En helt vanlig tisdagsmorgon

Beslutsamhet direkt på morgonen. Letar fram min sportbh. Hämtar shorts i mannens garderob. Hämtar en tröja från min garderob. På med sockar och löparskorna. Telefonen med hörlurarna. Letar fram nycklarna. Går ut genom dörren och låser den innan jag med raska och beslutsamma steg går ned för trappan och ut genom dörren.

Genar över gränsmattan till trottoaren. Dan, Esbjörn och Magnus spelar sina ljuva toner för mig. Känslorna bubblar inom mig. Frustation. Aggression. Ser grannen. Viker in vid seniorboendet. Vill inte träffa någon. Jag vill bara vara för mig själv. Raska steg. I vitmossebacken möter jag en mamma med två barn. Raska steg. Zickzackar förbi två betonghästar längst nere på vitmossen. Kvinna med hund trycker på knappen vid övergångsstället. Grön gubbe när jag är framme vid övergångsstället. Raska steg förbi skolan där föräldrar lämnar av sina barn.

In på elljusspåret i skogen. Timberland får spela sina ej helt rumsrena texter för mig medan jag tar mina första löparsteg in i naturen. Lövträden är fortfarande gröna men hösten hänger i luften. Möter en kille. Springer med lätta och kanske lite för snabba steg. Flåsar. Möter sedan en pappa med två döttrar. In på asfalten runt kroken med hästen. Raska steg nu. Möter flera skolelever som är på väg till skolan, antagligen. Rundar hörnet ner till stallets väg. Raska steg. Flyttar mig för en bil.

In i skogen igen. Springer. Lövkronorna sträcker sig över mig. En hästhage på vänster sida. Lite mörkt till att börja med men vid en glänta når solens strålar mig. Springer längst den avlånga hagen. Längst bort i hagen ser jag det stora stenblocket som är ett välkänt kännetecken. Möter en tonårsflicka. Timberland sjunger Kill yourself. Som sagt inte rumsrena texter men grymt bra träningsmusik. I en stenig backe saktar jag in på stegen och går ner för den.

Framme vid vändplan som är början för ett område med fina hus. En lund som heter Sofie. Hus med hagar. Hus med strandtomter. Hus med natur bakom knuten. Springer halvvägs upp i en brant backe. Raska steg. Ute på en större väg som kommer att leda mig hem. Springer. Efter en stund öppnar träden sig och jag ser den spegelblanka insjön på vänster sida. Jag njuter. Springer.

Framme vid min badplats där insjön har en smal midja. Sätter mig ner vid vägen. Njuter av naturen. Stänger ögonen. Njuter av ögonblicket. Samtidigt som jag för ett samtal med mig själv. Frustation. Aggressionen har försvunnit och jag känner mig nu lite ledsen istället. Jag trycker undan tårarna. Öppnar ögonen och andas in naturen. Den vackra naturen som är lika med återhämtning för mig. Men jag känner oro. Pappa. Mamma. Lillasyster.

Jag går vidare längst vägen tills en äng breder ut sig. Viker ner till ängen. Jag springer i bilspåren som slingrar sig fram över ängen. Möter en kvinna. Jag funderar på var hon är på väg. Och var hon kom ifrån. Springer. Över bron till andra sidan av insjön. Ett vackert svanpar längst bort på sjön. Harmoni. Esbjörn, Dan och Magnus får ta över från Timberland. En gnutta sorg växter i mitt bröst. Vissa personer försvinner för fort från denna jord. Esbjörn är en av dessa.

Framme vid den märkliga trampan med ojämna trappsteg. Raska steg genom bostadsområdet som ligger nedanför oss. Dodge the dodo. Adrenalinet pumpar. Jag laddar och springer allt vad jag kan. Över vägen och halvvägs uppför en backe. Stum i benen när jag stannar. Raska steg. En Till salu skylt. För täta byggda hus. För många personer. Och för få tomter gör att vi packas in som sillar i bostadsområden.

Går genom en gång med täta buskar på vardera sida om mig. Framme vid ett av de många daghemmen som finns på detta område. Massor med bilar. Föräldrar som lämnar sina barn. Barn som leker för fullt. Personer som väntar på bussen. På väg till jobbet. Skolan. Eller kanske någon annanstans. Vem vet? 

Över vägen. Laddar för sista rycket. Springer uppför vår långa trappa. Svettas. Flåsar. Raska steg den sista biten. Genar över gränsmattan. In genom porten och uppför trappan. Låser upp dörren. Möts av en hungrig katt. Stretchar medan katten går runt och jamar efter mat. Innan jag hoppar in i duschen ger jag katten mat och väcker mannen.

Rensning av själen samtidigt som kroppen får jobba lite extra. En ganska så skön start på dagen, enligt mig. :D   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback