sköna vrå. För att hämta krafterna igen. Men när återhämtningen är slutförd tror jag återigen att jag är gjord av stål och cirkeln är sluten.
När ska jag lära mig?
Det är så jag vill att världen ska se ut.
Verkligheten är bristare. Ju mer jag lastar på mina axlar desto djupare sjunker jag ner i marken. Och jag vaknar inte upp förrän jag knappt kan andas längre. Andnöden gör att jag kravlar mig upp och drar mig undan i hemmets sköna vrå. För att hämta krafterna igen. Men när återhämtningen är slutförd tror jag återigen att jag är gjord av stål och cirkeln är sluten.
När ska jag lära mig?
Kommentarer
Postat av: Helena
vet du Lisa... Vi är sådana där typer som ALDRIG kommer att lära oss av den typen av misstag. men å andra sidan så är vi sådana där typer som faktiskt klarar av motgångarna och för det mesta går hel ur dem :-)
Kom över en snabbis till Norrland nån dag så ska jag muntra upp dig me lite glass! Kram
Postat av: Jag
Jag kommer, jag kommer! :) Dyker upp om knappt två veckor och då vill jag gärna ha lite glass (och sushi). :)
Trackback