Levande Liv

Jag gick glad i hågen ner till stan igår för en efterlängtad klippning med slingor. När allt var klart och jag tittade mig i spegeln tyckte jag att det var lite ljust och kanske en aningen lite för mycket. När jag kom ut på gatan skickade jag ett sms till Emma och sa att nu ser jag ut som arton igen. Jag gick hela vägen hem småskrattandes och kände bara hur fel det kändes. Här börjar man närma sig trettio och blir som en blonderad tonåring igen. Väl hemma tittade jag mig i spegeln och det var ju fasen inte slingor, det är ju som att hon hade blonderat mig. Underhåret är fortfarande min naturliga färg och det är ju positivt iaf. Hela dagen igår gick jag och skrattade åt eländet.

Idag känns det dock inte lika roligt, bara otroligt, otroligt fel. Det är inte kul från början att visa leg på systemet när man närmar sig trettio och det lär ju fan inte bli bättre nu när det ser ut som det är hemmagjord blondering och jag ser ut som arton. Det saknas bara smaskande på tuggummi och diadem i håret så skulle jag vara direkt tagen från Grease tillsammans med John Travolta. haha! Kanske ska jag få F att se ut som Travolta, men det blir nog svårt med tanke på att Travolta är mörk och F väldigt ljus. Men kan jag bli så blond som jag är nu så finns det nog hopp att F kan bli lika mörk som Travolta. hahaha! Hör ni Grease sången i bakgrunden?

Nåja, får se hur det blir, det växer ju ut, men känns som att jag måste göra något åt det... :S