Levande Liv

...när det mesta känns avig? När det känns som att tiden är ett tåg och jag kommer inte med tåget utan fortfarnade står kvar på perongen och ser livet svicha förbi i en hastighet som jag inte ämnad för? Det är aldrig för sent att ändra sig, det vet jag via en kär vän, men har just jag orken att börja om? Jag ska ändå leva ett helt liv, så på det sättet vore inte valet vara svårt, men om jag ska börja om, var ska jag börja? Det känns som jag blivit någon jag absolut inte vill vara, en som velar och varken vet ut eller in längre. Jag är inte sån...egentligen.

Jag har många drömmar men satsar jag ständigt för högt? Och på vägen dit blir jag less innan jag ens hunnit fram till målet... Är jag en drömmare och ser jag inte verkligheten för vad den är? Och vad jag är? Jag måste nog sätta mig ner en stund för att tänka på mig själv, ställa mig utanför mig själv och se mig själv med andra ögon om det ska fungera i längden.