Levande Liv

Senaste tiden har jag börjat känna att Umeå börja bli trångt. Visst, jag tycker om staden och det är en trygghet i sig själv att känna staden, men samtidigt känner jag att rastlösheten inom mig börjar komma smygande. Jag är alltför ofta rastlös och jag känner bara att nu är det dags att röra på sig igen. Jag kan Umeå, jag har bott här i elva år nu.

It´s time to move on to a new place. Och jag är på väg.

Till sommar blir det att bo med Fredrik, med förhoppning att jag har fått ett jobb där. Och nästa höst kommer jag att bo i Örnsköldsvik för att läsa mitt masterprogram där. Visst, tanken är väl inte så himla upphetsande att flytta till lilla Örnsköldsvik. Det är ju inte direkt en ny stad för mig, då jag tillbringat mycket tid där under hela min uppväxt. Men samtidigt...se nya saker och framför allt nya människor. Jag ser trots allt fram emot att röra på mig.

Att jag sedan mer och mer börjar tycka om den jag är och att jag faktiskt helt ärligt kan säga att jag tycker att jag är en härlig människa känns helt underbart. Jag försöker acceptera att jag är den jag är och all ilska som jag haft inom mig under så lång tid har nästan helt försvunnit. Jag är en gladare person och jag tror att jag är en trevligare person med tanke på att jag har blivit ärligare mot mig själv.

Och jag försöker inte se personer för mer än vad de är. Att acceptera personer för vilka de är,  med deras brister och fel, med deras beslut, för vem är jag att döma? Det tog dock ett tag att komma fram till det. Alla lever vi våra egna liv, alla gör vi våra egna val och vad som är rätt och fel ska egentligen ingen annan än just DU bedöma, även om det alltid finns någon som tycker och tänker om dina beslut. Livet har inget facit.

Så den enda som kan leva just ditt liv är du, det är du som bestämmer hur just ditt liv ska bli, INGEN ANNAN!