Turbulens

Efter förra veckans turbulens har det nu lugnat ner sig lite (förutom snöstormen som härjar här just nu) och jag har landat på fötterna igen. Jag har en ny plan för framtiden, dock innebär det en termin till utöver vad jag har tänkt mig, men på något sätt känns det ändå bra. Men vem vet den kan hinna ändras innan vårterminen börjar... Allt känns mycket tydligare nu även fast stressen och paniken dyker upp då och då. Och det känns som jag har läst på universitetet i snart hundra år... Pust! Snart kan det väl ändå, snälla, vara över. ;)

Hursomhelst, vi hade en helt underbar helg! I lördags hade Riksdagen öppet hus så vi passade på att åka in och spana lite på var tanterna och gubbarna som bestämmer i detta land sitter och trycker på knapparna och därmed tar stora och viktiga beslut. Efter det begav vi oss till Söder, vi gick upp i Katarinahissen och fotograferade över Slussen och Gamla Stan. Vi gick vidare och spanade in alla gamla och små hus som finns där. Mycket trevligt, men lite väl kyligt var det. Väl hemma blev det en varm kaffedrink med grädde. MUMS! Kvällen fortsatte i mysets tecken och vi såg lite på tv, drack lite vin och bara mådde gott. Så där som livet ska vara mest hela tiden. :D Igår tog vi en promenad i snön och oj, vad slut vi var när vi kom hem igen, men en god frukost på det gjorde susen. Bageriet nere i centrum har bra öppettider alla dagar i veckan så egentligen skulle vi kunna få färskt bröd varje morgon om vi vill det, de öppnar nämligen kl 7 varje dag, även lördagar och söndagar. 

Jag har glömt att berätta att jag såg tre älgar inne i en trädgård när jag var på långpromenad i torsdags. Läckert att se tre älgar ligga inne i en trädgård i centrala Gustavsberg med hus runtom dem, både framför och bakom. Tidigare i höst hade F ett rådjur liggandes bakom kontoret och då kanske jag ska tillägga att det är ett inhängnat område men den bara låg där och vilade sin ögon. Och i lördags när vi var på söder såg F en hare springandes vid en liten, liten gräsplätt mellan två husbyggnader. Jag har sett mer djur här i Gustavsberg än vad jag såg under hela tiden i Umeå, är inte det lite märkligt? Eller är Norrlandsdjuren mer skygga än djuren här? Och kan man applicera denna teori på människorna oxå? Tåls att tänkas på... ;)   

Nu fortsätter jag läsa på min bok...

Solong!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback