Själv men inte ensam

Jag har alltid tyckt om att vara själv, vara med mig själv och pyssla på med diverse saker och ting. När jag bodde hemma kunde jag ta långa promenader för att till slut hamna nere vid underbara Lule-älv. Även nu tar jag långa promenader och eftersom vi bor som vi bor har jag hur många möjligheter som helst att välja var jag kan gå. I skog, vid älven, vid Nydalasjön, över Mariehems ängarna eller bara gå förbi villaområdet här på Berghem och glo in i folks mysiga hem. 

Jag är ofta själv men väldigt sällan känner jag mig ensam. Är det för att jag i grund och botten är en ganska stabil och trygg person? Jag vill gärna tro det i alla fall men jag kanske inte är den som ska uttala mig om det. Men bara för att jag tycker om att vara själv betyder inte det att jag är osocial, snarare tvärtom, jag skulle vilja säga att jag är en social person. Jag tycker om att ordna middagar och fester, helt med många inbjudna, dock har det inte blivit så mycket av det på sista tiden.  

Jag är själv men inte ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback