7 december - Fredrik
Min kärlek, Fredrik, träffade jag för första gången hösten 1996. Jag kommer ihåg första gången jag såg honom, jag kommer ihåg hur han stod, hur han såg ut och vad jag tänkte. Och snart har vi varit tillsammans i 12 år. Det känns konstigt att tiden har gått så fort som den har gjort. Till och från har vi varit särbo och senast förra året, och även till viss del nu oxå, vilket har gjort att ialla fall jag uppskattar våra stunder tillsammans mer än vanligt. Jag uppskattar att få vakna upp med honom eftersom jag inte gör det varje dag.
Som i alla andra förhållanden har vi upp- och nedgångar och just nu är vi i en uppgång, vilket känns mycket skönt efter några tuffa år. Det har varit tufft men nu har vi landat och vi är närmare varandra än vi har varit tidigare. Jag gillar att vara med honom, det sitter aldrig fast i något, även fast det ibland kan ta lite tid, men det finns inget som heter omöjligt i hans värld. En av de bästa egenskaperna han har är att han är nyfiken på omvärlden och han har lärt mig att bli mer nyfiken på omvärlden och hur saker och ting fungerar.
En annan mycket bra egenskap han har och som jag alltid har förundrats över eftersom jag aldrig har sett det i mina föräldrars förhållande är att han tar hand om mig, inte på det sättet att jag inte klarar mig själv för det gör jag, utan mer att han t.ex. kan komma med mina tofflor om vi sitter ute i Oasen eller att han bär påsarna när vi har handlat för att jag inte ska få ont i ryggen. Det är något som jag kallar omtänksamhet och omtanke. När Hagamannen härjade sista gången i Umeå bodde vi inte ihop och då sa han till mig att om jag skulle någonstans på kvällen så skulle jag ringa så skulle han komma och möta mig. Jag vet även att han sa det till sina tjejkompisar och det är en egenskap jag uppskattar och värderar högt. Jag har svårt att se mig med någon annan och jag vill inte vara med någon annan än Fredrik heller. Han är min kärlek och jag blir aldrig trött på honom, jag blir aldrig uttråkad med honom och som sagt han är aldrig omöjlig utan flexibel.
Just nu ser vi båda på framtiden med spänning och vi bara väntar på att jag ska bli klar så vi kan bestämma var vi ska bo. Vi tittar ofta på hus, både i Umeå och här, man vet aldrig vad som händer och det är väl det som är en del av tjusningen... Att vi inte vet vad vi är om ett år, var vi är på väg och vad vi står inför val då...
Fredrik i Kyrketorp i somras
Fredrik ute i Oasen Jag och Fredrik på Grinda i somras
Jag och Fredrik i England sommaren 2007
Som i alla andra förhållanden har vi upp- och nedgångar och just nu är vi i en uppgång, vilket känns mycket skönt efter några tuffa år. Det har varit tufft men nu har vi landat och vi är närmare varandra än vi har varit tidigare. Jag gillar att vara med honom, det sitter aldrig fast i något, även fast det ibland kan ta lite tid, men det finns inget som heter omöjligt i hans värld. En av de bästa egenskaperna han har är att han är nyfiken på omvärlden och han har lärt mig att bli mer nyfiken på omvärlden och hur saker och ting fungerar.
En annan mycket bra egenskap han har och som jag alltid har förundrats över eftersom jag aldrig har sett det i mina föräldrars förhållande är att han tar hand om mig, inte på det sättet att jag inte klarar mig själv för det gör jag, utan mer att han t.ex. kan komma med mina tofflor om vi sitter ute i Oasen eller att han bär påsarna när vi har handlat för att jag inte ska få ont i ryggen. Det är något som jag kallar omtänksamhet och omtanke. När Hagamannen härjade sista gången i Umeå bodde vi inte ihop och då sa han till mig att om jag skulle någonstans på kvällen så skulle jag ringa så skulle han komma och möta mig. Jag vet även att han sa det till sina tjejkompisar och det är en egenskap jag uppskattar och värderar högt. Jag har svårt att se mig med någon annan och jag vill inte vara med någon annan än Fredrik heller. Han är min kärlek och jag blir aldrig trött på honom, jag blir aldrig uttråkad med honom och som sagt han är aldrig omöjlig utan flexibel.
Just nu ser vi båda på framtiden med spänning och vi bara väntar på att jag ska bli klar så vi kan bestämma var vi ska bo. Vi tittar ofta på hus, både i Umeå och här, man vet aldrig vad som händer och det är väl det som är en del av tjusningen... Att vi inte vet vad vi är om ett år, var vi är på väg och vad vi står inför val då...
Fredrik i Kyrketorp i somras
Fredrik ute i Oasen Jag och Fredrik på Grinda i somras
Jag och Fredrik i England sommaren 2007
Kommentarer
Trackback