3 december - Pappa
Min pappa bor i ett gammalt hus, i en lägenhet som inte har renoverats på länge, han har ett kylskåp som lever om som bara den och han har ingen fläkt ovanför spisen. Hans lägenhet består av en hall, ett badrum, ett sovrum, ett vardagsrum och ett kök. Jag gillar att komma hem till pappa, hans hem är mysigt och rymmer inget av det som heter måste eller krav. Pappa är det som är kvar från min barndom eftersom han bor kvar i Karlsvik och jag gillar att gå längst stränderna och minnas och fundera och tänka.
Min pappa har inte längre kommunist-tv (endast svt) utan har gjort den stora investeringen; han har skaffat en box och har säkert över 100 kanaler, det är inte illa för att endast innehaft kommunist-tv. Och ibland när det är sport skulle jag vilja ligga i hans säng och bara titta på tv och känna lugnet. Min sportintresse har blivit större de senaste åren och i topp ligger F1, vilket även han följer med, men även alpint och längd kan läggas till samt olika sportevenemang såsom OS, EM och VM.
Min pappa är en tuffing, han kör sin motorcykel på sommaren och har mer än en gång varit och hälsat på oss i Umeå. Förra sommaren åkte han ner i Europa tillsammans med en vän. Det gillar jag, att han tar sig ut och gör saker som han inte gjort tidigare. Jag hoppas att han kommer iväg flera gånger, jag hoppas att han kommer ner till oss till sommaren och ser Stockholms skärgård tillsammans med oss.
Min pappa är omtänksam och bryr sig nog mer om sina nära och kära mer än vad han visar tecken av. Jag har egentligen aldrig stått min pappa nära, i min uppväxt var han mest bara som en skugga i bakgrunden och även om andra säger annat så är det min uppfattning om min relation med min pappa. MEN allt går ju att förändra och idag har vi en bra relation och när vi väl pratar med varandra pratar vi länge, länge och då om saker jag aldrig skulle kunnat prata med pappa för 10 år sedan. Allt blev annorlunda efter att mamma och pappa skiljde sig, då var inte mamma länge en kanal mellan mig och pappa.
Min pappa är en go gubbe och jag är glad att just han är min pappa. Pappas hjärta har krånglat i många år nu, senast i somras och jag hoppas att det får vara lugnt ett tag. Jag märker att pappa tycker att det är jobbigt, och det är det ju oxå, även för oss barn. Och på något konstigt sätt så är det pappa som drar ihop familjen när det väl gäller. I somras när pappa hade åkt in på sjukhuset så ringde mamma mig för att storasyster hade ringt henne. Så någonstans är vi ändå på något väldigt konstigt sätt en familj även fast vi är splittrade, jag har knappt någon kontakt med mina äldre syskon och mamma har en ny man. Men när det gäller sluter vi upp, tragiskt men sant.
Min pappa är... så mycket.... men för mig är han först och främst min pappa...
Min pappa har inte längre kommunist-tv (endast svt) utan har gjort den stora investeringen; han har skaffat en box och har säkert över 100 kanaler, det är inte illa för att endast innehaft kommunist-tv. Och ibland när det är sport skulle jag vilja ligga i hans säng och bara titta på tv och känna lugnet. Min sportintresse har blivit större de senaste åren och i topp ligger F1, vilket även han följer med, men även alpint och längd kan läggas till samt olika sportevenemang såsom OS, EM och VM.
Min pappa är en tuffing, han kör sin motorcykel på sommaren och har mer än en gång varit och hälsat på oss i Umeå. Förra sommaren åkte han ner i Europa tillsammans med en vän. Det gillar jag, att han tar sig ut och gör saker som han inte gjort tidigare. Jag hoppas att han kommer iväg flera gånger, jag hoppas att han kommer ner till oss till sommaren och ser Stockholms skärgård tillsammans med oss.
Min pappa är omtänksam och bryr sig nog mer om sina nära och kära mer än vad han visar tecken av. Jag har egentligen aldrig stått min pappa nära, i min uppväxt var han mest bara som en skugga i bakgrunden och även om andra säger annat så är det min uppfattning om min relation med min pappa. MEN allt går ju att förändra och idag har vi en bra relation och när vi väl pratar med varandra pratar vi länge, länge och då om saker jag aldrig skulle kunnat prata med pappa för 10 år sedan. Allt blev annorlunda efter att mamma och pappa skiljde sig, då var inte mamma länge en kanal mellan mig och pappa.
Min pappa är en go gubbe och jag är glad att just han är min pappa. Pappas hjärta har krånglat i många år nu, senast i somras och jag hoppas att det får vara lugnt ett tag. Jag märker att pappa tycker att det är jobbigt, och det är det ju oxå, även för oss barn. Och på något konstigt sätt så är det pappa som drar ihop familjen när det väl gäller. I somras när pappa hade åkt in på sjukhuset så ringde mamma mig för att storasyster hade ringt henne. Så någonstans är vi ändå på något väldigt konstigt sätt en familj även fast vi är splittrade, jag har knappt någon kontakt med mina äldre syskon och mamma har en ny man. Men när det gäller sluter vi upp, tragiskt men sant.
Min pappa är... så mycket.... men för mig är han först och främst min pappa...
(Från www.trollungarna.se)
Kommentarer
Trackback